 |
Är jag på väg åt fel håll? Ja så här såg det delvis ut när de små unghingstarna skulle hämtas hem från sommarbetet. Fullt så här trångt var det dock inte när småttingarna väl förstod att man kunde fördela sig över hela släpet som faktuskt är byggt för 5 vuxna hästar. Nu har ju våra små troll en viss benägenhet att vilja bilda "grop" när något blir lite läskigt. Ju närmre desto bättre... Resan mellan Kallsta och Valne är heller inte jättelång så trängseln varade inte så länge. Väl framme vällde flocken ut i stora härliga vinterhagen som precis har utrustats med nya stolpar, och träslanor som ska försärka elbanden är på G. Hagen som av förra ägarna kallas "björnhagen" (vill inte tänka på varför...) är på ca 5-6 hektar. Den är kuperad och mixad med öppna ytor och skog. Genom hela hagen rinner en bäck. Den är oerhört spännande för småttingarna så här de första veckorna. Sedan tycker jag mest att de står vid hösilagbalarna och tuggar. Nåja, de får gå och stå vart de vill så länge de inte får för sig att utforska Valne utanför staketet...  |
måndag 10 oktober 2011
Flock på liten yta
tisdag 27 september 2011
Tungan rätt i mun..
I morse fick jag möjligheten att vara med när 3-års hingstarna skulle ridas för andra gången i sitt liv.
Jag hade nog förväntat mig åtminstone några hopp och skutt eller något spännande.
Tji fick jag...
Två supersnälla, coola herrar hanterade sin ryttare som om de aldrig gjort annat.
Totalt avslappnade i uppsittning och genom hela ridpasset (som inte varade särskilt länge..)
Anna red båda hästarna i skritt, trav och galopp i bägge varv med longerlina och Gummi i mitten. Det är hästar med stora rörelser och mycket ben så det gällde verkligen för henne att hålla tungan rätt i munnen för att inte störa deras balans eller hänga i tyglarna.
Anna är duktig och så otroligt lugn och följsam, dessutom är jag otroligt imponerad över hennes mod.
Finns inte ett spår av tveksamhet inför uppgiften. (Själv stog jag utanför staketet för säkerhets skull..)
När jag påpekade för henne att hon var modig, så svarade hon bara på sin härliga norrländska:
Jo, men jag har ju inget val.... Bra eller dåligt?? Bra hoppas jag, för jag tror att hon är trygg med hästarna och med Gummi som coach. Det är otroligt mycket förarbete innan uppsittning så hon vet nog var hon har sina fyrbenta elever.
Jag hade nog förväntat mig åtminstone några hopp och skutt eller något spännande.
Tji fick jag...
Två supersnälla, coola herrar hanterade sin ryttare som om de aldrig gjort annat.
Totalt avslappnade i uppsittning och genom hela ridpasset (som inte varade särskilt länge..)
Anna red båda hästarna i skritt, trav och galopp i bägge varv med longerlina och Gummi i mitten. Det är hästar med stora rörelser och mycket ben så det gällde verkligen för henne att hålla tungan rätt i munnen för att inte störa deras balans eller hänga i tyglarna.
Anna är duktig och så otroligt lugn och följsam, dessutom är jag otroligt imponerad över hennes mod.
Finns inte ett spår av tveksamhet inför uppgiften. (Själv stog jag utanför staketet för säkerhets skull..)
När jag påpekade för henne att hon var modig, så svarade hon bara på sin härliga norrländska:
Jo, men jag har ju inget val.... Bra eller dåligt?? Bra hoppas jag, för jag tror att hon är trygg med hästarna och med Gummi som coach. Det är otroligt mycket förarbete innan uppsittning så hon vet nog var hon har sina fyrbenta elever.
Notera att på sista bilden när Anna rider Már från Jemthagen så är longerlinan bortkopplad. !
Där tog mina nerver slut så jag åkte och jobbade i stället..
torsdag 22 september 2011
Glädje och sorg
Idag fyller bästa Gummi 50 år!
En dag att minnas och att hyllas, en milstolpe i livet kan man säga..
Vi har inte planerat något för den stora dagen och det var en medveten handling och också tur i oturen.
Gummis älskade mamma gick bort i lördags natt.
Hon var bara 70 år och världens mysigaste och goaste lilla mamma.
Kristrún som hon hette hade cancer och sjukdomsförloppet var blixtsnabbt.
I slutet av juni var hon på vårt bröllop i Gnesta och var superpigg. Tre veckor senare får vi besked att hon har en cancertumör i njuren.
Den ska behandlas och prognoserna rätt okay.
Ytterligare en månad senare får vi nästa besked om att cancern har spridit sig runt till både lever och lungor, hon fattar då beslutet att inte medicinera, utan att ta vara på sin sista tid på ett bra sätt.
Detta var ett tungt besked som kom mitt i en kurs på Wången då Gummi skulle instruera och leverera på topp. Han skötte det bra men var otroligt trasig.
Sedan har det gått berg och dalbana några veckor, mår bra - mår dåligt, bra värden - dåliga värden.
Gummi åkte till Island och var tillsammans med henne i en vecka.
Nästa hemresa var bokad till i måndags, men hennes kropp gav upp och hon orkade inte hänga i.
En snabb ombokning till planet på söndag eftermiddag men han hann inte dit ändå.
Han fick i alla fall prata med henne på telefonen dagarna innan och kände ändå att han fått säga hej då.
Det känns väldigt märkligt att hon bara inte finns längre, och hela familjen på Island har mist sin viktigaste länk. En familj med enorm sammanhållning och gemenskap.
Så istället för att fira sin födelsedag med champagne, presenter och glada vänner så får han begrava sin mamma i dag istället.
Livet är ibland både tungt och orättvist.
I morgon eftermiddag kommer födelsedagsbarnet hem från Island och då får vi låtsas att det är torsdag och fira så mycket vi bara kan.
Mina tankar går idag till hela familjen på Island och hoppas i alla fall att de får en dag att minnas även om den blir tung.
En dag att minnas och att hyllas, en milstolpe i livet kan man säga..
Vi har inte planerat något för den stora dagen och det var en medveten handling och också tur i oturen.
Gummis älskade mamma gick bort i lördags natt.
Hon var bara 70 år och världens mysigaste och goaste lilla mamma.
Kristrún som hon hette hade cancer och sjukdomsförloppet var blixtsnabbt.
I slutet av juni var hon på vårt bröllop i Gnesta och var superpigg. Tre veckor senare får vi besked att hon har en cancertumör i njuren.
Den ska behandlas och prognoserna rätt okay.
Ytterligare en månad senare får vi nästa besked om att cancern har spridit sig runt till både lever och lungor, hon fattar då beslutet att inte medicinera, utan att ta vara på sin sista tid på ett bra sätt.
Detta var ett tungt besked som kom mitt i en kurs på Wången då Gummi skulle instruera och leverera på topp. Han skötte det bra men var otroligt trasig.
Sedan har det gått berg och dalbana några veckor, mår bra - mår dåligt, bra värden - dåliga värden.
Gummi åkte till Island och var tillsammans med henne i en vecka.
Nästa hemresa var bokad till i måndags, men hennes kropp gav upp och hon orkade inte hänga i.
En snabb ombokning till planet på söndag eftermiddag men han hann inte dit ändå.
Han fick i alla fall prata med henne på telefonen dagarna innan och kände ändå att han fått säga hej då.
Det känns väldigt märkligt att hon bara inte finns längre, och hela familjen på Island har mist sin viktigaste länk. En familj med enorm sammanhållning och gemenskap.
Så istället för att fira sin födelsedag med champagne, presenter och glada vänner så får han begrava sin mamma i dag istället.
Livet är ibland både tungt och orättvist.
I morgon eftermiddag kommer födelsedagsbarnet hem från Island och då får vi låtsas att det är torsdag och fira så mycket vi bara kan.
Mina tankar går idag till hela familjen på Island och hoppas i alla fall att de får en dag att minnas även om den blir tung.
 |
| Gummi och mamma Kristrún på bröllopet i juni. |
torsdag 8 september 2011
Liten blir stor..
Nu är det höst och dax för 3-åringarna att få sina första vuxenpoäng.
I år har vi bara en egen treåring. En skimmelhingst efter Muska frá Keldudal och Hrimbakkur frá Holshúsum.
Hrimnir från Valne Gård. En stor snygging som har visat superflotta gångarter i hagen....tyvärr är det inte alltid lika med flotta gångarter riden. Men den som lever får se.
Vi har en treårig grabb till på inridning som har kamperat ihop med Hrimnir ända sedan fölsben.
Det är Már från Jemthagen efter Hrafndis frá Bakkakoti och Ómur frá Feti, alltså halvbror till Meyla.
Dessa två hingstar har varit helt olika till utseendet, Már långbent och smal, Hrimnir krallig och lite kompakt. Nu ser de nästan likadana ut, visar bara på att hästarna växer och utvecklas i olika stadier.
Det är inte alltid så lätt att få ihop de här första vuxenpoängen, när man aldrig har stått på stall och aldrig behövt uppföra sig mer än korta stunder åt gången.
Plötsligt får man egen box, egen hage, järnskor på fötterna och en jäkla massa snören och rep runt kroppen. Springa runt, runt utan att fatta varför.
Det är i alla fall väldigt roligt att studera småttingarna och deras reaktioner, deras attityd i början och se hur den sakta men säkert förändras.
