Mästartrio i träning

Så här såg det ut i Valne med omnejd i söndags före lunch.
Gummi sittande på passtjärnan Flugar frá Hóltsmúla med den andra passtjärnan Sproti frá Sjávarbórg som handhäst.
Båda hästarna är ungefär lika stora, lika lurviga och lika pigga på att springa fort.
Det är svårt att jämföra denna trio nu med det vi förhoppningsvis kommer att få se på tävlingsbanorna i sommar.
Just nu är träningen inte inställd på passridning det kommer senare.
Konditionsträning, lydnad, ridbarhet och styrka är det som fokus ligger på just nu.
Det blir en hel del pulsa i djupsnö bla. Det är väl tur att det går att använda all denna snön till något vettigt, och inte bara svära ve och förbannelse över den som jag gör....
Spróti springer ofta med som handhäst i träningen och det är en form som passar honom bra som komplement till ridningen.
Det ska bli otroligt spännande att se dessa två passhästar mötas på banorna i sommar, de har mötts förr men inte med samma ryttare.
Som läget är nu så har de olika specialgrenar. Spróti regerar i stilpass och passlöp medan Flugar är en värsting i speedpass.
Men vad som helst kan hända så bänka er vid passtaketen i sommar, för där kommer det att gå undan...



Flugar hälsar till sina ägare Ola och Kristina på Askagården och självklart till sin förre ryttare och kompis Anna Björnsson.



Sorg

Länge sedan sista bloggen nu...
Har inte varken kunnat eller velat skriva om det tragiska som hände för två veckor sedan.
Som om det inte var nog nu.
Skulle kvällsfodra  förra lördagen och kom ut vid halv åtta tiden. Brukar ge lösdriften först så det är avklarat i snöyran.
Slängde in högarna som vanligt och blev förvånad över att hungrige Thor inte var först på plats. Han brukar nämligen ha ett fasligt sjå att vakta alla högar i början.
Jag gick fram till honom och såg att hans vänstra ben var helt av.
Från knät hängde benet i en sjukt onaturlig vinkel och det droppade blod från benpipan som stack ut.
Med öronen framåt började han buffa på höpåsen och av ren chock så gav jag honom hans hö. Han började genast att äta och jag sprang in i stallet helt jäkla chockad.
Fick tag i distriktsveterinären omedelbart och hon kastade sig i bilen. Ringde Gummi som var i Stockholm, och vad skulle han kunna göra?? Ringde Anna som slängde sig i sin bil och kom.
Rent rutinmässigt fodrade jag alla hästarna i stallet och gick sedan ut till Thor. Han verkade inte ha särskilt ont vilket tyder på att det måste ha hänt precis innan jag kom ut.
För att göra en evighetslång historia kort så kom veterinären och avlivade honom direkt. Anna och jag stod hos honom hela tiden och vi grät floder medan vi sade adjö till honom.
Man hinner inte tänka så mycket, samtidigt som man hinner tänka jättemycket. Man hamnar i ett slags vakum av både chock och sorg.
När chocken släpper så är det bara sorgen kvar. Det gjorde så djävulskt ont i hjärta och själ så jag visste inte vad jag skulle ta mig till.
Den snällaste och raraste häst jag någonsin träffat.
Har haft honom i 15 år och  barnen har ridit och lekt med honom sedan de var små. Han har varit tryggheten för så många människor och min allra bästa vän.
De vanliga klyschorna; ...det var säkert någon mening, eller man får inte mer skit än man klarar av...
orkar jag inte höra. Det fanns verkligen ingen mening med detta och jag klarade det inte!
Det kommer att dröja länge innan jag kan tänka på honom utan att fälla en tår eller få kramp i hjärtat.
Vi sökte tillstånd hos länsveterinären och hos kommunen så vi fick begrava honom hemma.
Nu ligger han nedgrävd i jorden, inbäddad i massor av halm på ett jättevackert ställe bland hästhagarna. Han kommer förmodligen att fortsätta att vakta alla höhögar som delas ut, och kolla på oss med de stora kloka ögonen.

Vila i frid du finaste av alla!



Emelie och Thor på Western uppvisning, kunde stegra på kommando.

Här är mamma ute och rider på Thor, ett par veckor innan olyckan..



Så fort kan det gå

Våra hästar busar en hel del i hagarna, speciellt när det blåser.
De jagar varandra, brottas och har allmänt roligt. Som med all lek så slutar det ibland med att någon gör illa sig. Det brukar sällan vara något allvarligt utan mest småblessyrer.
Så tänkte vi när Erika berättade på nyårsdagen att Galdur var jättehalt i hagen så hon tog in honom.
Gummi kollade honom och hittade ett litet sår i vänster armbåge. Efter lite omplåstring så fick han stå inne och vi tänkte inte jättemycket på det.
På måndag morgon är han blockhalt! Tidsbokning på kliniken med röntgen tisdag morgon.
Fortfarande ingen tanke på att det är något allvarligt.
Tji fick vi, ett ben i arbågen är brutet och första veterinär prognos är avlivning. Satan i gatan vad ledsen man blir. Efter ett antal timmar på kliniken medan försäkringsbolagets veterinär, vår veterinär, någon specialist i Skara samt en veterinär i Sundsvall hade pratat ihop sig och kollat röntgenplåtarna så kom man fram till att brottet är av en enklare karaktär och fullt läkningsbart.
Stackars blyga. ödmjuka fina Galdur har nu fått rumsarrest. Kort uppbunden i box i ca tre månader...
Djurvänligt eller ej? Nåja, än så länge ser han ut som han tycker det är rätt ok. En diger skötsellista sitter på boxdörren med kronrandsmassage, tvättning av hovar, långa borstningsomgångar mm allt för att hålla blodcirkulationen igång så mycket det går.
Har även inhandlat ett svindyrt mag och tarm pulver som ska hålla magen igång.
Absoluta fasan är ju kolik på en häst som inte får röra sig....
Galdur ska på ett första återbesök nästa vecka, så då får vi se åt vilket håll det lutar i läkningen.
Att sådant här händer är jättetråkigt men svårt att skydda sig ifrån. Galdur och Kolan är bästa vänner och har delat hage i tre år. En busig spark som träffade galet.
Man kan heller inte isolera dem, de är trots allt hästar och måste få leka och ha sällskap.

Han ser inte så lidande ut...

Vackra vackra Valne

Emellan stormen Dagmar och någon liten efterföljare "mini Dagmar så hade vi fantastiskt väder i Jämtland.
Julafon, juldagen och nyårsafton var helt magiska.
Tomten (Gummi) gav mig en superfin systemkamera i julklapp så det var ju naturligtvis jätteroligt att kasta sig ut i finvädret och försöka fota. Jag är skitdålig på det, så ett nyårslöfte var faktiskt att gå en kurs i fotografering och kamerateknik.


Måste ändå dela med mig av några bilder från vår fina gård i vinterskrud...

"Kolan" önskar alla Gott Nytt År!



Lille T med nya bästisen Blossi

Vilddjuret Tina älskar snö..

Snygga Flugar undrar nog i vilken istid han hamnat i



Vy från Flugars hage..



Lugn och ro i lösdriften.



Den magiska fjällutsikten



Nu är glada julen slut....

Och vi överlevde ett år till.
Vi har haft en lugn och skön jul hemma i Valne med min mamma och mina två döttrar.
Det största smolket i den så annars härliga juletiden är att jag jobbar konstant hela tiden.
Vi har hur mycket folk som helst på kondiset, alltifrån alla de som vill handla julkakorna, till julklappsköpare som blir hungriga, till hemvändare som bara vill träffas över en god chai latte...
Nu älskar jag verkligen att jobba när det är så högt tryck, det är otroligt roligt men man slits samtidigt av att vilja spendera mer tid med sin familj när alla är samlade.
Vore ju också roligt att vara tillsammans med käre maken när han för en gångs skull är hemma några veckor i sträck.
Vi är inte särskilt synkade i våra liv han och jag.
Nåja, jag har hållt på så här sedan 1987 så det är inget nytt, och jag gillar läget också.
Efter trettonhelgen så börjar alla att banta, då är det väl inte överhopat av gäster hos oss. Jag kan passa på att vila lite då istället.
I alla fall gjorde jag något crazy dessa mellandagar. Jag tog en dag ledigt och var på ridkurs på Wången.
Vi som dragit in sponsorpengar till vår nationella tävling bjöds på en endagarskurs med både Gummi och Camilla som instruktörer. Vi red ett pass var för dem, samt bjöds på trevlig teori och clinic under lunchen.
Vi var faktiskt några glada damer som hyrde stuga på Wången och åkte upp redan på torsdagskvällen.
Vi åt supergod mat, ett och annat glas vin och framför allt träffades och hade jättetrevligt.
Stämningen påminde aningen om "ridläger"... syftar kanske mest på två damer som som bodde i vardagsrummet och fnittrade och tjattrade både jäkligt sent och jäkligt tidigt. Himla roligt var det  i alla fall!


Glada, härliga gänget på Wångenkurs



Gummi och Flugar frá Holtsmúla i passclinic