Gamle Garpur frá Snallsteinshöfda 22 år (min första islandshäst) samt Thor frá Olafsvik 20 år.
Dessa två gentlemen har varit med på mycket. De har lärt mig att hjälpligt kunna rida 4 gångarter, de har lärt mina barn att rida sedan de var små. Tävlingar, fjällturer, kurser, ridskola, uppfostrare i unghästflocken ja i princip allt man kan använda en häst till.
Deras nuvarande uppgifter är i första hand ridskolan och sedan är det unghästträningen...
Garpur har den otroligt otacksamma uppgiften att vara handhäst med en gjord runt magen, på Garpurs utsida spänns en unghäst fast.
Unghästarnas första turer utanför gården först utan ryttare och sedan även med ryttare går till på detta sätt.
De små rackarna biter , klättrar, hoppar och drar ..men gamle Garpur bara tuffar på och låter dem hållas.
För att få variation så får Thor dra rockarden med en unghäst på släp.
"Gubbarna" är lugna, tålmodiga och skapar trygghet för unghästarna. De gillar sitt arbete och är glada och positiva.
Thor är en rund, trind och godmodig herre. Hans andra namn är "lat" och tredje namnet är "hungrig".
Han gör inte ett knop extra som han inte behöver. Nu behöver detta inte vara en nackdel för han har också haft en stor uppgift genom åren och det är att bota ridrädsla.
Många "rädda tanter" inklusive mig en period har börjat rida Thor, och han har bara gett trygghet tillbaka. Små barn rider honom obehindrat var som helst, det värsta han kan komma på det är att stanna, alternativt gå hem.
En mycket känd instruktör Eyolfur Isolfsson sa en gång att ens första häst ska man behandla väl på ålderns höst, för den har fått stå ut med mycket...
Våra två "gubbar" har det bra, de har lagom mycket arbete och blir ompysslade av gulliga ridskoleelever. God mat och mycket morötter..
De ska få åldras med värdighet här på gården och vara gårdens bästa hästar till den dag de flyttar till hästhimlen, och jag hoppas verkligen att det är länge dit.
Thor med Emelie på ryggen när hon var liten, istölt på Storsjön |
På väg med Hrimnir 3 år för dagens arbete |
Ge mig något att äta, Tack! |
Härligt att läsa en så varm beskrivning av två gamla trotjänare!
SvaraRaderaUnderbart :)!
SvaraRadera