Och VM fortsatte

VM känns redan ganska långt borta och jag ska inte orda så mycket om allas resultat för de har legat ute i en månad snart...
Gummi tog ialla fall två silvermedlajer i PP1 och i Passlöp 250 m, vilket var en otrolig prestation med tanke på förutsättningarna!
Guldmedaljen var så klart i planeringen men ibland har man inte marginalerna på sin sida, så är det.
Avelsbedömningen av Meyla slutade helt ok men började med en rejäl sänkning. Lilla rara Meyla tog resan ganska hårt (ensam tjej bland 8 hingstar och 1 vallack...) hon har heller inte någon erfarenhet av resor och så mycket uppståndelse. Hon var pigg och fräsch i kroppen men stängde av mentalt. På lördagens prisutdelning var hon sig själv igen, men det var så dags då.... I vilket fall som helst så vet vi alla som sett henne här på hemmaplan att hon är mer än värd sin fina Wången bedömning. Och att komma trea på VM med 230 mils resa i benen det är banne mig inte fy skam! Fantastisk häst!
Mina landslagsungdomar "snorisarna" skötte sig helt fantastiskt! Två guld, ett silver samt en bronspeng till Linda och Isak bland seniorerna. Hurra för dem - helt underbara!
Detta VM är inte det som går in i min historiebok som ett av de bättre... organisationen var strulig, regnade floder (allt på en leråker) dyrt som sa...n. Vi bodde på ett underbart hotell men hade ca 35 minuters resväg enkel resa till tävlingen vilket blev över 100 mil extra resa.
Härlig stämning i laget och fantastiska prestationer lös upp tillvaron en del. Har ju världens bästa kollegor också, Heimir, Eva och Lisa. Ett superbra team. Men hemlängtan fanns där ändå och fler än en gång frågade jag mig själv vad i hela friden jag höll på med...
Näst sista dagen blev jag trampad av en broddad häst och bröt en tå, på hemvägen fick jag 2 000:- i fortkörningsböter.. Kände inte spontant att jag längtade till nästa VM kan jag lova, men man glömmer snart och då är det bara det roliga kvar i minnet.
Tack till alla härliga ryttare (framförallt mina ungdomar), Heimir, Eva, Lisa, Florian och Sisso
Ett underbart gäng!


Meylas avelsbedömning där hon höjde exteriören till 8.20



Team Meyla



Hela landslaget (Foto: Kristoffer Berg)



Så väl värda ett glas champagne på söndagkväll för att fira Sveriges framgångar.



Nu har det varit mycket

Inget bloggande på en hel månad.... inte bra.
Kan bara skylla på att vårt liv har gått i ett alltför högt tempo i sommar och inte förrän nu försöker vi landa någotsånär.
Nationell tävling, bröllop, tjejfest och ett SM lyckades vi knåpa ihop under en månad. Två veckor efter SM var det så dags för avresa mot Österrike. Den perioden var otroligt nervpåfrestande pga att Sprotis tidigare vrickning i ett framknä blev sämre efter SM och han ordineraes behandling och vila... Han reds lite fint de sista fyra dagarna innan avresa och vi var inte ens säkra förrän samma dag att vi kunde åka.
Nåväl way we go..... 10 kg ren och älgkött, tunnbröd, messmör, lingonsylt, vanlig svensk vodka var en del av packningen. 8 lådor landslagskläder, 2 cyklar och en häst....

Första etappen gick till Gnesta. Där fick vi inkvartera häst på Borgs gård - helt fantastisk gård med underbara människor.
Efter mysig grillmiddag med övernattning hos mamma gled vi vidare till Trelleborg. Ombord på färjan som skulle ta oss till Rostock över natten.

Nästa dag åkte vi hela resan ner till St Radegund, 12 timmar med en del stopp för rastning. Det var inte lätt att hitta tävlingsplatsen som var placerad mitt ute på landsbygden, men efer ett antal telefonsamtal några smärre vredesutbrott så var vi framme.
Sproti var pigg och helt superfräsch efter den långa resan. Vi var första svenskar på plats så det var bara att välja boxar.
30 minuters bilfärd till hotellet där vi åt en efterlängtad middag och sedan var det godnatt..
Hela torsdagen gick åta att utforska tävlingsplatsen, fixa alla badges, få någon ordning på lanslagstältet, hagar mm. På kvällen anlände resten av svenska gänget. Alla hästar skutta av lastbilarna och var superfina. Fick beröm av tävlingsveterinärern eftersom hästarna var i sådant bra skick vid ankomst.
En salig röra innan alla hade installerat sig, burit grejor och fått ordning.
Middag och godnatt igen..
På fredags morgon hade Gummi rejält ont i nacke och huvud, det hade startat redan dagen innan men vi tänkte inte så mycket på det. Smörjde med Voltarensalva och stoppade i honom Ipren, iväg till tävlingsplatsen. Vi hade nästan 4 mil dit så det tog en stund att pendla. Full fart hela dagen med att organisera oss på plats, möten mm. Gummi red Sproti en liten vända men han mådde inte bra alls. På eftermiddagen då vi satt i landslagstältet såg vi plötsligt hur halva ansiktet rasade ihop och han hade extremt ont i huvud, nacke och vänster sida. Ett snabbt samtal till Florian som var på hotellet, han ringde ambulans och vi åkte snabbt från tävlingsplatsen för att möta upp ambulansen vid hotellet.
Ordentligt medtagen och ett blodtryck på 220/130 gav en ilfärd till närmsta sjukhus. Massor av prover och undersökningar, sängläge och dropp. Här måste jag få ge ett Stort Tack till Florian, Sisso och Florians pappa som följde med mig till sjukhuset och dels ledde mig runt där och dels tolkade. Det var en förvirrad situation och jag kan verkligen inte tyska.. Att Florians pappa är en person med inflytande i Braunau förstod jag snabbt. Sesam öppna dig... och vips var Gummi flyttad till en bättre avdelning med otrolig service. Läkarna började direkt att prata MR röntgen av skallen och att han skulle vara inlagd på sjukhus minst till och med måndag. Då reste sig Gummi rakt upp och vrålade NEIN!! och så blev det.
Kompromiss med läkarna - permis på dagtid efter cortisonbehandlingen för att kunna rida, men tillbaka till sjukhuset på kvällen. (Tror inte att den dealen funnits där förr...)
Vid det här läget så var de rätt säkra på att det var en ansiktsförlamning orsakad av stress och för mycket air condition i bilen på väg ner, men de ville ändå vara säkra så provtagningarna fortsatte.

Tjurskalle Gummi mådde verkligen inte toppen och såg ut som en maffia gangster i ansiktet, men red och tränade ändå. Dessutom fanns också fortfarande rädslan över Sprotis knäskada. Inte roliga dagar, det kan jag lova!!  Fortsättning följer...