Mysigt med hundvalp

Så har hon då anlänt - Deminas Tina Turner - 8 veckor gammal och söt som en karamell...
Tänk vad man glömmer fort. Det är 9,5 år sedan William kom hem som 8 veckors valp, och jag har inget minne alls att det var så här att ha hundvalp...
Den lilla damen som just nu har sprungit iväg och blivit 9,5 vecka är milt sagt aktiv!
Som tur är sover hon också en hel del mellan attackerna.
Hon fullkomligt studsar mellan skorna i hallen, gardinerna, mattorna samt våra fötter. Allt ska bitas på och dras i. Däremellarn sätter sig den lilla ner och lägger en pöl eller en liten stinkande hög precis där det passar.
Hon vet att sådana saker gör man utomhus men har liksom inte tid att tänka till innan det bara händer..
Utan tvekan är detta 100 % passning hela tiden.
Gummi är i alla fall överförtjust i sin lilla födelsedagspresent. Måste försöka filma något obevakat ögonblick när han kryper på alla fyra över stallgolvet och pratar med den "konstiga" rösten. Kan vara kul för er elever att höra hur det låter för jag vet att det inte låter likadant i ridundervisningen.
Två som inte uppskattar nykomlingen lika mycket är William och huskatten Elvis.  De är helt överens om att hon är både dum och onödig. William sätter hårda gränser för vad som är tillåtet och inte. Det är inte tillåtet att vara för nära mig när han är det, och absolut inte tillåtet att vara i närheten om det vankas godsaker.
Det borde finnas en hundföräldraförsäkring som gör att man kan vara hemma med hundvalp åtminstone i ett år. Nu går tyvärr inte det så hon får glatt vara med  i stallet på dagarna, och gårdens alla tvåbenta  får hjälpas åt att passa Tina.
Det är i alla fall väldigt roligt och otroligt underhållande, men kan ändå ställa mig frågan ibland, -vad i hela helsike har jag gjort??

Grattis Gummi - bäst i Världen!

http://www.facebook.com/l.php?u=http%3A%2F%2Fwww.tidningenridsport.se%2FArticle.aspx%3Fm%3D45207%26m1%3D45240%26a%3D1136555&h=UAQEQ2VvOAQFN1sUk7kLyUYsFMN8RuyWyhBtxMFn60teVZg

Fick nöja sig med två silvermedaljer på VM i år men ändå bäst i världen... (Klicka på länken ovan och läs...)
Jag vet att jag är väldigt partisk i detta men jag kan ändå inte låta bli att tycka att Gummi är helt fantastisk vad det gäller ridning och då kanske framför allt passridning.
Nu har det slumpat sig så att det är passhästar som har trillat in framför hans fötter så av den anledningen har det specialiserats på pass.
Jag som betraktar hans ridning på nära håll även till vardags vet att han är grym även i de andra diciplinerna, även om trav och kanske framför allt skritt inte tilhör favoritgångarterna..
De sägs att man får den häst man förtjänar, och det kanske är sant med tanke på hur bra timing det är mellan Sproti och Gummi.
Gummi har ju faktiskt gjort Sproti till den världsstjärna han är idag, naturligtvis har hästen talangen och förutsättningarna. Men eftersom jag känner hästen väldigt väl så är jag den förste att påstå att om den hästen hade hamnat i hårda, okunniga, rädda eller inte rutinerade händer så hade han blivit en skenande vandringspokal! Så cool som han verkar med Gummi på ryggen, så cool är han inte egentligen...
Ett felaktig tygeltag, eller en lätt fis i sadeln så drar han järnet över stock och sten... Med andra ord en osäker liten själ i en stor kropp.
Han är i alla fall stallets egen lille diva, han vet sitt värde och kräver total uppmärksamhet och störst andel av alla godsaker som eventuellt delas ut. Men är man bäst i världen så får man väl det, eller hur?
Stallet har ju en världsstjärna till och det är häftiga Flugar! Vilken guldläge som duktig passryttare att få ha två sådana passhästar att leka med på dagarna.. Den vite hingsten"köket" är ju inte någon dålig passråtta det heller.
Jäklar i min lilla låda vad det ska gå undan i Valneskogarna i vinter!

Själv har jag ju inte riktigt det behovet utan är väldigt nöjd med att få stå vid sidan om och titta. Min snälle, late 4-gångare och jag vi tuffar på i ett helt annat tempo.

Arbetshästar

Världsmästare och avelshingstar i all ära, men här ska jag presentera gårdens bästa hästar...
Gamle Garpur frá Snallsteinshöfda 22 år (min första islandshäst) samt Thor frá Olafsvik 20 år.
Dessa två gentlemen har varit med på mycket. De har lärt mig att hjälpligt kunna rida 4 gångarter, de har lärt mina barn att rida sedan de var små. Tävlingar, fjällturer, kurser, ridskola, uppfostrare i unghästflocken ja i princip allt man kan använda en häst till.
Deras nuvarande uppgifter är i första hand ridskolan och sedan är det unghästträningen...
Garpur har den otroligt otacksamma uppgiften att vara handhäst med en gjord runt magen, på Garpurs utsida spänns en unghäst fast.
Unghästarnas första turer utanför gården först utan ryttare och sedan även med ryttare går till på detta sätt.
De små rackarna biter , klättrar, hoppar och drar ..men gamle Garpur bara tuffar på och låter dem hållas.
För att få variation så får Thor dra rockarden med en unghäst på släp.
"Gubbarna" är lugna, tålmodiga och skapar trygghet för unghästarna. De gillar sitt arbete och är glada och positiva.
Thor är en rund, trind och godmodig herre. Hans andra namn är "lat" och tredje namnet är "hungrig".
Han gör inte ett knop extra som han inte behöver. Nu behöver detta inte vara en nackdel för han har också haft en stor uppgift genom åren och det är att bota ridrädsla.
Många "rädda tanter" inklusive mig en period har börjat rida Thor, och han har bara gett trygghet tillbaka. Små barn rider honom obehindrat var som helst, det värsta han kan komma på det är att stanna, alternativt gå hem.
En mycket känd instruktör Eyolfur Isolfsson sa en gång att ens första häst ska man behandla väl på ålderns höst, för den har fått stå ut med mycket...
Våra två "gubbar" har det bra, de har lagom mycket arbete och blir ompysslade av gulliga ridskoleelever. God mat och mycket morötter..
De ska få åldras med värdighet här på gården och vara gårdens bästa hästar till den dag de flyttar till hästhimlen, och jag hoppas verkligen att det är länge dit.



Thor med Emelie på ryggen när hon var liten, istölt på Storsjön




På väg med Hrimnir 3 år för dagens arbete



Ge mig något att äta, Tack!

Lugn och härlig helg

En fantastiskt lugn och mysig helg har vi haft i Valne.
Gummi har varit ledig, jag har varit ledig och Sara har jobbat i stallet.
Höjden av lyx är att kunna bara släppa alla måsten någon enstaka helg då och då.
Vi har haft goda vänner på middag, njutit av härlig ridning, myst i TV soffan och bara haft det allmänt bra.
Av någon underlig anledning har vädergudarna bestämt att kompensera en dålig sommar, så nu har vi haft toppen väder nästan varje helg.
Klarblå himmel, vindstilla, varmt och soligt...sällsynt!
Det är just i dessa stunder när man verkligen kan relaxa och bara njuta som man inser vad fantastiskt bra man har det och vad vackert vi bor.
I helgen fick vi en inackordering, Erica Herbertsson och Blossi. Erica som går på Dille naturbruksgymnasium med intriktning islandshäst har praktiserat här hos oss. Otroligt duktig tjej!
Vi tar egentligen inte in inackorderingar med när det gäller Erica och Blossi så gör vi gärna ett undantag.
Måste bara lägga ut några bilder från en av ridturerna. Jag är verkligen en usel fotograf så verkligheten var mycket vackrare men man kan ändå ana storheten i denna utsikt.

En vacker vy och lite av "Kolans" hårsvall..

Oviksfjällen än så länge snöfria



Vår nya inackordering och stallhjälp Erica.
(Bilden har jag snott från hennes facebook)



Ny familjemedlem

Nu har vi (jag) gjort slag i saken och bestämt att vi blir med hundvalp!

I 50 års present fick Gummi en Rottweilervalp av mig.

Det var nog det allra sista han skulle ha gissat på för det har tagit honom nästan en månad att vänja sig vid tanken. Han har velat haft en hund jättelänge men tycker att han reser för mycket. Det blir väl aldrig riktigt rätt läge i så fall, men det kommer säkert att funka jättebra.

Valpkullen som då var bara tre veckor finns i Täby på Deminas kennel.
Just denna hundras har aldrig funnits med i min värld när jag har tänkt hund. Jag har varit inne på långhårig schäfer eller Golden retriver, men vis av erfarenhet så pallar jag inte en långhårig hund när vi bor på gård som emellanåt består mestadels av lera.
Gummis syterson har en rottis som Gummi bara älskar, och jag är otroligt förtjust i en rottistik i Gnesta som bor granne med min mamma. Då föll pussselbitarna på plats. En stor rejäl hund som kan hålla objudna gäster borta, inte hårig och kan fungera som en superbra gårdshund. Kanon!
Det roliga är att alla människor har en åsikt om rasen, antingen bra eller dålig. Den förknippas ju ibland med kamphund och aggrisivitet, men om man köper från en bra kennel med stor erfarenhet som avlar på bra material och dessutom lägger ner tid och engagemang i uppfostran så är jag säker på att det är en mycket trevlig hund.
I alla fall så ska vi åka och hämta Deminas Tina Turner nästa måndag. Superspännande!
Mitt hjärtas allt, William som snart fyller 10 år blir alltså storebror. Inte helt säker på att han kommer att älska läget men han vänjer sig... han gillar ju tjejer!






Deminas Tina Turner 3 veckor
Bilden lånad från Kennel Deminas hemsida




Storebror William på bröllop



Flock på liten yta

Är jag på väg åt fel håll?

Ja så här såg det delvis ut när de små unghingstarna skulle hämtas hem från sommarbetet.
Fullt så här trångt var det dock inte när småttingarna väl förstod att man kunde fördela sig över hela släpet som faktuskt är byggt för 5 vuxna hästar. Nu har ju våra små troll en viss benägenhet att vilja bilda "grop" när något blir lite läskigt. Ju närmre desto bättre...
Resan mellan Kallsta och Valne är heller inte jättelång så trängseln varade inte så länge.
Väl framme vällde flocken ut i stora härliga vinterhagen som precis har utrustats med nya stolpar, och träslanor som ska försärka elbanden är på G. Hagen som av förra ägarna kallas "björnhagen" (vill inte tänka på varför...) är på ca 5-6 hektar.
Den är kuperad och mixad med öppna ytor och skog. Genom hela hagen rinner en bäck. Den är oerhört spännande för småttingarna så här de första veckorna. Sedan tycker jag mest att de står vid hösilagbalarna och tuggar.
Nåja, de får gå och stå vart de vill så länge de inte får för sig att utforska Valne utanför staketet...

Tungan rätt i mun..

I morse fick jag möjligheten att vara med när 3-års hingstarna skulle ridas för andra gången i sitt liv.
Jag hade nog förväntat mig åtminstone några hopp och skutt eller något spännande.
Tji fick jag...
Två supersnälla, coola herrar hanterade sin ryttare som om de aldrig gjort annat.
Totalt avslappnade i uppsittning och genom hela ridpasset (som inte varade särskilt länge..)
Anna red båda hästarna i skritt, trav och galopp i bägge varv med longerlina och Gummi i mitten. Det är hästar med stora rörelser och mycket ben så det gällde verkligen för henne att hålla tungan rätt i munnen för att inte störa deras balans eller hänga i tyglarna.
Anna är duktig och så otroligt lugn och följsam, dessutom är jag otroligt imponerad över hennes mod.
Finns inte ett spår av tveksamhet inför uppgiften. (Själv stog jag utanför staketet för säkerhets skull..)
När jag påpekade för henne att hon var modig, så svarade hon bara på sin härliga norrländska:
Jo, men jag har ju inget val.... Bra eller dåligt??  Bra hoppas jag, för jag tror att hon är trygg med hästarna och med Gummi som coach. Det är otroligt mycket förarbete innan uppsittning så hon vet nog var hon har sina fyrbenta elever.

Notera att på sista bilden när Anna rider Már från Jemthagen så är longerlinan bortkopplad. !

Där tog mina nerver slut så jag åkte och jobbade i stället..

Glädje och sorg

Idag fyller bästa Gummi 50 år!
En dag att minnas och att hyllas, en milstolpe i livet kan man säga..
Vi har inte planerat något för den stora dagen och det var en medveten handling och också tur i oturen.
Gummis älskade mamma gick bort i lördags natt.
Hon var bara 70 år och världens mysigaste och goaste lilla mamma.
Kristrún som hon hette hade cancer och sjukdomsförloppet var blixtsnabbt.
I slutet av juni var hon på vårt bröllop i Gnesta och var superpigg. Tre veckor senare får vi besked att hon har en cancertumör i njuren.
Den ska behandlas och prognoserna rätt okay.
Ytterligare en månad senare får vi nästa besked om att cancern har spridit sig runt till både lever och lungor, hon fattar då beslutet att inte medicinera, utan att ta vara på sin sista tid på ett bra sätt.
Detta var ett tungt besked som kom mitt i en kurs på Wången då Gummi skulle instruera och leverera på topp. Han skötte det bra men var otroligt trasig.
Sedan har det gått berg och dalbana några veckor, mår bra - mår dåligt, bra värden - dåliga värden.
Gummi åkte till Island och var tillsammans med henne i en vecka.
Nästa hemresa var bokad till i måndags, men hennes kropp gav upp och hon orkade inte hänga i.
En snabb ombokning till planet på söndag eftermiddag men han hann inte dit ändå.
Han fick i alla fall prata med henne på telefonen dagarna innan och kände ändå att han fått säga hej då.
Det känns väldigt märkligt att hon bara inte finns längre, och hela familjen på Island har mist sin viktigaste länk. En familj med enorm sammanhållning och gemenskap.
Så istället för att fira sin födelsedag med champagne, presenter och glada vänner så får han begrava sin mamma i dag istället.
Livet är ibland både tungt och orättvist.
I morgon eftermiddag kommer födelsedagsbarnet hem från Island och då får vi låtsas att det är torsdag och fira så mycket vi bara kan.
Mina tankar går idag till hela familjen på Island och hoppas i alla fall att de får en dag att minnas även om den blir tung.



Gummi och mamma Kristrún på bröllopet i juni.



Liten blir stor..

Nu är det höst och dax för 3-åringarna att få sina första vuxenpoäng.
I år har vi bara en egen treåring. En skimmelhingst efter Muska frá Keldudal och Hrimbakkur frá Holshúsum.
Hrimnir från Valne Gård. En stor snygging som har visat superflotta gångarter i hagen....tyvärr är det inte alltid lika med flotta gångarter riden. Men den som lever får se.
Vi har en treårig grabb till på inridning som har kamperat ihop med Hrimnir ända sedan fölsben.
Det är Már från Jemthagen efter Hrafndis frá Bakkakoti och Ómur frá Feti, alltså halvbror till Meyla.
Dessa två hingstar har varit helt olika till utseendet, Már långbent och smal, Hrimnir krallig och lite kompakt. Nu ser de nästan likadana ut, visar bara på att hästarna växer och utvecklas i olika stadier.
Det är inte alltid så lätt att få ihop de här första vuxenpoängen, när man aldrig har stått på stall och aldrig behövt uppföra sig mer än korta stunder åt gången.
Plötsligt får man egen box, egen hage, järnskor på fötterna och en jäkla massa snören och rep runt kroppen. Springa runt, runt utan att fatta varför.
Det är i alla fall väldigt roligt att studera småttingarna och deras reaktioner, deras attityd i början och se hur den sakta men säkert förändras.
Det är ju tur att Gummi och Anna har oändligt med tålamod för det behövs verkligen.


Hrimnir från Valne Gård

 Grabbarna ska nu tränas i ca 8-10 veckor, sedan blir det hingstflocken igen och ledigt fram till januari-februari någon gång. Det är då det roliga börjar, att få se dem växa i ridningen och i gångarterna. Så spännande!


Már från Jämthagen



Flugar till Jämtland!

Fotograf: Jenny Mukka

I dag kan vi stolt blogga om en stor händelse.
Flugar frá Holtsmúla kommer till oss  i Valne och ska tränas och tävlas av Gummi.
Anna Björnsson som tog en femteplats med Flugar i speedpass på VM i år har beslutat sig för att lägga tävlandet på hyllan åteminstone under en period. I följd av det fick Gummi förfrågan av Ola och Kristina Hellsén som äger Flugar. Nu är alla överens, och Flugar kommer till oss.
Flugar är en helt otroligt snabb passhäst som säkerligen inte är helt enkel... Anna har gjort ett fantastiskt jobb med honom under åren, och de är så otroligt samspelta. Det är en jättestor utmaning att ta över en sådan häst, och samtidigt en otroligt stor ära att få förtroendet.
Sproti som har haft ett knackigt framknä i några månader står nu på lite vila och under en del behandling av vår landslagsveterinär. Hans karriär är absolut inte över alls, men vi vill att han är helt frisk och fräsch innan träningen sätts igång och det får då ta den tid det tar.
Det blir en jättespännande höst för Gummi att få börja träningen med en redan etablerad superstjärna.
Tack Ola och Kristina, och tack Anna!
Vi kommer att ta hand om er ögonsten på allra bästa sätt, och ni är välkomna att hälsa på när ni vill.