Det är länge kvar, men tiden går rasande fort och det är många pusselbitar som ska ramla på plats.
Otroligt skönt att veta redan nu att platsen i laget är säkrad, det gör ju planeringen så mycket lättare.
En landslagsplats kostar varje ryttare en hel del pengar. Det skälls rätt mycket på att landslaget alltid är så dyrt men ni ska veta att de pengarna är bara en bråkdel av vad det egentligen kostar.
Undrar vilken annan sport som skulle acceptera att deltagarna själva betalr sin resa och sitt tävlande för Sverige i VM?
Vilket fall som helst så är det så det är och vi raggar sponsorer för fullt.
Själv åker jag till Österrike i två skepnader, dels som landslagsledare och dels som groom. Längtar verkligen!
Mellan alla mina uppdrag så rider jag lite också (när vädreet är bra och hunöret är på topp..)
Deltog för ett par veckor sedan i Gneisis stora begivenhet "Vintertölt"
En okomplicerad tävling där man rider fyra sträckor i tölt på travbanan i olika tempon.
De fem bästa går till final och får rida direkt igen.
Tävlingen är otroligt uppskattad och öppen för alla. Den är definitivt inte riktad till eliten utan just för sådana som oss som inte siktar alltför högt i ridningen.
Nåja, det finns en klass för de duktiga också...
I årets vintertölt knep jag och Kolskeggur faktist en tredjeplats! Inte illa minsann..
Lena Adervall med Snekkja knep guldet och våran fantastiska stalltjej Anna tog andraplatsen.
Helt ok att förlora mot dessa tjejer, jag tar dom senare i år....
På så olika nivå är vi min sambo och jag vad det gäller ridning och tävlande.
Men det viktiga är att det finns glädje och förväntan i alla former av tävling, oavsett vilken nivå man befinner sig på.
Att få känna sig duktig och vara stolt över en kexchoklad och en gul rosett, jag är glad att jag fortfarande tycker det är häftigt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar