I går tog jag mig faktiskt tid att sadla min andra favorithäst, Emma frá Hlemmiskeidi.
Emma har jag haft i drygt tolv år, ett jättefint förstaklassto med härliga gångarter och ett helvetes humör....
Hon har varit min trogna följeslagare genom skilsmässa, sjukdom, glädje och sorg. Båda mina döttrar har haft, och har jättemycket glädje av henne. Har så mycket roliga minnen från vår storhetstid på kurser och tävlingar. Nu är hon mestadels en storfavorit i ridskolan.
Emma är superpigg och har väldigt mycket vilja, samtidigt är hon nog den ärligaste och mest pålitliga häst vi har. Däremot har hon ett sjujäkla humör...Jag vet ingen häst som kan bli så arg eller så sur som hon kan, och hon visar det verkligen..
En riktig personlighet!
I alla fall blev det en fantastisk ridtur i 25 cm pudersnö och vackert väder. Vi tog långa galopper i full fart och jag kände mig som om jag var tio år gammal...
Förutom att tårna var utan känsel när vi kom hem igen, så var jag lycklig ända in i själen.
Jag har alltid sagt att jag blir glad av att rida den hästen, och det är helt sant. Jag blir inte bara glad, jag blir överlycklig!
Nu känner jag att jag måste rida henna lie oftare och njuta ännu mer. Den vackra damen fyller 20 år nästa år och man vet inte hur länge till hon är ridbar.
Emma är också Sprotis stora kärlek. De delar hage med varandra och han blir förtvivlad när hon inte är där. Han är en riktig toffel som gör allt för henne, medan hon är som en sur kärring som vill att allt ska vara på hennes villkor. (Hoppas inte att det är en spegelbild av ägarnas förhållande...)
 |
| Mamma Emma med sonen Feykir 2003 |
 |
| Emma och jag på Storsjöns is, i Badhusparken mitt i Östersund |
 |
| Emelie och Emma på LAG SM 2008 |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar