Mycket att tänka på..

Är det på en stor hästgård.
Det är fullt upp med in och utsläpp, mockning, ridning, tillsyn, verkning, skoning, ridskola mm
Med andra ord, det är inte många sekunder som inte måste användas till arbete.
Förutom detta så är det också en herrans massa pappersarbete och viktiga saker att tänka på.
Bokning av kurser samt flygbiljetter, fakturering, bokföring, moms, bokning av vaccinationer, ansökan om hästpass, beräckningsrapporter , ridskoleplaneringar och Gud vet vad...
Av praktiska skäl så har jag fått rollen som företagets administrativa chef! (Det låter så fint, eller hur?) I själva verket betyder det att ansvaret vilar på mig att ha koll på allt detta. Hujedamej!
I somras kom jag plötsligt på att förmodligen har vårt tillstånd för yrkesmässigt hållande av häst gått ut, ..för ett bra tag sedan.
Ringer blixtsnabbt till Krokoms kommun som utfärdat det ej längre gällande tillståndet. Där fick jag veta att tillståndsutöveren numera är Länsstyrelsen.
Ok, ringer Länsstyrelsen som har alla sina djurskyddshandläggare på semester.
Inget annat att göra än att skicka in en helt ny ansökan med ritningar och allt, sedan vänta på besked.
I början av oktober fick vi beskedet att de skulle skicka ut någon för att besikta anläggningen samt hästarna. Det tog bara några dagar så var de på plats. Kontrollen är otroligt noggrann och det besiktades såväl hästarnas fysiska status som storlek på ligghallar, hagarnas skick, stallets mått, gödselhantering, att det fanns hästpass till alla, ordning på gården och alla dess utrymmen.
Jag tycker det är bra, och skulle önska att det fanns resurser att göra fler sådana kontroller lite runt om i landet. På så sätt skulle färre djur fara illa.
Vi missade bara på en punkt, och det var att tre av unghingstarna som hyr in sig i hingstflocken inte hade sina pass hos oss. Dessutom hade jag "Kolans" pass i min bil (i stan) sedan tävlingen i augusti. Jädra slarvmaja!!
Hon tog dock inte så hårt på detta utan kommer någon dag när hon har vägarna förbi och tittar på dessa pass.
För övrigt var hon mycket nöjd på alla punkter och bedömde djurhållningen på gården som mycket god!
Så jäkla skönt.. det är en härlig känsla när man kan släppa ett sådant viktigt projekt ,och börja fokusera på nästa grej som man förmodligen är ute i sista sekunden med också.
Det är en livsstil för mej, .. att vara steget efter. Men på något underligt sätt så spricker det aldrig. (Peppar, peppar)

Så mysigt med helg

Ja, då var det fredag igen. Vet inte om det är åldern som gör att fredagarna kommer fortare och fortare...
Denna helg är Gummi hemma, vilket är rätt ovanligt så här års. Det gör ju helgen lite extra mysig faktiskt!
I kväll ska vi klä oss som vanliga människor för att åka in till sta´n och äta middag hos goda vänner. Det ska bli härligt.
Resten av helgen blir vi bara på hemmaplan (tror jag).. Fixa lite på gården, rida och bara må gott.
Ett av mina stora helgnöjen ska bli att se våra treåringar tränas. De är i inridningsstadiet och Emil som jobbar hos oss tränar dem för fullt.
Fick precis rapport om att Bassi är sutten på idag för första gången och det var absolut inga problem...
Bassi är efter Ómur frá Feti och undan Muska frá Keldudal. Han är stor, vacker och mycket trevlig.
Har en liten önskan om att han ska bli en sådan där härlig, trevlig ridhäst helt utan olater, som tanter i min ålder kan "åka" på...
Med andra ord har jag redan utsett honom till min nästa ridhäst.
Baltazar är den andra hingsten , han är efter Berserkur frá Stykkisholmi och undan Spes frá Littla Tungu.
En häst med galet mycket rörelser... däremot så känns det inte som att han blir någon optimal tanthäst.
Han har ett sjujäkla humör, men när han väl ger sig så är han hur fin som helst. Tror att han kommer att vara en utmaning för Gummi under vinter och vår.
Det är lika spännande varje höst när treåringarna ska in och bli vuxna. Det är så roligt att följa dem dessa 8-10 veckor som utbildning steg 1 pågår.
Ska fota dem in action i helgen så jag kan berätta mer..

Här är de två puddingarna när de var 6 månader gamla, och fortfarande levde ett helt och hållet bekymmersfritt liv utan järnskor, sadlar, rep och remmar...
Bilderna har jag snott från http://www.jemthagen.se/ där alla våra unghingstar tillbringar sina första fölmånader samt alla sina sommarlov.

Gummis nya hobby

Omväxling förnöjer... heter det ju så fint. Och visst är det så.
Så här i hösttider när vädret faktiskt har varit underbart i Jämtland så dammades den gamla rockarden av och tre hästar har fått lära sig att ha sin människa bakom sig istället för ovanpå.
Tre otroliga passhästar med bedömnings och tävlingsmeriter på hög nivå.
Ti llfället var super eftersom vi hade två fantastiskt duktiga praktikanter från Stockholm här hos oss, Moa och Sofie som var superbra assistenter och som skötte det mesta av förarbetet med hästarna helt själva.
Tanken har funnits tidigare och  Gummis förra passhäst Hersir tränades väldigt mycket med rockard. Våra gamla mullar hemma är också inkörda för att kunna användas som dragare när unghästarna ska ut på sina första utflykter bl a.
Nu är tänket återigen inställt på träning.
Att skapa allsidig träning är bra för alla individer, dels är det olika muskelgrupper som får jobba och dels blir det roligar med oväxling i träningen.
Sproti var första stjärnan ut... med tanke på att han är lite harig och småskraj för det mesta så trodde jag inte helt på detta, ...men han var hur cool som helst.
Sproti har ju dragits med en senskada rätt länge som nu verkar läkt. Hans rehabträning måste därför vara långsiktig och i början ganska mild. Där kommer körningen att vara toppen. Att inte behöva belasta med tyngd, men ändå kunna träna kondition och styrka.
Nästa häst blev Flugar. Även han accepterade behandlingen efter några dagar, även om han blev världens "kortaste" häst när skaklarna kom på första gången...
Maarit lämnade Ómur några dagar för inkörning. Han var helt med på noterna och gick fram som om han aldrig gjort annat. Nu var förarbetet med tömkörning osv. redan gjort på honom så det var bara rockard momentet som skulle till... Ómur som har haft en oturssommar och varit ordentligt sjuk behöver också lite varierad mild träning för att bygga upp sig igen.

I samma veva som detta pågick så fick Gummi även chansen att köra travhäst på Wången med tävlingssulky och  med en snabb häst.
Lycklig som ett barn kom han hoppandes hem och hade kört på tiden 1.20 (säger mig inte mycket, men tydligen snabbt) Nu var såklart travhäst överst på önskelistan...  Trist för honom att han är gift med en bromskloss..
Han får helt enkelt hålla till godo med det gården har, och om han lyckas köra dem i flygande pass då kommer det att gå lika fort....
I alla fall så verkar alla "grabbarna" tycka att det är roligt och som sagt   - omväxling förnöjer..



Sproti på väg ut

Snygga Flugar på premiärturen

Ómur fick ta morgonpasset



Tillökning

Så har jag då blivit "mormor".... nästan i alla fall.
Jag får åtminstone träna på att vara mormor och det är ju vansinnigt roligt! Att kunna gosa, gulla och skämma bort. Att få den lilla att älska mig, men kunna lämna tillbaka när det blir gnälligt..
Familjen har alltså utökats med en "hund" till. Sandra och Emelie har köpt en liten chihuahuatik med namnet Nilla.
En bedårande liten varelse som är så liten i ordets rätta bemärkelse att man nästan är rädd att ta i henne.
Har dessutom lyssnat på alla skräckhistorier om uppätna chihuahuaor (kattmat) och om brutna nackar när de har gjort kullerbyttor i farten eller blivit påsprungen av någon större hund (typ rottweiler..)
Ja, det var väl inte den mest praktiska hunden att försöka ha på en hästgård med trettio hästar, tre katter och två framfusiga hundar.
Nu bor ju dessa två unga damer i staden med lilla Nilla så landet blir endast en rekreation då och då. Det är väl heller inte hela världen om jag bär runt på den lilla medan hon är hos oss.
Glad, pigg och vansinnigt rolig är hon i alla fall. Väger ca 1 kilo och äter sammanlagt på en månad vad rottweilern Tina äter på en dag...
En tuff hund i en mycket liten förpackning!

Djur parken i Valne... Tina är otroligt intresserad av den lilla medan William tycker hon är jättefånig..

Föreläsning och clinic

Förra veckan var vi på resande fot igen.
Landslagskommitén (Eva, Lisa och jag) hade roddat ihop en aktivitet som från början var ämnad enbart för landslaget.
Under processen med att anordna något givande och något som skulle kunna intressera alla så dök det upp några härliga idéer.
Grunden till clinicen var Julio Borba, en otroligt skicklig tränare, intstruktör och beridare från Portugal. Han har under de senaste sex åren arbetat mycket som instruktör för islandshäst i Sverige, Tyskland, Norge och på Island.
För att knyta ihop ridundervisning med något mer matnyttigt så bjöd vi hit Thorgeir Gudlaugsson som är FEIF domare och sitter med i FEIF  sportkommité.
Denna kommité håller på att utveckla nya domarhandledningen som ska presenteras 2014.

På tisdagskvällen hade landslagsledningen ett möte där vi utvärderade årets tävlingssäsong samt planerade det grundläggande arbetet för nästa år. Det är otroligt viktigt att kunna träffas och få stöta o blöta vad som varit bra resp. dåligt,. framför allt vad som ska förbättras.
På onsdag morgon samlades vi på Stuteri Stenholmen där åtta ryttare väntade på att få rida varsin privatlektion för Julio.
Alla landslagsryttare var erbjudna ridplats som dessutom var gratis, men endast tre ryttare nappade på det. Vi fick bjuda in ytterligare fem ryttare från närområdet som gladeligen tackade ja.
Det var åtta mycket fina ekipage med massor av kunskaper. Vi kunde se på samtliga hur de ändå förändrades och förbättrades under sitt ridpass med små justeringar och ändringar.
Alla domare var speciellt inbjudna att närvara under dessa dagar, och ett fyrtiotal domare hade nappat på det...

På kvällen höll Thorgeir ett föredrag om dessa nya guidelines, där han presenterade det nya tänket som inte alls är beslutat ännu. Ett gyllene tillfälle alltså för att kunna påverka och ha synpunkter.
Ett fantastiskt proffsigt och väl genomfört föredrag, där det blev en hel del intressanta diskussioner och frågeställningar.
Kvällen avslutades med en gemensam middag för de ca 60 personer som var där.
För några blev det nog en del barhäng in på småtimmarna också...

På torsdagen hölls clinicen i ridhuset på Stenholmen. Ryttarna red två och två medan Julio instruerade och samtidigt förklarade för oss andra hur och varför han tänkte som han gjorde och hur hans filosofi var.
Det byggde helt och hållet på att få hästen lösgjord, samlad och med energi bakifrån och fram till handen.
Detta är förvisso inga nyheter, men han förklarade och visade övningar som var jättebra. Hans eget samspel med de hästar han provred var helt magiskt, vilken fantastisk ryttare och hästmänniska!
Dagen bjöd på  mycket aha upplevelser och inspiration, ville helst bara hem och rida.

Mellan varje ridpass var det mycket frågeställningar och diskussioner på läktaren. Julio och Thorgeir stod för svaren, och de hade också bra diskussioner mellan varandra.
Det genomgående temat för hela arrangemanget var god ridning, så den största frågeställningen blev hur domarna belönar god ridning, alt. bestraffar dålig ridning. Mycket intressant!

Sammanfattningsvis kan man säga att det var ett otroligt lyckat arrangemang. Alla jag har pratat med var supernöjda och fyllda både med nya kunskaper och massor av inspiration.
Att dessutom få träffa hela laget samt alla härliga hästmänniskor så här på höstkanten utan att det är tävling är verkligen jätteroligt.
Stort Tack till Julio Borba, Thorgeir Gudlaugsson, oss själva i landslaget, alla domare som var där samt Stuteri Stenholmen som lät oss vara på sin otroligt fina anläggning!