Stallsanering de luxe...

Det är nu tre veckor sedan "sista" häst tillfrisknat från kvarkan...
Det betyder att vi snart kommer att få släppa på gårdsisoleringen. För att vara helt och hållet säkra på att alla baciller är döda så beslutade vi oss för att kosta på ångtvätt av stallarna.
Ångtvättbilen i Jämtland hyrde in större maskiner för detta ändamål, och håller nu på under två dagar att ångtvätta alla stallar från topp till tå.
130 grader varmt vatten ångas upp och sprutas på väggar, golv, galler, vattenkoppar, fönster, stallgång, spolspilta mm.

Alla krubbor har skruvats ner och skuras separat, liksom all utrustning i sadelkammare, borstkorgar mm.
Efter ångtvätten sprayas all inredning, utrustning och väggar med virkon.
Vilket jäkla hästjobb!!!
Fick detta tips om ångtvätt av Åse Ericsson som har provat det själv, har även hört att Ås ridskola använt ångtvätt för att få bort ringormsbaciller med jättebra resultat.

Stort Tack till alla fantastiska stalltjejer och Matteus som har jobbat som slavar dessa dagar!
Nästa vecka hoppas vi att Distriksveterinärerna tar slutprover och förklarar oss friska!!!

Snart VM igen..

I morse var det blötsnö, kallt och jävligt när man skulle åka till jobbet...
Att det skulle bli en del bakslag visste vi nog alla, men det är ändå lika tungt att uppleva dem.
För att inte deppa ihop helt så försöker jag hitta kommande glädjeämnen.
VM i Herning kommer att vara ett av dem!
Förmodligen beror det på åldern, men jag tycker att det går rasande fort mellan VM åren. Eftersom 2014 blev ett mästerskapsfritt år för oss så längtar jag faktiskt lite efter den cirkusen igen.
Naturligtvis är målet att Gummi får komma med i landslaget och rida Sproti igen.
Gamla gubben (Sproti alltså) är 18 år i år, men pigg och fräsch som en tonåring :) Vore kul att få avsluta hans fantastiska karriär med ett VM i Danmark.
Vis av erfarenhet så tar man inte ut något i förskott, och ställer också in sig mentalt att det kanske blir VM utan häst. Det är heller inte fy skam.
Vi har bokat både inträde, läktarplats och hotell (jättenära)... Bokade för galet länge sedan, så nu är vi redo!
Räknar iskallt med att heta sittplatser och nära boende blir rätt lättsålt om vi inte behöver ha det.
Sitta på läktaren och heja på alla fina hästar man vill se, ta ett kallt glas vin i pausen, shoppa loss på marknadsgatan, umgås med härliga vänner och bara vara lat och ledig - det ser jag fram emot nu. Längtar!!!

Foto: Lisa Mörtberg

Återupplivning av ridmuskulatur

Kan man nästan kalla detta.
Jag har alltså inte suttit i en sadel sedan någon gång i höstas - minns inte ens när!
Normalt sett så brukar jag ställa av häst och ridning i november på grund av alldeles för mycket arbete och stress, dessutom är det mörkt och jävligt hela tiden.
Så blev det även i höstas, men med den skillnaden att jag inte började igen...
Har mått rent allmänt väldigt dåligt av allt elände som har varit, har inte haft någon gnista alls och ingenting har varit roligt. Efter att kvarkan slog till så blev hela stallverksamheten bara en stor klump av tråkigheter och ångest, vilket resulterade i att jag inte ens velat gått dit.
Helt knäppt!!
Försöker att jobba mig ur detta konstiga tänk och är nog i alla fall på rätt väg..
I lördags satte jag mig på hästryggen och red ut i strålande solsken, med Gummi och Sproti som sällskap. Det var ju fantastiskt trevligt!
För att sätta lite extra guldkant på tillvaron så fick det bli lyckopillret Emma som fick bli premiärhäst.
Detta underbara, lite knäppa, egensinniga, flamsiga och speedade sto som jag köpte hösten 2000, då som sju år gammal. I år blir hon 22!
Det var faktiskt under ett av mina första möten med Gummi som då bodde på Island som jag bad honom att hitta en bra häst till mig. En valack, minst tio år, gärna skimmel, fyrgångare och läromästare.
Måste ha varit väldigt otydlig... för den första videon som kom var på ett skäcksto, sju år, femgångare och så långt ifrån en läromästare man kunde komma.
Tittade på filmen lite småsurt eftersom jag inte alls ville ha en sådan häst, men föll pladask!
Och så otroligt rätt det blev...
Det är den hästen som ger mig lycka i ridningen, det är inte mycket som sitter vad det gäller takt, tempo och form och framförallt inte ledarskap..
Men man blir bara glad! Vi gör en deal där hon emellanåt får tokspringa, flamsa och grisepassa och jag bara åker, för att under lite längre stunder få henne att göra precis det jag ber henne om.
Inte helt korrekt - nej, men jag tänker inte ändra på henne och "instruktören" väljer att titta bort för han känner henne lika väl som mig.
Hennes fortsatta roll som ridhäst kommer att vara som lyckopiller till mig, och på fritiden är hon fru till självaste stjärnan Sproti som tillsammans med henne framstår som en riktig toffel..(men han älskar henne ändå, såsom vi alla gör..)

Emelie tävlar Emma i LAG SM på Wången

Emma och jag för massor av år sedan på Storsjöns is mitt i Östersund

Skitless på baciller..

För andra gången inom ett år har vi blivit tvungna att isolera vårt stall på grund av smitta.
I början av december fick vi besked om att en träningshäst som kommit till oss ett par veckor tidigare hade kvarka i sitt stall söderut. HJÄLP!! är första och största tanken.
I princip samma veva insjuknar ett par hästar i feber och snor...
Vi stänger hela gården och försöker upprätta alla smittrutiner igen, samtidigt som vi ringer in distriksveterinärerna för provtagningar.
Man tar prover på de sjuka hästarna, analyserar och kommer fram till att det inte är kvarka utan bara en vanlig ofarlig snuva. Vilken lättnad!
Vi bestämmer oss ändå för att isolera hästarna och inte föra ut eller ta emot andra hästar.
Veckorna rullar på och en efter en häst insjuknar i samma symptom, feber, lite snoriga och lite aptitlösa för att sedan efter 5-6 dagar tillfriskna.
När i stort sett alla hästar  har haft eländet så blir en av de sista smittade hästarna mycket sjukare än de andra och det upptäcktes varbölder i svalget. Jävlar!!!! Hit med veterinärerna igen, skär upp och ta prov..
Kvarka konstaterad! Där brast det ytterligare en sträng på min redan hårt spända lyra med fler brustna strängar.... Det kändes som att nu ger jag upp hela hästeriet - säljer och flyttar.
Vi var ju inte helt överens om detta jag och min man, så att vi bor faktiskt fortfarande kvar och konstaterar att det här är sådant som händer i ett stort träningsstall och att det faktiskt inte är jordens undergång....
Men det är såklart jättetråkigt och framförallt jobbigt. Stora intäktsbortfall i samband med stora kostnader för veterinärer och provtagningar.
Nu har i princip alla hästar haft smittan och tillfrisknat. Stallet är fortfarande isolerat i väntan på att karenstiden går ut. Vi måste också sanera alla stallarna innan vi kan ta emot hästar igen.
Roligare kan man ha det under vinterhalvåret.
Om man nu ska se något positivt i detta så är det väl att det återigen hände under en icke tävlingssäsong.
Glada är vi också att vi återigen var snabba och noggranna med att isolera, så att vi inte spred detta vidare runt om i länet.
Nu vet vi att kvarkan härjar rätt ordentligt runt om i Sverige, men hoppas verkligen att ni alla andra hästägare slipper den!

Kurser, kurser, kurser...

