Så fort kan det gå

Våra hästar busar en hel del i hagarna, speciellt när det blåser.
De jagar varandra, brottas och har allmänt roligt. Som med all lek så slutar det ibland med att någon gör illa sig. Det brukar sällan vara något allvarligt utan mest småblessyrer.
Så tänkte vi när Erika berättade på nyårsdagen att Galdur var jättehalt i hagen så hon tog in honom.
Gummi kollade honom och hittade ett litet sår i vänster armbåge. Efter lite omplåstring så fick han stå inne och vi tänkte inte jättemycket på det.
På måndag morgon är han blockhalt! Tidsbokning på kliniken med röntgen tisdag morgon.
Fortfarande ingen tanke på att det är något allvarligt.
Tji fick vi, ett ben i arbågen är brutet och första veterinär prognos är avlivning. Satan i gatan vad ledsen man blir. Efter ett antal timmar på kliniken medan försäkringsbolagets veterinär, vår veterinär, någon specialist i Skara samt en veterinär i Sundsvall hade pratat ihop sig och kollat röntgenplåtarna så kom man fram till att brottet är av en enklare karaktär och fullt läkningsbart.
Stackars blyga. ödmjuka fina Galdur har nu fått rumsarrest. Kort uppbunden i box i ca tre månader...
Djurvänligt eller ej? Nåja, än så länge ser han ut som han tycker det är rätt ok. En diger skötsellista sitter på boxdörren med kronrandsmassage, tvättning av hovar, långa borstningsomgångar mm allt för att hålla blodcirkulationen igång så mycket det går.
Har även inhandlat ett svindyrt mag och tarm pulver som ska hålla magen igång.
Absoluta fasan är ju kolik på en häst som inte får röra sig....
Galdur ska på ett första återbesök nästa vecka, så då får vi se åt vilket håll det lutar i läkningen.
Att sådant här händer är jättetråkigt men svårt att skydda sig ifrån. Galdur och Kolan är bästa vänner och har delat hage i tre år. En busig spark som träffade galet.
Man kan heller inte isolera dem, de är trots allt hästar och måste få leka och ha sällskap.

Han ser inte så lidande ut...