Olika liv

Ja man lever som sagt två olika liv, ett på jobbet och ett på hemmaplan.
Det är i princip lika mycket jobb i båda liven fast på olika sätt.
På hästfronten har det gått lite tungt ett tag nu.Vi förlorade lilla Disa så tragiskt för en och en halv vecka sedan.
Igår när vi skulle besikta Kiljan för vidare färd mot Stockholm så hade han en inflammation i ett framknä.
Inget allvarligt enligt doktorn men ändå en veckas vila med behandling och sedan igångsättning i en vecka med återbesök om två veckor.
Så jäkla trist både för oss, men framförallt för Inga Lill som väntar med spänning på att få hem sin häst.
Hoppas hoppas att du har tålamod och vågar vänta på att han blir frisk. Det är en sådan skön känsla när man har hittat en superbra människa till sin häst, och man vet att han kommer att få det toppen.



Kiljan från Valne gård (bilden lånad av Maarit Friman)

 Om det nu går tungt på hästfronten så går det desto lättare på mitt andra jobb.
Fina konditori Wedemarks i Östersund.
Här har vi julpyntat från golv till tak. Vi bakar lussekatter, pepparkakor och jultårtor så det glöder.
Det är mycket folk som vill ta sig en paus i julruschen så det gäller att ladda upp i diskarna.
Vi har dessutom världens bästa personal och en härlig stämning på jobbet.
Älskar mitt arbete framför allt i december...

Full pott

I går var det stora ultraljudsdagen i Kallsta.
7 ston ultraljudades på 90 dagar plus.. alla var dräktiga!
Det innebär att vi på Valne gård ska bli lyckliga ägare till fyra nya krabater till sommaren om allt går bra.
Det är ju jättespännande och vansinnigt roligt, men man ska heller inte glömma att det kostar en rejäl slant att föda upp fyra unghästar. Foder, avmaskning, vaccinationer, hästpass, verkning av hovar, inridning, träning mm.
Nu ska väl inte jag gnälla eftersom verkning och inridning/träning sker av Gummi, och vi inte behöver betala dyra pengar för det som de flesta andra unghästägare måste göra.
Det är ändå en kostnad eftersom raringarna kommer att uppta fyra stallplatser samt träningstid som annars kunde ha lagts på betalande träningshästar. Eller så får han helt enkelt rida in dem på jullovet.
(Jag kanske inte behöver planera det riktigt ännu eftersom de inte ens är födda....)
I alla fall har vi aldrig haft så många föl på en och samma sommar så det blir nytt. Känns som att jag får göra en liten camping i Kallsta och hjälpa till med fölvak.
Vi har använt tre olika hingstar till våra fyra ston. Döggvi har betäckt Ronja och Spes, Dis är betäckt med Blaer frá Búdarhóli och Muska är betäckt med Thór från Järsta.
Muska och Thór är helt och hållet mitt projekt. I den bästa av världar (där jag befinner mig) får jag ett svart stoföl med extremt långa ben och med Thores fina trav och tölt. Hon kommer att vara stor, vacker och med ett hjärta av guld.
Den betäckningen köpte jag av landslagets betäckningsauktion, fick den till ett bra pris och är jätteglad för det.
Tack Camilla och Hjalti som sponsrade med den.



Veterinär Ann-Sofie Lilja spanar in min blivande stjärna i Muskas livmoder..



Plötsligt händer det...

som inte får hända.
Vårat lilla fina stoföl Disa hittas död i ligghallen i lördags när Maarit och Leif skulle fodra lunchen.
Hon hade varit pigg på morgonen och ätit sin frukost.
Vi vet inte vad som hänt men en teori är att en kroppspulsåder brustit.
Det gör ont i själ och hjärta även om jag inte har haft någon egentlig kontakt med henne under hösten.
Hon föddes i början av juni och har gått hos Maarit och Leif tillsammans med sin mamma Ronja hela tiden.
Detta var säkert mycket värre känslomässigt för dem än för oss.
En sådan här händelse påminner en om att man håller på med djur, och allting kan hända hur noga och försiktig man än är.
Vi har alla våra avelsston och föl i stoflock i Kallsta och det har vi på grund av att de har det så fantastiskt bra och blir så otroligt ompysslade.  Det är ordning och koll på dem hela tiden.
För oss är det värt den kostnaden för att kunna släppa ansvaret för den delen av hästbeståndet.
För vårat stall som tar emot träningshästar och unghingstar på hingstbete är det naturligtvis den största fasan att det händer någon annans häst någonting.
Tyvärr råder man som sagt inte över allt, och kan heller inte förutse olyckor och sjukdomar.
Jag hoppas verkligen att vi slipper sådant men...
om och när man måste ringa det samtalet för att tala om att någons hjärtevän har avlidit eller är svårt sjuk så vet jag i alla fall att man har gjort allt man kunnat för att förebygga skador, och allt man kunnat för att rädda en sjuk häst. I det känner jag mig trygg, och jag hoppas att våra hästägande kunder känner det också.
Jag är extremt blödig speciellt när det gäller djur, och i morgon kommer Lits djurservice för att hämta den lilla. Känner jag mig själv rätt så kommer jag inte att vilja se på när hon lyfts upp på bilen.
Jag får betala kalaset och sedan gömma mig i Maarits stall.
Tack snälla Maarit för att du är så handlingskraftig och tog tag i allt från bortforsling till försäkringsbiten med vittnen och fotografering. Du är verkligen en klippa! en proffsig sådan..

Liv och död ligger ju nära varandra säger man, och samtidigt som lilla Disa fraktas bort så ska vi ultraljuda fyra avelsston för att se om de fortfarande är dräktiga.
Ronja är betäckt med Döggvi igen så jag hoppas, hoppas verkligen att vi får ett lika vackert stoföl som  Disa var.

Vila i frid du lilla fina.

Säsongen lider mot sitt slut

Det har varit en intensiv höst här på Valne Gård.

Den har varit fylld av både glädje och sorg, mycket arbete och en liten hundvalp!
Stallet har varit smockfullt med hästar som nu sakta men säkert börjar lämna gården för att pröva sina nya kunskaper tillsammans med sina ägare.
Hösten består mestadels av inridningar hos oss. Många små tre och fyra åringar har fått sina första skor, sin första sadel och sin första människa på ryggen.

Förvånansvärt vad de är duktiga och coola. Ingen reagerar nämnvärt på denna behandling, de finner sig snällt men rätt oförståeende i allt det nya.

Unghästarna brukar få mycket tid i förarbete innan ridningen sätts i gång så de är väl förberedda.

Hästägarna är också superduktiga på att ha hästarna väl hanterade och i bra skick för att starta upp arbetet. Om inte de hade gjort ett bra jobb redan sedan fölsben, så hade inte de små godingarna varit så samarbetsvilliga heller...

Det är alltid lika roligt att se dessa småttingar utvecklas från liten raggsocka till ståtlig lydig ridhäst.

Utvecklingen går olika fort och vissa hästar pallar en längre tids inridning och träning, medan vissa klarar kortare intervaller. Viktigt att vara lyhörd så man inte kör över dem och de tappar lusten och glädjen.

I mitten av december är stallet bara fyllt av våra egna hästar så då infaller någon sorts behaglig arbetslunk.
Från att ha haft 17 hästar på stall till att bara ha ca 8 stycken - det känns som rena semestern.

Nu vill vi inte ha semester alltför länge för då blir vi lata.. så kom till oss med era hästar igen i januari så vi kan öka tempot igen. Vi gillar högt tempo!

Här är en bild på en lycklig unghästägare som har hämtat hem sin fina vallack Frej. Frej reds in under hösten och enligt rapporter från Joanna så sköter han sig helt exemplariskt i Mattmars skogar.
Lycka till i framtiden! Kommer säkert att få följa dessa två på Wångens ovalbana såsmåningom..






Joanna Sätter och Frej



Instruktör på kurs

Under allhelgonahelgen ordnade Gneisti en ridkurs för vår kända landslagstränare Olil Amble.
Vi höll till i Wångens stora fina ridhus och Olil bodde här hos oss under helgen.
Kursen var lite trög att fylla, men de som red var helt sålda...
En otroligt pedagogisk men krävande instruktör. Hennes allra största ambition var att eleven verkligen förstod sin instruktion innan den fick gå över till nästa moment.
Hon red alla våra hästar en hel del samtidigt som hon förklarade vad hon gjorde. Superbra!
Jag som delvis satt på två stolar som vanligt, både kursare och Gneisti arrangör hade ju fullt sjå med att försöka sälja de ströplatser som var över.
Det gick ju som smort, så smort att jag själv fick offra mitt ridpass på söndagen...
Ja ja det gör ingenting, jag var inte "göralaus" i alla fall.
Gummi tog chansen och köpte två stycket privatlektioner, blev så jäkla taggad så han köpte en till i bara farten.
Han fick mycket värdefulla tips och framförallt blev han inspirerad och taggad inför sitt eget instruerande. Det var vita hingsten Döggvi som fick äran att vara hans kurshäst. Det gick ju alldeles lysande för de båda. Tror jag ?? Satt på läktaren och skulle verkligen lyssna in vad han fick för heta tips. Ja gissa vad det blev för språk då - isländska så klart och jag vart blåst på gratistipsen.. Tack för det!
Utvärderingen av denna kurs var att samtliga ryttare jag hann prata med krävde att vi skulle boka Olil igen. Jag var inte svårövertalad och inte Olil heller. Hon trivdes jättebra på Wången och hos oss med(?)
så hon kommer mer än gärna tillbaka.
Just nu håller vi på att kolla upp någon lämplig helg i slutet av mars.
Håll ögonen öppna kära vänner för denna gång kommer kursen att fyllas snabbt!
Vill ni läsa mer om Olil Amble och hennes verksamhet på Island så kan ni göra det på http://www.gangmyllan.is/




Här är Olil instuvad i ett hästsläp på Nordiska Mästerskapen i Finland 2010. Vi var många i sadelkammaren på det släpet men vad gör man inte för att få skjuts hem från avslutningsfesten..



Något suddig bild på Gummi och Döggvi som instrueras av Olil

Härliga härliga ridskoleelever !

Så här hade vi det i fikarummet i måndagskväll...
Sofia som tyvärr slutar hos oss för att flytta till kungliga huvudstaden bjöd oss alla på tårta.
Jättetråkigt att inte få ha Sofia här tycker vi.
Måndagsgruppen som består av fem tjejer, är en av våra grupper som kommit längst i sin ridning.
Duktiga, målmedvetna och framförallt intresserade av att lära och alltid glada.
Ett superhärligt gäng helt enkelt.
Nu blir det en tom plats i den gruppen och det ska nog få vara så framöver.
Tjejerna är så duktiga att de behöver mer utrymme för att rida på lite mer, så fyra mysproppar i den gruppen räcker..
Sofia är välkommen hit när hon vill och vi hoppas att både hon och lilla Siri (Sofias dotter) kommer och hälsar på oss ibland.
Vi önskar dem Lycka Till i Stockholm!

Mysigt med hundvalp

Så har hon då anlänt - Deminas Tina Turner - 8 veckor gammal och söt som en karamell...
Tänk vad man glömmer fort. Det är 9,5 år sedan William kom hem som 8 veckors valp, och jag har inget minne alls att det var så här att ha hundvalp...
Den lilla damen som just nu har sprungit iväg och blivit 9,5 vecka är milt sagt aktiv!
Som tur är sover hon också en hel del mellan attackerna.
Hon fullkomligt studsar mellan skorna i hallen, gardinerna, mattorna samt våra fötter. Allt ska bitas på och dras i. Däremellarn sätter sig den lilla ner och lägger en pöl eller en liten stinkande hög precis där det passar.
Hon vet att sådana saker gör man utomhus men har liksom inte tid att tänka till innan det bara händer..
Utan tvekan är detta 100 % passning hela tiden.
Gummi är i alla fall överförtjust i sin lilla födelsedagspresent. Måste försöka filma något obevakat ögonblick när han kryper på alla fyra över stallgolvet och pratar med den "konstiga" rösten. Kan vara kul för er elever att höra hur det låter för jag vet att det inte låter likadant i ridundervisningen.
Två som inte uppskattar nykomlingen lika mycket är William och huskatten Elvis.  De är helt överens om att hon är både dum och onödig. William sätter hårda gränser för vad som är tillåtet och inte. Det är inte tillåtet att vara för nära mig när han är det, och absolut inte tillåtet att vara i närheten om det vankas godsaker.
Det borde finnas en hundföräldraförsäkring som gör att man kan vara hemma med hundvalp åtminstone i ett år. Nu går tyvärr inte det så hon får glatt vara med  i stallet på dagarna, och gårdens alla tvåbenta  får hjälpas åt att passa Tina.
Det är i alla fall väldigt roligt och otroligt underhållande, men kan ändå ställa mig frågan ibland, -vad i hela helsike har jag gjort??

Grattis Gummi - bäst i Världen!

http://www.facebook.com/l.php?u=http%3A%2F%2Fwww.tidningenridsport.se%2FArticle.aspx%3Fm%3D45207%26m1%3D45240%26a%3D1136555&h=UAQEQ2VvOAQFN1sUk7kLyUYsFMN8RuyWyhBtxMFn60teVZg

Fick nöja sig med två silvermedaljer på VM i år men ändå bäst i världen... (Klicka på länken ovan och läs...)
Jag vet att jag är väldigt partisk i detta men jag kan ändå inte låta bli att tycka att Gummi är helt fantastisk vad det gäller ridning och då kanske framför allt passridning.
Nu har det slumpat sig så att det är passhästar som har trillat in framför hans fötter så av den anledningen har det specialiserats på pass.
Jag som betraktar hans ridning på nära håll även till vardags vet att han är grym även i de andra diciplinerna, även om trav och kanske framför allt skritt inte tilhör favoritgångarterna..
De sägs att man får den häst man förtjänar, och det kanske är sant med tanke på hur bra timing det är mellan Sproti och Gummi.
Gummi har ju faktiskt gjort Sproti till den världsstjärna han är idag, naturligtvis har hästen talangen och förutsättningarna. Men eftersom jag känner hästen väldigt väl så är jag den förste att påstå att om den hästen hade hamnat i hårda, okunniga, rädda eller inte rutinerade händer så hade han blivit en skenande vandringspokal! Så cool som han verkar med Gummi på ryggen, så cool är han inte egentligen...
Ett felaktig tygeltag, eller en lätt fis i sadeln så drar han järnet över stock och sten... Med andra ord en osäker liten själ i en stor kropp.
Han är i alla fall stallets egen lille diva, han vet sitt värde och kräver total uppmärksamhet och störst andel av alla godsaker som eventuellt delas ut. Men är man bäst i världen så får man väl det, eller hur?
Stallet har ju en världsstjärna till och det är häftiga Flugar! Vilken guldläge som duktig passryttare att få ha två sådana passhästar att leka med på dagarna.. Den vite hingsten"köket" är ju inte någon dålig passråtta det heller.
Jäklar i min lilla låda vad det ska gå undan i Valneskogarna i vinter!

Själv har jag ju inte riktigt det behovet utan är väldigt nöjd med att få stå vid sidan om och titta. Min snälle, late 4-gångare och jag vi tuffar på i ett helt annat tempo.