Knatteridning

Nu har vi lagt till en ny tjänst i verksamheten.
Min yngsta dotter Emelie ska ha knatteridning på söndagar.
Emelie är uppväxt med hästar och har ridit mer eller mindre hela sitt liv.
Hon har verkligen upplevt mycket roligt på hästryggen, inte minst med kompisen Kajsa som bor granne med oss.De fullkomligen bodde på hästryggen under perioder.
Emelie har dessutom tävlat en hel del, ridit LAG SM för ungdomar två år där det ingått alla möjliga roliga grenar. Ett år fick hon också åka på FEIF youth camp i USA. Jättehäftigt!
All denna hästerfarenhet tillsamans med stor kärlek till barn födde denna idé.
Varje söndag i 10 veckor ska hon ha två ridgrupper med tre små elever i varje grupp.
Syftet är mer som ett hästpyssel/ridlek på en rolig nivå.
Ingen ska behöva vara rädd eller känna sig okunnig. Alla barn får "sin" häst som de har under terminen.
Det blir massor av borstning, tofsar i manan och gullande med hästen.
I ridningen kommer största fokus att läggas på balans och kontakt med hästen. Barnen ska känna sig trygga och hitta en bra kroppskontroll och balans.
Framför allt ska det ske på ett lekfullt och lugnt sätt.
(Minns med fasa dessa ridskolor som båda döttrarna fick gå på, där hästarna sparkades och bets och ungarna åkte av som konfetti i sågspånet. Inget för klena mammanerver....)
Varje lektion avslutas med "gofika" och lite hästsnack.
Emelie är supertaggad inför detta och det kommer nog att bli en jätterolig akivitet på gården.
Stora Knattestarten kommer att ske vecka 11.
Lycka till Emelie och alla barn...


Emelie och Emma tävlar i maskeradtölt 2008

Galoppbild från en kvaltävling på Wången, här med fina Skjóni från Sandvången

Emelie med första egna tävlingshästen Rósi frá Strönd



Så roligt med kurs

Av olika anledningar så har mitt ridande bara stått på "hold" sedan i november. Först är det för mycket jobb runt jul ,sedan är det för mörkt ute, för kallt ute, alla stallets olyckor påverkade definitivt ridlusten.
Om sanningen ska fram så är jag expert på att hitta ursäkter för att jag är bekväm, och jag gillar inte vinter....
Nåväl jag hittade den optimala lösningen för mitt dåliga samvete.
Jag "skickade" min fina häst i träning till Gummi... nu var det dock inte bara lathet som fattade det beslutet, jag behövde också hjälp för att komma vidare med hästen.
Kontentan av detta beslut blev att jag vart av med hästen... Kolskeggur är helt fantastisk i träningen och Gummi hittade en ny tävlingshäst. Kul för mig:)
Det gör inget, han kan få låna honom en säsong och se hur långt han kan komma med honom. Jag tar tillbaka honom i slutet av sommaren.
Det är ju ändå jag som har ridit till honom så bra så att Gummi bara kunde sitta upp och finlira.... (eller hur?)
Nåväl hästar har vi gott om så mina sällsynta ridturer ska väl lösa sig ändå.
Denna helg roddade vi ihop en ridkurs på Wången. All inclusive, dvs. hotellboende, god mat, bastu o relax, massage och ridning i uppvärmt ridhus med massor av gofika på läktaren.
Vi hade det toppenbra trots -32 grader ute.
Att få umgås med härliga hästmänniskor, rida inomhus i värme och bara ha det bra är faktiskt balsam för själen och för ridsuget.
Jag hade helgen till ära dammat av min gamla Emma (skäckhäxan) som jag inte har ridit på evigheter. Hon skötte sig galant och är en sådan härlig ridhäst. Det kändes som att komma hem på riktigt när jag satt upp.
Vad som också kändes på riktigt var den mördande träningsvärken som följde med i kittet.
Från att haft riduppehåll sedan i november till att slänga sig ut på ridkurs 3 x 45 minuter, så smart!
Undrar hur jag tänkte kring detta  -  absolut inte alls.
Nåja det var det väl värt, och kanske kommer jag att hänga i och rida lite mera efter denna ridenergi kick,  Vem vet?

Gummi och   "Kolan"  Flott va?

Skäckhäxan Emma och jag på Wångens ovalbana någonstans i karriärern.