Mellandagsnöjen

Gummi har ett finfint arbete dessa dagar.... Han har sågat ett hål som är 4,5 m x 1,5 m i betongen samt en ränna ut för avloppsrör.
I den gropen ska vattenbandet sänkas ner för att hästarna ska kunna gå in i samma nivå som golvet.
I detta hål ska det alltså grävas ur skiffer och jord ner i ca 0,5 m.
Efter många om och men så har han fått låna en liten traktor med skopa. Den var dock för stor och kom inte in genom dörrarna....
Alltså en "miljon" kubikmeter ska grävas för hand! Grattis Gummi... inget gymkort på önskelistan här inte.
Själv jobbar jag med det jag är allra bäst på, att diska och plocka disk.
Alla människor i norra Europa verkar vilja fika på Wedemarks och det är jag ju naturligtvis väldigt glad över, det blir dock ett och annat steg i serveringen dessa dagar. Vekryggen skriker och tvättstugan fylls snabbt av gräddfläckiga kläder.
Med andra ord så råder det ingen direkt julfrid och ledighet i Valne, men vi är vana och gillar läget.
Just nu håller jag på att skriva inköpslistor till vår ridkurs "Jultrams i Valne" Ikväll fylls gästhuset och stallet av åtta härliga brudar och åtta lika härliga hästar.
Ridlektioner, uteritt, massage, after ride, massor av mat och fika står på schemat.
Dessa weekends är bland det roligaste jag vet. Kommer att få två dygn med mysig gemenskap och massor av skratt!
....Bilder kommer efter helgen.

Julpyssel på Valne Rid & Rehabcenter

Från oss alla...

Vill ha ridhus....

I måndags kväll tog jag chansen och hakade på när måndagsgruppen på ridskolan hade bokat ridhuset på Wången.
Stort, varmt, ljust och med ett härligt underlag.
Tänk att kunna rida i vanliga ridbyxor och en tröja, man kände sig plötsligt ovanligt smidig och "lösgjord"....
Fina fina Kolskeggur var dessutom jättepigg och hade uppenbarligen väldigt roligt därinne. Han har inte varit så medgörlig och lättriden på mycket länge. Glad matte  -  glad häst!
Väldigt roligt hade också ridläraren Gummi när de tre ridskoleeleverna fick i uppgift att rida både tölt och galopp i någon slags formation - tre i rad.
Gamle Reykur, snart 24 år var galet pigg och drog iväg som ett skollat troll med Anna. Snälla fina Snekkja med lilla mammamagen var betydligt lugnare, men hade jätteroligt och trodde att det var tävling på liv och död, Annika fick hänga i..
Å så var det Emma och Nina... vad ska man säga?  Om Emma vill köra sitt galopprace på ett eget spår, gärna åt andra hållet, så gör hon det.
Det var långa diskussioner om lydnad och uppförande och jag tror att Nina vann striden till slut :)
Ett mycket trevligt inslag i måndagskvällen. Goa tjejer, härlig häst och dessutom en hel del beröm från Meistro Gudmundur...
Man blir också stolt att kunna erbjuda så fantastiska hästar i ridskolan.
Reykur -  Flerfaldig nordisk mästare i pass
Emma  - 1:a klass sto med en härlig vilja
Snekkja - Lena Adervalls fina 1:a klass sto som har galet fina gångarter och ett hjärta av guld.
Flera godbitar står hemma i stallet redo att bjuda på sig själva när det blir lektionsdax. Vilka guldklimpar!

Ridläraren håller på att skratta ihjäl sig åt "kadriljen"

Här är teamet.. med några fler träningstillfällen så lutar det åt Globen nästa år!

Nu sätter det igång...

Så här inför jul med allt vad det innebär så jobbar vi för högtryck med vårt nya projekt.
Fick igår beskedet att alla maskiner kommer till Valne nästa vecka!
Den tredje januari kommer det upp en delegation från Horse trainer products som ska installera allt och även utbilda oss i driften av dessa.
Otroligt spännande och roligt - men även nervöst...
Förra veckan hade vi möte med våra mest värdefulla rådgivare Ewa och Stefan från Ernst & Young. Då bestämdes det att vi bildar ett gemensamt aktiobolag som ska stå för driften i Rehabcentret. Alla papper ska då vara klara till årskiftet.
Det är en hel del som ska ordnas, inte minst namnförslag tre stycken som ska skickas till bolagsverket för godkännande.
Det kan ju låta simpelt att krysta ur sig något fyndigt namn som helst ska ha anknytning till orten, tala om vad det står för, vara kort och fantasifullt!! Försök....
Det ska bildas en styrelse, fixas fram 50 000:- mm mm.
Man kan med andra ord säga att vi har lite att pyssla med nu.
Jag längtar i alla fall tills allt står klart och vi kan börja leda in de första hästarna i mirakelträningen.
Låt mig gissa vem som blir först in...... Sproti?

Här byggs det för fullt...
Åh , jag får inte glömma att beställa skyltar av Pro screen, hemsida av Maarit, brochyrer, planera invigning och Öppet husdag...
Hjälp! Kan vi flytta fram julen en aning...

Gamla godingar

När man har begränsat med fritid och det alltid är mörkt ute, då blir det i alla fall för mig så att endast en häst får förmånen (eller oturen) att ridas.
I går tog jag mig faktiskt tid att sadla min andra favorithäst, Emma frá Hlemmiskeidi.
Emma har jag haft i drygt tolv år, ett jättefint förstaklassto med härliga gångarter och ett helvetes humör....
Hon har varit min trogna följeslagare genom skilsmässa, sjukdom, glädje och sorg. Båda mina döttrar har haft, och har jättemycket glädje av henne. Har så mycket roliga minnen från vår storhetstid på kurser och tävlingar. Nu är hon mestadels en storfavorit i ridskolan.
Emma är superpigg och har väldigt mycket vilja, samtidigt är hon nog den ärligaste och mest pålitliga häst vi har. Däremot har hon ett sjujäkla humör...Jag vet ingen häst som kan bli så arg eller så sur som hon kan, och hon visar det verkligen..
En riktig personlighet!
I alla fall blev det en fantastisk ridtur i 25 cm pudersnö och vackert väder. Vi tog långa galopper i full fart och jag kände mig som om jag var tio år gammal...
Förutom att tårna var utan känsel när vi kom hem igen, så var jag lycklig ända in i själen.
Jag har alltid sagt att jag blir glad av att rida den hästen, och det är helt sant. Jag blir inte bara glad, jag blir överlycklig!
Nu känner jag att jag måste rida henna lie oftare och njuta ännu mer. Den vackra damen fyller 20 år nästa år och man vet inte hur länge till hon är ridbar.
Emma är också Sprotis stora kärlek. De delar hage med varandra och han blir förtvivlad när hon inte är där. Han är en riktig toffel som gör allt för henne, medan hon är som en sur kärring som vill att allt ska vara på hennes villkor. (Hoppas inte att det är en spegelbild av ägarnas förhållande...)

Mamma Emma med sonen Feykir 2003

Emma och jag på Storsjöns is, i Badhusparken mitt i Östersund

Emelie och Emma på LAG SM 2008

Tack Agria!

Jag måste bara få sprida lite superlativer om det försäkringsbolag där vi har alla våra hästar försäkrade.
AGRIA.
Det är så många som klagar över dessa jäkla försäkringsbolag som alltid tjafsar, och som aldrig betalar ut pengar även fast man har si eller så dyra försäkringar.
Vi har haft våra hästar försäkrade hos Agria i alla år, vissa högre försäkrade och vissa lägre.
Med tanke på den stora mängd hästar som vi äger, avlar fram, köper och säljer så är det klart att det blir ett rätt högt belopp i premier. Vi delar upp det månadsvis för att det inte ska svida lika hårt, dessutom kör vi autogiro så vi slipper svettas när det ska betalas. Nu ser vi det liksom inte...
Men... när det väl har hänt någonting, vilket det naturligtvis gör emellanåt med det stora hästbeståndet vi har, så har det aldrig någonsin varit ett problem att få ersättning.
Vi har fått ett bra bemötande, klara svar på alla frågor och tydliga direktiv om hur vi ska gå till väga.
Vi har fyllt i skadeanmälan och bifogat kopior på fakturor från veterinärer och djursjukhus tillsammans med journalen.
Först får vi svar direkt att skadeanmälan är mottagen och kommer att behandlas inom 14 dagar.
Plopp säger det på kontot några dagar senare och pengarna sitter på plats.
Att det är en viss självrisk det är vi medvetna om och vi kan till och med styra storleken på den självrisken när vi tecknar försäkringen.
Vi väljer oftast en högre självrisk för att få lite lägre premie och så kalkylerar vi med det om det händer något.
För oss är det guld värt att ha hästarna försäkrade och en trygghet att veta att vi kan faktiskt behandla våra hästar så mycket och så dyrt de behöver för att de ska bli friska.
Vårt senaste case var en pytteliten operation i ett framben där man var tvungen att plocka bort en lös benbit. Det tog ca två timmar, men fakturan gick sammanlagt på 17 856:- Detta var ca fyra veckor sedan och igår kom försäkringspengarna från Agria in på mitt konto.
Det hade blivit en rätt sparsam och påver julhelg om vi inte hade haft den hästen försäkrad....
Att vi har Maarit Friman som försäkringsombud stärker tryggheten, dels kan vi fråga hur dumma frågor som helst och dels så har hon koll på vilka hästar vi har och vad de borde ha för försäkring - underlättar en hel del...
Årets God Jul klapp från oss går till AGRIA för bra service och proffsigt bemötande...
(By the way... Gummi är inte sponsrad av Agria, detta kommer från hjärtat)