Aldrig fel att starta dagen med den är vyn..

Nu har endagskurserna haglat tätt.
Det är jätteroligt att intresset är så stort och att resultatet av dessa återkommande endagskurser blir så bra.
Man ser otroligt stora framsteg hos dessa ekipage som har ridit regelbundet en dag i månaden en längre tid.
Jag tror att det är ger ett bättre och hållbarare resultat än att rida helgkurs då och då, även om upplägget med helgkurs/lyxweekend med mat, övernattning, spabad, bastu, ridning och trevligt umgänge ger mer balsam för själen....
Vi har kört kurser på Wången, i varma sköna ridhuset både en och två gånger i månaden.
Just nu är det för många intresserade elever för att köra en dag, men på gränsen till för få för att köra två.. Vi får väl se hur det utvecklar sig, det är lite sjuka hästar, lite skadade ryttare mm så när alla är på topp igen så kanske det är tillräckligt många.
Får väl se om jag rent utav själv dammar av en häst och rider kurs när vi får flytta hästar från gården igen :)
Igår var det ett glatt gäng som red och som inte knotade över dubbelbokat ridhus, stängt wärdshus och stora delar isgata. Ni är världens härligaste!!
På söndag är det ett nytt roligt gäng och jag fortsätter att köra och ladda upp fikabuffén!

Här ser det mer ut som att Irja Hjort instruerar Gummi...

Två ambitiösa ekipage och flitiga kursare.. Sara Leijman och Jack Eriksson

Årsmöte och avsked

Gneisti har haft sitt årsmöte som i vanlig ordning var hyfsat välbesökt (typ 20% av medlemmarna)
Den roligaste avdelningen är när alla nomineringar och priser ska delas ut. Vore ju förvisso ännu roligare om det skedde under lite pampigare tillställning med trumvirvlar och fanfarer!
Jag hade legat i, och nominerat massor av medlemmar som för mig har varit viktiga under framför allt SM. Det finns självklart många fler som har varit underbara och superduktiga men jag gjorde ett litet axplock....
Den största nomineringen gav jag faktiskt min man som var otroligt hjälpsam under hela SM på många olika sätt, inte minst som konfliktlösare.
Det är häftigt att se hur reaktionerna blir när världens lugnaste och vänligaste man plötsligt höjer rösten och blir rent ut sagt förbannad, men på ett seriöst och sakligt sätt.
"När Fantomen talar står blixten stilla..." Applåder och respekt!!
Alla nomineringar finns att läsa på Gneistis hemsida www.gneisti.nu
Själv blev jag utan nomineringar, men förmodligen är folk less på att min nuna är med i alla Gneistisammanhang så det är helt ok.
Däremot så blev jag fint avtackad med ett vackert glasfat och ett livstids hedersmedlemskap i Gneisti.
I 18 år har jag varit Gneistis kassör! och dessutom i ledningsposition roddat 15 stycken nationella tävlingar, 3 SM, ett Lag-SM och ett flertal andra mindre tävlingar, uppvisningar, kurser mm.
Två av Gneistis mest populära evenemang är min uppfinning.
Vintertölt med hela det upplägget, samt Tredagarskurs med tre instruktörer.
Oändliga timmar, tusentals körda mil, massor av sponsring och ett otroligt brinnande engagemang.
Listan kan göra lång, men idag tror jag inte att det är mer än ett fåtal människor som vet hur stor del av Gneisti jag har varit.
Allt har ett slut och nu tackar jag för mej!..nästan.. Jag ska fortfarande under en period sköta bokföring och redovisning till man hittat någon frivillig. I första hand under 2015 så får jag se sedan.
Såklart är jag Gneistit i själen, och kommer säkert att sträcka ut en hjälpande hand när det behövs.

Hedersmedlem i Gneisti!

Gummi blir Gneistmästare senior och Valne gård blir årets Gneistiuppfödare,
Polly från Valne Gård blir Gneistis högst bedömda avelshäst!