Plötsligt händer det...

som inte får hända.
Vårat lilla fina stoföl Disa hittas död i ligghallen i lördags när Maarit och Leif skulle fodra lunchen.
Hon hade varit pigg på morgonen och ätit sin frukost.
Vi vet inte vad som hänt men en teori är att en kroppspulsåder brustit.
Det gör ont i själ och hjärta även om jag inte har haft någon egentlig kontakt med henne under hösten.
Hon föddes i början av juni och har gått hos Maarit och Leif tillsammans med sin mamma Ronja hela tiden.
Detta var säkert mycket värre känslomässigt för dem än för oss.
En sådan här händelse påminner en om att man håller på med djur, och allting kan hända hur noga och försiktig man än är.
Vi har alla våra avelsston och föl i stoflock i Kallsta och det har vi på grund av att de har det så fantastiskt bra och blir så otroligt ompysslade.  Det är ordning och koll på dem hela tiden.
För oss är det värt den kostnaden för att kunna släppa ansvaret för den delen av hästbeståndet.
För vårat stall som tar emot träningshästar och unghingstar på hingstbete är det naturligtvis den största fasan att det händer någon annans häst någonting.
Tyvärr råder man som sagt inte över allt, och kan heller inte förutse olyckor och sjukdomar.
Jag hoppas verkligen att vi slipper sådant men...
om och när man måste ringa det samtalet för att tala om att någons hjärtevän har avlidit eller är svårt sjuk så vet jag i alla fall att man har gjort allt man kunnat för att förebygga skador, och allt man kunnat för att rädda en sjuk häst. I det känner jag mig trygg, och jag hoppas att våra hästägande kunder känner det också.
Jag är extremt blödig speciellt när det gäller djur, och i morgon kommer Lits djurservice för att hämta den lilla. Känner jag mig själv rätt så kommer jag inte att vilja se på när hon lyfts upp på bilen.
Jag får betala kalaset och sedan gömma mig i Maarits stall.
Tack snälla Maarit för att du är så handlingskraftig och tog tag i allt från bortforsling till försäkringsbiten med vittnen och fotografering. Du är verkligen en klippa! en proffsig sådan..

Liv och död ligger ju nära varandra säger man, och samtidigt som lilla Disa fraktas bort så ska vi ultraljuda fyra avelsston för att se om de fortfarande är dräktiga.
Ronja är betäckt med Döggvi igen så jag hoppas, hoppas verkligen att vi får ett lika vackert stoföl som  Disa var.

Vila i frid du lilla fina.