Stel, ovillig, hård i munnen och rent allmänt missnöjd.
Eftersom man känner sin häst väldigt väl så känner man också när någonting är fel, han har ont någonstans....
I vilken ände börjar man att leta? Jag börjar framifrån med en tandläkare.
Sagt och gjort, Ann-Sofie Lilja bokas till Valne och då passar vi förstås på att gå igenom tävlingshästarna.
Det visade sig att "Kolan" hade en vargtand som togs bort, en hel del tandsten putsades också väck.
Nu är det väl inte alls säkert att det var detta som påverkade honom så pass mycket i ridningen, men det är i alla fall jätteskönt att kunna bocka av munnen på checklistan.
Det visade sig att Flugar, Döggvi och Sproti hade jättefina tänder. Inte ett enda problem någonstans i munnen.
Tvärtom så var både Sprotis och Flugars munnar ovanligt fina för sin ålder.
Snart ska jag prova att rida Kolan igen och se om det är någon skillnad. Munnen fixad och han har fått vila i två och en halv vecka.
Det blir ju så otroligt tråkigt när ens häst inte är ridbar. Om han är ok nu så hinner vi kanske i form till Timrås tävling om en månad, men Romme om en och en halv vecka fick vi stryka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar