Lyckan kommer och lyckan går.... sägs det och det är nog sant.
Vi var så jättelyckliga över det föl som Spes frá Litlu Tungu bar i sin mage.
Framför allt lyckliga över att få ett föl med sådan fin pappa som Midas frá Kladbakk, men även lycklig och nöjd över att vårt första försök med transportsperma på semin funkade så fint.
Natten mot torsdagen så kastade Spes sitt 7 månader gamla foster :(
Vi vet inte varför men hennes juver hade börjat svälla dagarna innan så helt klart förberedde hennes kropp sig för att stöta bort fostret.
Det visar nog med all tydlighet att det var något fel på bebisen, och naturen skötte detta så som sig bör.
Det känns faktiskt bättre i själen än om hon skulle blivit skrämd eller att någon annan yttre påverkan hade ställt till med detta.
Vi och veterinären tror heller inte på abortvirus eftersom flocken är så isolerad och bara går med varandra.
Det viktigaste i eländet är ändå att Spes är frisk och mår bra. Hon fick lite medicinsk hjälp med att släppa efterbörden och en pencillinkur efter detta, och hittills verkar hon må finfint.
Svider lite i plånboken såklart eftersom vi inte tecknade någon avelsförsäkring, men det är ändå bara pengar..
Midas finns kvar hoppas jag, och nu när Spes inte kommer att ha föl vid sidan så blir hon lättare att transportera till hingst.
Kanske vad det här ett sätt att säga att man inte ska gå emot naturen, utan låta stoet träffa hingsten och låta kärleken flöda...
Eller så var det ett sätt att tala om för oss att vi har mer än tillräckligt med hästar och faktiskt borde dämpa oss en aning.
I alla fall så går det lite troll i våra januarimånader. När det händer något tragiskt bland våra hästar så är det antingen i november eller januari det händer.
De månaderna stod ju inte på favoritlistan sedan innan heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar