En underbar jul önskar vi er alla!Stor Kram från oss på Valne Gård!
fredag 23 december 2011
tisdag 20 december 2011
Sluta snöa!
Nu räcker det...
Jag håller fullt och fast med er alla som har längtat efter snön för att det blir mysigare att rida, ljusare i skogen, renare i hagarna mm
Det finns gränser! Här snöar det hela jäkla tiden, det vräker ner...
Att köra bil i innerstan är hur jobbigt som helst, och att köra på landsvägen i snöyra är heller ingen hit.
Mitt liv som just nu består av mycket jobb och mycket köra bil är aningen komplicerat. Hinner heller inte njuta av fördelarna med snön (vilka då??)
Ja ja, jag vet att jag är gnällig men jag tycker att det svenska uttrycket "lagom" är så himla bra, men lagom finns inte i Jämtland... åtminstone inte vad det gäller väder i någon som helst årstid!
Den som är gladast på Valne gård just nu är valpen Tina som tycker att snö tillhör livets goda.
Men så behöver hon heller inte sopa bilar, köra bil, eller skotta.
Jag håller fullt och fast med er alla som har längtat efter snön för att det blir mysigare att rida, ljusare i skogen, renare i hagarna mm
Det finns gränser! Här snöar det hela jäkla tiden, det vräker ner...
Att köra bil i innerstan är hur jobbigt som helst, och att köra på landsvägen i snöyra är heller ingen hit.
Mitt liv som just nu består av mycket jobb och mycket köra bil är aningen komplicerat. Hinner heller inte njuta av fördelarna med snön (vilka då??)
Ja ja, jag vet att jag är gnällig men jag tycker att det svenska uttrycket "lagom" är så himla bra, men lagom finns inte i Jämtland... åtminstone inte vad det gäller väder i någon som helst årstid!
Den som är gladast på Valne gård just nu är valpen Tina som tycker att snö tillhör livets goda.
 |
| Nåja, julfint är det i alla fall när man väl har halkat sig hem |
 |
| Snömonstret Tina |
onsdag 14 december 2011
Välkommen Lille T
En bedårande söt häst som verkar pigg, glad och otroligt positiv.
Tanken var att lägga ut lite fina bilder på honom, men mästerfotografen (Gummi) lyckades inte riktigt få till så spännande bilder.
Vi gör ett nytt försök i helgen...
Här står ialla fall godingen i hagen tilsammans med sin nya kompis Blossi och tuggar på frukosthöet.
Lille T har fått bekanta sig med gård och övriga hästar än så länge.
Nu är det dags att börja rida honom lite lätt - jättespännande!
Vi kan i alla fall bjuda på ett otroligt vackert vintermotiv från sköna Jämtland denna härliga Luciamorgon med 4 minusgrader och 30 cm snö...
måndag 12 december 2011
Bye bye Kiljan
Har precis fått rapport från ATG kliniken att vår fina Kiljan är superfräsch och frisk som en nötkärna!
Det känns superskönt...
I dag får han alltså kliva på en stor transport som ska ta honom till Stockholm och till Inga Lill Westberg.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att hon kommer att trivas med honom, han är en sådan härlig, mysig kille som dessutom är rätt snygg att titta på också.
Att Kiljan får det toppen är jag helt säker på, och just därför känns det så otroligt bra.
De egen uppfödda hästarna får en speciell plats i hjärtat, eller så är man bara larvigt blödig... vad vet jag.
Detta känns i alla fall väldigt bra, även om det gör ont i mamma hjärtat att han ska åka alldeles själv nu.
Inga Lill skickade upp en häst till oss förra veckan som jag ska fota och berätta lite mer om snart.
En riktig pudding!
Våra stalltjejer Anna och Erika är med sina hästar just nu på Frösö hästgård för att de ska få lite behandling för sneda höfter och stela ryggar. (Hästarna alltså)
Håller tummarna att det går lika bra för dem.
Det känns superskönt...
I dag får han alltså kliva på en stor transport som ska ta honom till Stockholm och till Inga Lill Westberg.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att hon kommer att trivas med honom, han är en sådan härlig, mysig kille som dessutom är rätt snygg att titta på också.
Att Kiljan får det toppen är jag helt säker på, och just därför känns det så otroligt bra.
De egen uppfödda hästarna får en speciell plats i hjärtat, eller så är man bara larvigt blödig... vad vet jag.
Detta känns i alla fall väldigt bra, även om det gör ont i mamma hjärtat att han ska åka alldeles själv nu.
Inga Lill skickade upp en häst till oss förra veckan som jag ska fota och berätta lite mer om snart.
En riktig pudding!
Våra stalltjejer Anna och Erika är med sina hästar just nu på Frösö hästgård för att de ska få lite behandling för sneda höfter och stela ryggar. (Hästarna alltså)
Håller tummarna att det går lika bra för dem.
 |
| Kiljan från Valne Gård och Anna Mattsson |
tisdag 29 november 2011
Olika liv
Ja man lever som sagt två olika liv, ett på jobbet och ett på hemmaplan.
Det är i princip lika mycket jobb i båda liven fast på olika sätt.
På hästfronten har det gått lite tungt ett tag nu.Vi förlorade lilla Disa så tragiskt för en och en halv vecka sedan.
Igår när vi skulle besikta Kiljan för vidare färd mot Stockholm så hade han en inflammation i ett framknä.
Inget allvarligt enligt doktorn men ändå en veckas vila med behandling och sedan igångsättning i en vecka med återbesök om två veckor.
Så jäkla trist både för oss, men framförallt för Inga Lill som väntar med spänning på att få hem sin häst.
Hoppas hoppas att du har tålamod och vågar vänta på att han blir frisk. Det är en sådan skön känsla när man har hittat en superbra människa till sin häst, och man vet att han kommer att få det toppen.
Om det nu går tungt på hästfronten så går det desto lättare på mitt andra jobb.
Fina konditori Wedemarks i Östersund.
Här har vi julpyntat från golv till tak. Vi bakar lussekatter, pepparkakor och jultårtor så det glöder.
Det är mycket folk som vill ta sig en paus i julruschen så det gäller att ladda upp i diskarna.
Vi har dessutom världens bästa personal och en härlig stämning på jobbet.
Älskar mitt arbete framför allt i december...
Det är i princip lika mycket jobb i båda liven fast på olika sätt.
På hästfronten har det gått lite tungt ett tag nu.Vi förlorade lilla Disa så tragiskt för en och en halv vecka sedan.
Igår när vi skulle besikta Kiljan för vidare färd mot Stockholm så hade han en inflammation i ett framknä.
Inget allvarligt enligt doktorn men ändå en veckas vila med behandling och sedan igångsättning i en vecka med återbesök om två veckor.
Så jäkla trist både för oss, men framförallt för Inga Lill som väntar med spänning på att få hem sin häst.
Hoppas hoppas att du har tålamod och vågar vänta på att han blir frisk. Det är en sådan skön känsla när man har hittat en superbra människa till sin häst, och man vet att han kommer att få det toppen.
 |
| Kiljan från Valne gård (bilden lånad av Maarit Friman) |
Fina konditori Wedemarks i Östersund.
Här har vi julpyntat från golv till tak. Vi bakar lussekatter, pepparkakor och jultårtor så det glöder.
Det är mycket folk som vill ta sig en paus i julruschen så det gäller att ladda upp i diskarna.
Vi har dessutom världens bästa personal och en härlig stämning på jobbet.
Älskar mitt arbete framför allt i december...
torsdag 24 november 2011
Full pott
I går var det stora ultraljudsdagen i Kallsta.
7 ston ultraljudades på 90 dagar plus.. alla var dräktiga!
Det innebär att vi på Valne gård ska bli lyckliga ägare till fyra nya krabater till sommaren om allt går bra.
Det är ju jättespännande och vansinnigt roligt, men man ska heller inte glömma att det kostar en rejäl slant att föda upp fyra unghästar. Foder, avmaskning, vaccinationer, hästpass, verkning av hovar, inridning, träning mm.
Nu ska väl inte jag gnälla eftersom verkning och inridning/träning sker av Gummi, och vi inte behöver betala dyra pengar för det som de flesta andra unghästägare måste göra.
Det är ändå en kostnad eftersom raringarna kommer att uppta fyra stallplatser samt träningstid som annars kunde ha lagts på betalande träningshästar. Eller så får han helt enkelt rida in dem på jullovet.
(Jag kanske inte behöver planera det riktigt ännu eftersom de inte ens är födda....)
I alla fall har vi aldrig haft så många föl på en och samma sommar så det blir nytt. Känns som att jag får göra en liten camping i Kallsta och hjälpa till med fölvak.
Vi har använt tre olika hingstar till våra fyra ston. Döggvi har betäckt Ronja och Spes, Dis är betäckt med Blaer frá Búdarhóli och Muska är betäckt med Thór från Järsta.
Muska och Thór är helt och hållet mitt projekt. I den bästa av världar (där jag befinner mig) får jag ett svart stoföl med extremt långa ben och med Thores fina trav och tölt. Hon kommer att vara stor, vacker och med ett hjärta av guld.
Den betäckningen köpte jag av landslagets betäckningsauktion, fick den till ett bra pris och är jätteglad för det.
Tack Camilla och Hjalti som sponsrade med den.
7 ston ultraljudades på 90 dagar plus.. alla var dräktiga!
Det innebär att vi på Valne gård ska bli lyckliga ägare till fyra nya krabater till sommaren om allt går bra.
Det är ju jättespännande och vansinnigt roligt, men man ska heller inte glömma att det kostar en rejäl slant att föda upp fyra unghästar. Foder, avmaskning, vaccinationer, hästpass, verkning av hovar, inridning, träning mm.