Det är ju tur att Gummi och Anna har oändligt med tålamod för det behövs verkligen.
Grabbarna ska nu tränas i ca 8-10 veckor, sedan blir det hingstflocken igen och ledigt fram till januari-februari någon gång. Det är då det roliga börjar, att få se dem växa i ridningen och i gångarterna. Så spännande!
I år har vi bara en egen treåring. En skimmelhingst efter Muska frá Keldudal och Hrimbakkur frá Holshúsum.
Hrimnir från Valne Gård. En stor snygging som har visat superflotta gångarter i hagen....tyvärr är det inte alltid lika med flotta gångarter riden. Men den som lever får se.
Vi har en treårig grabb till på inridning som har kamperat ihop med Hrimnir ända sedan fölsben.
Det är Már från Jemthagen efter Hrafndis frá Bakkakoti och Ómur frá Feti, alltså halvbror till Meyla.
Dessa två hingstar har varit helt olika till utseendet, Már långbent och smal, Hrimnir krallig och lite kompakt. Nu ser de nästan likadana ut, visar bara på att hästarna växer och utvecklas i olika stadier.
Det är inte alltid så lätt att få ihop de här första vuxenpoängen, när man aldrig har stått på stall och aldrig behövt uppföra sig mer än korta stunder åt gången.
Plötsligt får man egen box, egen hage, järnskor på fötterna och en jäkla massa snören och rep runt kroppen. Springa runt, runt utan att fatta varför.
Det är i alla fall väldigt roligt att studera småttingarna och deras reaktioner, deras attityd i början och se hur den sakta men säkert förändras.
Det är ju tur att Gummi och Anna har oändligt med tålamod för det behövs verkligen.
 |
| Hrimnir från Valne Gård |
 |
| Már från Jämthagen |
måndag 5 september 2011
Flugar till Jämtland!
 |
| Fotograf: Jenny Mukka |
Flugar frá Holtsmúla kommer till oss i Valne och ska tränas och tävlas av Gummi.
Anna Björnsson som tog en femteplats med Flugar i speedpass på VM i år har beslutat sig för att lägga tävlandet på hyllan åteminstone under en period. I följd av det fick Gummi förfrågan av Ola och Kristina Hellsén som äger Flugar. Nu är alla överens, och Flugar kommer till oss.
Flugar är en helt otroligt snabb passhäst som säkerligen inte är helt enkel... Anna har gjort ett fantastiskt jobb med honom under åren, och de är så otroligt samspelta. Det är en jättestor utmaning att ta över en sådan häst, och samtidigt en otroligt stor ära att få förtroendet.
Sproti som har haft ett knackigt framknä i några månader står nu på lite vila och under en del behandling av vår landslagsveterinär. Hans karriär är absolut inte över alls, men vi vill att han är helt frisk och fräsch innan träningen sätts igång och det får då ta den tid det tar.
Det blir en jättespännande höst för Gummi att få börja träningen med en redan etablerad superstjärna.
Tack Ola och Kristina, och tack Anna!
Vi kommer att ta hand om er ögonsten på allra bästa sätt, och ni är välkomna att hälsa på när ni vill.
torsdag 1 september 2011
Härligaste tejejerna
Jag har förmånen att få vara med i världens härligaste tjejgäng! (Baccelitbrudarna)...
Vi är 10 tjejer i åldrarna 40 - 52 som har hängt ihop i ungefär 20 år. Helt otroligt..
20 år är en lång tid och det är verkligen samma gäng hela tiden, ingen hoppar av och ingen kommer till.
Under alla dessa år har det ju verkligen hänt en hel del med oss alla. Det har varit skilsmässor, barnafödande, bröllop, födelsedagar, sjukdomar, ja i princip allt som hör till ett normalt liv.
Oavsett var man befinner sig i livet så finns alltid tjejerna där som ett stöd. Det är ett socialt nätverk som är helt oslagbart. Vi känner varandra så väl och hjälper och stöttar varandra så fort det behövs.
Framför allt så har vi mycket fester, resor, after works mm.
Vartannat år åker vi på en förlängd weekendresa någonstans i världen. Madde som är banktjej ser noga till att dra av oss 300:- i månaden som går in på något konto i Nordea. När det så blir dax för resa så finns alla pengar till det. Vi har under åren hunnit med Stockholm, London, Paris, Prag, Barcelona, Italien 2 ggr och nu är vi faktiskt på väg till Comosjön i Italien. Ska bli så vansinnigt roligt! Det kommer att bli mycket cava och tilltugg, långa härliga middagar, shopping och massor av skratt. Längtar...
En annan tradition som skapades för tre år sedan var en årlig fest hemma hos oss i Valne. Vårt gästhus blev snabbt omdöpt till "klubbstugan" och där är det alltså möte lördagen efter midsommar varje år.
Vi börjar med lunch vid 12 tiden, knytkalas med ett gigantiskt överflöd av mat och mousserande vin.. sedan brukar vi heja på St Olovs löparna som springer förbi, ryktas att det är bästa sträckan.... Efter det lastar vi fyrhjulingen och släpet med vin, tilltugg, 10 galna brudar och åker till Playa Alsensjön.
Ridning så klart obligatoriskt. Gummi får agera ridledare åt de som vill rida, har alltid gått bra hittills peppar peppar..Kvällen avslutas med grillning.
Till saken hör att dessa brudar är helt härligt galna, det är inte en lugn stund på hela dygnet. Samtalsämnena är inte alltid helt rumsrena och det är högt till tak.
Jag älskar verkligen alla "mina" tjejer och hoppas vi kommer att hålla ihop till vi blir minst 100 år!
Vi är 10 tjejer i åldrarna 40 - 52 som har hängt ihop i ungefär 20 år. Helt otroligt..
20 år är en lång tid och det är verkligen samma gäng hela tiden, ingen hoppar av och ingen kommer till.
Under alla dessa år har det ju verkligen hänt en hel del med oss alla. Det har varit skilsmässor, barnafödande, bröllop, födelsedagar, sjukdomar, ja i princip allt som hör till ett normalt liv.
Oavsett var man befinner sig i livet så finns alltid tjejerna där som ett stöd. Det är ett socialt nätverk som är helt oslagbart. Vi känner varandra så väl och hjälper och stöttar varandra så fort det behövs.
Framför allt så har vi mycket fester, resor, after works mm.
Vartannat år åker vi på en förlängd weekendresa någonstans i världen. Madde som är banktjej ser noga till att dra av oss 300:- i månaden som går in på något konto i Nordea. När det så blir dax för resa så finns alla pengar till det. Vi har under åren hunnit med Stockholm, London, Paris, Prag, Barcelona, Italien 2 ggr och nu är vi faktiskt på väg till Comosjön i Italien. Ska bli så vansinnigt roligt! Det kommer att bli mycket cava och tilltugg, långa härliga middagar, shopping och massor av skratt. Längtar...
En annan tradition som skapades för tre år sedan var en årlig fest hemma hos oss i Valne. Vårt gästhus blev snabbt omdöpt till "klubbstugan" och där är det alltså möte lördagen efter midsommar varje år.
Vi börjar med lunch vid 12 tiden, knytkalas med ett gigantiskt överflöd av mat och mousserande vin.. sedan brukar vi heja på St Olovs löparna som springer förbi, ryktas att det är bästa sträckan.... Efter det lastar vi fyrhjulingen och släpet med vin, tilltugg, 10 galna brudar och åker till Playa Alsensjön.
Ridning så klart obligatoriskt. Gummi får agera ridledare åt de som vill rida, har alltid gått bra hittills peppar peppar..Kvällen avslutas med grillning.
Till saken hör att dessa brudar är helt härligt galna, det är inte en lugn stund på hela dygnet. Samtalsämnena är inte alltid helt rumsrena och det är högt till tak.
Jag älskar verkligen alla "mina" tjejer och hoppas vi kommer att hålla ihop till vi blir minst 100 år!
fredag 26 augusti 2011
Och VM fortsatte
VM känns redan ganska långt borta och jag ska inte orda så mycket om allas resultat för de har legat ute i en månad snart...
Gummi tog ialla fall två silvermedlajer i PP1 och i Passlöp 250 m, vilket var en otrolig prestation med tanke på förutsättningarna!
Guldmedaljen var så klart i planeringen men ibland har man inte marginalerna på sin sida, så är det.
Avelsbedömningen av Meyla slutade helt ok men började med en rejäl sänkning. Lilla rara Meyla tog resan ganska hårt (ensam tjej bland 8 hingstar och 1 vallack...) hon har heller inte någon erfarenhet av resor och så mycket uppståndelse. Hon var pigg och fräsch i kroppen men stängde av mentalt. På lördagens prisutdelning var hon sig själv igen, men det var så dags då.... I vilket fall som helst så vet vi alla som sett henne här på hemmaplan att hon är mer än värd sin fina Wången bedömning. Och att komma trea på VM med 230 mils resa i benen det är banne mig inte fy skam! Fantastisk häst!
Mina landslagsungdomar "snorisarna" skötte sig helt fantastiskt! Två guld, ett silver samt en bronspeng till Linda och Isak bland seniorerna. Hurra för dem - helt underbara!
Detta VM är inte det som går in i min historiebok som ett av de bättre... organisationen var strulig, regnade floder (allt på en leråker) dyrt som sa...n. Vi bodde på ett underbart hotell men hade ca 35 minuters resväg enkel resa till tävlingen vilket blev över 100 mil extra resa.
Härlig stämning i laget och fantastiska prestationer lös upp tillvaron en del. Har ju världens bästa kollegor också, Heimir, Eva och Lisa. Ett superbra team. Men hemlängtan fanns där ändå och fler än en gång frågade jag mig själv vad i hela friden jag höll på med...
Näst sista dagen blev jag trampad av en broddad häst och bröt en tå, på hemvägen fick jag 2 000:- i fortkörningsböter.. Kände inte spontant att jag längtade till nästa VM kan jag lova, men man glömmer snart och då är det bara det roliga kvar i minnet.
Tack till alla härliga ryttare (framförallt mina ungdomar), Heimir, Eva, Lisa, Florian och Sisso
Ett underbart gäng!
Gummi tog ialla fall två silvermedlajer i PP1 och i Passlöp 250 m, vilket var en otrolig prestation med tanke på förutsättningarna!
Guldmedaljen var så klart i planeringen men ibland har man inte marginalerna på sin sida, så är det.
Avelsbedömningen av Meyla slutade helt ok men började med en rejäl sänkning. Lilla rara Meyla tog resan ganska hårt (ensam tjej bland 8 hingstar och 1 vallack...) hon har heller inte någon erfarenhet av resor och så mycket uppståndelse. Hon var pigg och fräsch i kroppen men stängde av mentalt. På lördagens prisutdelning var hon sig själv igen, men det var så dags då.... I vilket fall som helst så vet vi alla som sett henne här på hemmaplan att hon är mer än värd sin fina Wången bedömning. Och att komma trea på VM med 230 mils resa i benen det är banne mig inte fy skam! Fantastisk häst!
Mina landslagsungdomar "snorisarna" skötte sig helt fantastiskt! Två guld, ett silver samt en bronspeng till Linda och Isak bland seniorerna. Hurra för dem - helt underbara!
Detta VM är inte det som går in i min historiebok som ett av de bättre... organisationen var strulig, regnade floder (allt på en leråker) dyrt som sa...n. Vi bodde på ett underbart hotell men hade ca 35 minuters resväg enkel resa till tävlingen vilket blev över 100 mil extra resa.
Härlig stämning i laget och fantastiska prestationer lös upp tillvaron en del. Har ju världens bästa kollegor också, Heimir, Eva och Lisa. Ett superbra team. Men hemlängtan fanns där ändå och fler än en gång frågade jag mig själv vad i hela friden jag höll på med...
Näst sista dagen blev jag trampad av en broddad häst och bröt en tå, på hemvägen fick jag 2 000:- i fortkörningsböter.. Kände inte spontant att jag längtade till nästa VM kan jag lova, men man glömmer snart och då är det bara det roliga kvar i minnet.
Tack till alla härliga ryttare (framförallt mina ungdomar), Heimir, Eva, Lisa, Florian och Sisso
Ett underbart gäng!
 |
| Meylas avelsbedömning där hon höjde exteriören till 8.20 |
 |
| Team Meyla |
 |
| Hela landslaget (Foto: Kristoffer Berg) |
 |
| Så väl värda ett glas champagne på söndagkväll för att fira Sveriges framgångar. |
tisdag 23 augusti 2011
Nu har det varit mycket
Inget bloggande på en hel månad.... inte bra.
Kan bara skylla på att vårt liv har gått i ett alltför högt tempo i sommar och inte förrän nu försöker vi landa någotsånär.
Nationell tävling, bröllop, tjejfest och ett SM lyckades vi knåpa ihop under en månad. Två veckor efter SM var det så dags för avresa mot Österrike. Den perioden var otroligt nervpåfrestande pga att Sprotis tidigare vrickning i ett framknä blev sämre efter SM och han ordineraes behandling och vila... Han reds lite fint de sista fyra dagarna innan avresa och vi var inte ens säkra förrän samma dag att vi kunde åka.
Nåväl way we go..... 10 kg ren och älgkött, tunnbröd, messmör, lingonsylt, vanlig svensk vodka var en del av packningen. 8 lådor landslagskläder, 2 cyklar och en häst....
Första etappen gick till Gnesta. Där fick vi inkvartera häst på Borgs gård - helt fantastisk gård med underbara människor.
Efter mysig grillmiddag med övernattning hos mamma gled vi vidare till Trelleborg. Ombord på färjan som skulle ta oss till Rostock över natten.
Nästa dag åkte vi hela resan ner till St Radegund, 12 timmar med en del stopp för rastning. Det var inte lätt att hitta tävlingsplatsen som var placerad mitt ute på landsbygden, men efer ett antal telefonsamtal några smärre vredesutbrott så var vi framme.
Sproti var pigg och helt superfräsch efter den långa resan. Vi var första svenskar på plats så det var bara att välja boxar.
30 minuters bilfärd till hotellet där vi åt en efterlängtad middag och sedan var det godnatt..
Hela torsdagen gick åta att utforska tävlingsplatsen, fixa alla badges, få någon ordning på lanslagstältet, hagar mm. På kvällen anlände resten av svenska gänget. Alla hästar skutta av lastbilarna och var superfina. Fick beröm av tävlingsveterinärern eftersom hästarna var i sådant bra skick vid ankomst.
En salig röra innan alla hade installerat sig, burit grejor och fått ordning.
Middag och godnatt igen..
På fredags morgon hade Gummi rejält ont i nacke och huvud, det hade startat redan dagen innan men vi tänkte inte så mycket på det. Smörjde med Voltarensalva och stoppade i honom Ipren, iväg till tävlingsplatsen. Vi hade nästan 4 mil dit så det tog en stund att pendla. Full fart hela dagen med att organisera oss på plats, möten mm. Gummi red Sproti en liten vända men han mådde inte bra alls. På eftermiddagen då vi satt i landslagstältet såg vi plötsligt hur halva ansiktet rasade ihop och han hade extremt ont i huvud, nacke och vänster sida. Ett snabbt samtal till Florian som var på hotellet, han ringde ambulans och vi åkte snabbt från tävlingsplatsen för att möta upp ambulansen vid hotellet.
Ordentligt medtagen och ett blodtryck på 220/130 gav en ilfärd till närmsta sjukhus. Massor av prover och undersökningar, sängläge och dropp. Här måste jag få ge ett Stort Tack till Florian, Sisso och Florians pappa som följde med mig till sjukhuset och dels ledde mig runt där och dels tolkade. Det var en förvirrad situation och jag kan verkligen inte tyska.. Att Florians pappa är en person med inflytande i Braunau förstod jag snabbt. Sesam öppna dig... och vips var Gummi flyttad till en bättre avdelning med otrolig service. Läkarna började direkt att prata MR röntgen av skallen och att han skulle vara inlagd på sjukhus minst till och med måndag. Då reste sig Gummi rakt upp och vrålade NEIN!! och så blev det.
Kompromiss med läkarna - permis på dagtid efter cortisonbehandlingen för att kunna rida, men tillbaka till sjukhuset på kvällen. (Tror inte att den dealen funnits där förr...)
Vid det här läget så var de rätt säkra på att det var en ansiktsförlamning orsakad av stress och för mycket air condition i bilen på väg ner, men de ville ändå vara säkra så provtagningarna fortsatte.
Tjurskalle Gummi mådde verkligen inte toppen och såg ut som en maffia gangster i ansiktet, men red och tränade ändå. Dessutom fanns också fortfarande rädslan över Sprotis knäskada. Inte roliga dagar, det kan jag lova!! Fortsättning följer...
Kan bara skylla på att vårt liv har gått i ett alltför högt tempo i sommar och inte förrän nu försöker vi landa någotsånär.
Nationell tävling, bröllop, tjejfest och ett SM lyckades vi knåpa ihop under en månad. Två veckor efter SM var det så dags för avresa mot Österrike. Den perioden var otroligt nervpåfrestande pga att Sprotis tidigare vrickning i ett framknä blev sämre efter SM och han ordineraes behandling och vila... Han reds lite fint de sista fyra dagarna innan avresa och vi var inte ens säkra förrän samma dag att vi kunde åka.
Nåväl way we go..... 10 kg ren och älgkött, tunnbröd, messmör, lingonsylt, vanlig svensk vodka var en del av packningen. 8 lådor landslagskläder, 2 cyklar och en häst....
Efter mysig grillmiddag med övernattning hos mamma gled vi vidare till Trelleborg. Ombord på färjan som skulle ta oss till Rostock över natten.
Sproti var pigg och helt superfräsch efter den långa resan. Vi var första svenskar på plats så det var bara att välja boxar.
30 minuters bilfärd till hotellet där vi åt en efterlängtad middag och sedan var det godnatt..
Hela torsdagen gick åta att utforska tävlingsplatsen, fixa alla badges, få någon ordning på lanslagstältet, hagar mm. På kvällen anlände resten av svenska gänget. Alla hästar skutta av lastbilarna och var superfina. Fick beröm av tävlingsveterinärern eftersom hästarna var i sådant bra skick vid ankomst.
En salig röra innan alla hade installerat sig, burit grejor och fått ordning.
Middag och godnatt igen..
På fredags morgon hade Gummi rejält ont i nacke och huvud, det hade startat redan dagen innan men vi tänkte inte så mycket på det. Smörjde med Voltarensalva och stoppade i honom Ipren, iväg till tävlingsplatsen. Vi hade nästan 4 mil dit så det tog en stund att pendla. Full fart hela dagen med att organisera oss på plats, möten mm. Gummi red Sproti en liten vända men han mådde inte bra alls. På eftermiddagen då vi satt i landslagstältet såg vi plötsligt hur halva ansiktet rasade ihop och han hade extremt ont i huvud, nacke och vänster sida. Ett snabbt samtal till Florian som var på hotellet, han ringde ambulans och vi åkte snabbt från tävlingsplatsen för att möta upp ambulansen vid hotellet.
Ordentligt medtagen och ett blodtryck på 220/130 gav en ilfärd till närmsta sjukhus. Massor av prover och undersökningar, sängläge och dropp. Här måste jag få ge ett Stort Tack till Florian, Sisso och Florians pappa som följde med mig till sjukhuset och dels ledde mig runt där och dels tolkade. Det var en förvirrad situation och jag kan verkligen inte tyska.. Att Florians pappa är en person med inflytande i Braunau förstod jag snabbt. Sesam öppna dig... och vips var Gummi flyttad till en bättre avdelning med otrolig service. Läkarna började direkt att prata MR röntgen av skallen och att han skulle vara inlagd på sjukhus minst till och med måndag. Då reste sig Gummi rakt upp och vrålade NEIN!! och så blev det.
Kompromiss med läkarna - permis på dagtid efter cortisonbehandlingen för att kunna rida, men tillbaka till sjukhuset på kvällen. (Tror inte att den dealen funnits där förr...)
Vid det här läget så var de rätt säkra på att det var en ansiktsförlamning orsakad av stress och för mycket air condition i bilen på väg ner, men de ville ändå vara säkra så provtagningarna fortsatte.
onsdag 20 juli 2011
Bråda tider inför VM avresa..
Vardagen rullar på för fullt hos oss.
Vansinnigt mycket jobb på konditoriet, hemma byggs det kök för fullt och rids några hästar.
Mycket tid har gått åt till uttagningskommité arbetet och det som följer med detta.
Att få alla ryttare att boka hur många matbiljetter de ska ha, groom boeende eller inte, hästens transport med hästbuss eller inte... påskrivna landslagskontrakt osv. det är en hel del skaer som ska falla på plats på väldigt kort tid.
Eva Spegel som är huvudkoordinator i detta jippo lär ju inte ha det helt lätt..
Uppmärksamheten på Jämtlands två VM ryttare har också börjat trappas upp. I går var det filmning och intervju med Mitt-Nytt och idag var det Radio Jämtlands tur att komma till gården.
De närmaste dagarna kommer att gå åt till att ragga ihop all "utrustning" som ska med; kaffebryggare,kaffe, kakor, flaggor, svensk mat till Nationernas afton, cyklar, blädderblock, sjukvårdskit mm. VM blir årets semester för mig men jag vet verkligen inte om jag kan kalla det semester....
http://www.facebook.com/l.php?u=http%3A%2F%2Fsvt.se%2F1.2483395%2Fkrokomsryttare_i_vm&h=JAQCoaIxW
Här är en länk till inslaget i Mitt-Nytt i går kväll.
Vansinnigt mycket jobb på konditoriet, hemma byggs det kök för fullt och rids några hästar.
Mycket tid har gått åt till uttagningskommité arbetet och det som följer med detta.
Att få alla ryttare att boka hur många matbiljetter de ska ha, groom boeende eller inte, hästens transport med hästbuss eller inte... påskrivna landslagskontrakt osv. det är en hel del skaer som ska falla på plats på väldigt kort tid.
Eva Spegel som är huvudkoordinator i detta jippo lär ju inte ha det helt lätt..
Uppmärksamheten på Jämtlands två VM ryttare har också börjat trappas upp. I går var det filmning och intervju med Mitt-Nytt och idag var det Radio Jämtlands tur att komma till gården.
De närmaste dagarna kommer att gå åt till att ragga ihop all "utrustning" som ska med; kaffebryggare,kaffe, kakor, flaggor, svensk mat till Nationernas afton, cyklar, blädderblock, sjukvårdskit mm. VM blir årets semester för mig men jag vet verkligen inte om jag kan kalla det semester....
http://www.facebook.com/l.php?u=http%3A%2F%2Fsvt.se%2F1.2483395%2Fkrokomsryttare_i_vm&h=JAQCoaIxW
Här är en länk till inslaget i Mitt-Nytt i går kväll.
onsdag 13 juli 2011
Uttagning till landslag
Under hela tävlingssäsongen har både jag och Gummi samt tre personer till spanat på kandidater till landslaget.
Detta innebär att vi kollar ekipagen live på tävlingar, följer upp resultat och formkurvor, jämför med övriga länders resultat mm.
Efter de första tävlingarna så känns allting väldigt lätt och soklart, efter alla nationella tävlingar är det betydligt rörigare men ändå halvklart.
SM som väger tyngst i uttagning är finalen för oss, där måste vi sätta allt. Då känns det plötsligt inte alls lätt...
Vi tittar på alla klasser och alla ekipage, diskuterar, vrider och vänder. Ända tills för två år sedan tog man ut laget redan efter töltfinalen på SM, vilket naturligtvis var spännande och roligt. Efter att ha jobbat med den varianten i ett år så kände jag att det är inte rättvist. SM är stressigt, ryttare som tidigare var självklara faller bort och tvärtom. Att pressa fram ett lag med sådan stress bäddar för felbeslut.
Vi gjorde om systemet och nu presenterar vi årets landslag på tisdagen efter SM. Med facit i hand kan jag säga att det är ett måste. Bitar och detaljer måste falla på plats, saker måste ältas och jämföras fram och tillbaka. Många länder har sina mästerskap samtidigt och då hinner vi även se deras resultat. Allt detta för att få det mest rättvisa landslaget.
Ryttarna satsar helhjärtat och det får inte bli fel. Naturligtvis är ingen felfri och jag säger inte att vi kanske alltid har superrätt, men vi tar ut ett lag som vi verkligen har analyserat och det laget kan vi stå för med rak rygg. Det ligger oceaner av tid bakom detta arbeta, det kan jag garantera.
Det känns otroligt skönt att kunna stänga UK pärmen för i år. De sista motiveringarna mailade jag iväg klockan 12 i natt och jag är otroligt stolt över mitt fina ungdomslandslag.
De flesta har jag haft sedan tidigare men jag har även fyra nya ryttare med i år.
Det ska bli jättespännande att följa dessa ekipage fram till nästa års Nordiska mästerskap.
Spännande blir det naturligtvis också att få åka med tre toppekipage till VM, härliga tjejer som kommer att ge allt!
Ungdomslandslaget i sin helhet:
Linda Antonsson VM
Sandra Jonsson VM
Johanna Berg VM
Lovis Enblom, Albin af Klintberg, Felicia Lindblom, Helena Kroghen Adalsteinsdottir, Theresia Kristoffersson; Matilda Rolf, Johanna Wingstrand, Annie Ivarsdottir samt en plats tom som väntar på Julia Lindmarks resultat från Isländska Mästerskapen.
Detta innebär att vi kollar ekipagen live på tävlingar, följer upp resultat och formkurvor, jämför med övriga länders resultat mm.
Efter de första tävlingarna så känns allting väldigt lätt och soklart, efter alla nationella tävlingar är det betydligt rörigare men ändå halvklart.
SM som väger tyngst i uttagning är finalen för oss, där måste vi sätta allt. Då känns det plötsligt inte alls lätt...
Vi tittar på alla klasser och alla ekipage, diskuterar, vrider och vänder. Ända tills för två år sedan tog man ut laget redan efter töltfinalen på SM, vilket naturligtvis var spännande och roligt. Efter att ha jobbat med den varianten i ett år så kände jag att det är inte rättvist. SM är stressigt, ryttare som tidigare var självklara faller bort och tvärtom. Att pressa fram ett lag med sådan stress bäddar för felbeslut.
Vi gjorde om systemet och nu presenterar vi årets landslag på tisdagen efter SM. Med facit i hand kan jag säga att det är ett måste. Bitar och detaljer måste falla på plats, saker måste ältas och jämföras fram och tillbaka. Många länder har sina mästerskap samtidigt och då hinner vi även se deras resultat. Allt detta för att få det mest rättvisa landslaget.
Ryttarna satsar helhjärtat och det får inte bli fel. Naturligtvis är ingen felfri och jag säger inte att vi kanske alltid har superrätt, men vi tar ut ett lag som vi verkligen har analyserat och det laget kan vi stå för med rak rygg. Det ligger oceaner av tid bakom detta arbeta, det kan jag garantera.
Det känns otroligt skönt att kunna stänga UK pärmen för i år. De sista motiveringarna mailade jag iväg klockan 12 i natt och jag är otroligt stolt över mitt fina ungdomslandslag.
De flesta har jag haft sedan tidigare men jag har även fyra nya ryttare med i år.
Det ska bli jättespännande att följa dessa ekipage fram till nästa års Nordiska mästerskap.
Spännande blir det naturligtvis också att få åka med tre toppekipage till VM, härliga tjejer som kommer att ge allt!
Ungdomslandslaget i sin helhet:
Linda Antonsson VM
Sandra Jonsson VM
Johanna Berg VM
Lovis Enblom, Albin af Klintberg, Felicia Lindblom, Helena Kroghen Adalsteinsdottir, Theresia Kristoffersson; Matilda Rolf, Johanna Wingstrand, Annie Ivarsdottir samt en plats tom som väntar på Julia Lindmarks resultat från Isländska Mästerskapen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)