Nu ska väl inte jag gnälla eftersom verkning och inridning/träning sker av Gummi, och vi inte behöver betala dyra pengar för det som de flesta andra unghästägare måste göra.
Det är ändå en kostnad eftersom raringarna kommer att uppta fyra stallplatser samt träningstid som annars kunde ha lagts på betalande träningshästar. Eller så får han helt enkelt rida in dem på jullovet.
(Jag kanske inte behöver planera det riktigt ännu eftersom de inte ens är födda....)
I alla fall har vi aldrig haft så många föl på en och samma sommar så det blir nytt. Känns som att jag får göra en liten camping i Kallsta och hjälpa till med fölvak.
Vi har använt tre olika hingstar till våra fyra ston. Döggvi har betäckt Ronja och Spes, Dis är betäckt med Blaer frá Búdarhóli och Muska är betäckt med Thór från Järsta.
Muska och Thór är helt och hållet mitt projekt. I den bästa av världar (där jag befinner mig) får jag ett svart stoföl med extremt långa ben och med Thores fina trav och tölt. Hon kommer att vara stor, vacker och med ett hjärta av guld.
Den betäckningen köpte jag av landslagets betäckningsauktion, fick den till ett bra pris och är jätteglad för det.
Tack Camilla och Hjalti som sponsrade med den.
 |
| Veterinär Ann-Sofie Lilja spanar in min blivande stjärna i Muskas livmoder.. |
tisdag 22 november 2011
Plötsligt händer det...
som inte får hända.
Vårat lilla fina stoföl Disa hittas död i ligghallen i lördags när Maarit och Leif skulle fodra lunchen.
Hon hade varit pigg på morgonen och ätit sin frukost.
Vi vet inte vad som hänt men en teori är att en kroppspulsåder brustit.
Det gör ont i själ och hjärta även om jag inte har haft någon egentlig kontakt med henne under hösten.
Hon föddes i början av juni och har gått hos Maarit och Leif tillsammans med sin mamma Ronja hela tiden.
Detta var säkert mycket värre känslomässigt för dem än för oss.
En sådan här händelse påminner en om att man håller på med djur, och allting kan hända hur noga och försiktig man än är.
Vi har alla våra avelsston och föl i stoflock i Kallsta och det har vi på grund av att de har det så fantastiskt bra och blir så otroligt ompysslade. Det är ordning och koll på dem hela tiden.
För oss är det värt den kostnaden för att kunna släppa ansvaret för den delen av hästbeståndet.
För vårat stall som tar emot träningshästar och unghingstar på hingstbete är det naturligtvis den största fasan att det händer någon annans häst någonting.
Tyvärr råder man som sagt inte över allt, och kan heller inte förutse olyckor och sjukdomar.
Jag hoppas verkligen att vi slipper sådant men...
om och när man måste ringa det samtalet för att tala om att någons hjärtevän har avlidit eller är svårt sjuk så vet jag i alla fall att man har gjort allt man kunnat för att förebygga skador, och allt man kunnat för att rädda en sjuk häst. I det känner jag mig trygg, och jag hoppas att våra hästägande kunder känner det också.
Jag är extremt blödig speciellt när det gäller djur, och i morgon kommer Lits djurservice för att hämta den lilla. Känner jag mig själv rätt så kommer jag inte att vilja se på när hon lyfts upp på bilen.
Jag får betala kalaset och sedan gömma mig i Maarits stall.
Tack snälla Maarit för att du är så handlingskraftig och tog tag i allt från bortforsling till försäkringsbiten med vittnen och fotografering. Du är verkligen en klippa! en proffsig sådan..
Liv och död ligger ju nära varandra säger man, och samtidigt som lilla Disa fraktas bort så ska vi ultraljuda fyra avelsston för att se om de fortfarande är dräktiga.
Ronja är betäckt med Döggvi igen så jag hoppas, hoppas verkligen att vi får ett lika vackert stoföl som Disa var.
Vila i frid du lilla fina.
Vårat lilla fina stoföl Disa hittas död i ligghallen i lördags när Maarit och Leif skulle fodra lunchen.
Hon hade varit pigg på morgonen och ätit sin frukost.
Vi vet inte vad som hänt men en teori är att en kroppspulsåder brustit.
Det gör ont i själ och hjärta även om jag inte har haft någon egentlig kontakt med henne under hösten.
Hon föddes i början av juni och har gått hos Maarit och Leif tillsammans med sin mamma Ronja hela tiden.
Detta var säkert mycket värre känslomässigt för dem än för oss.
En sådan här händelse påminner en om att man håller på med djur, och allting kan hända hur noga och försiktig man än är.
Vi har alla våra avelsston och föl i stoflock i Kallsta och det har vi på grund av att de har det så fantastiskt bra och blir så otroligt ompysslade. Det är ordning och koll på dem hela tiden.
För oss är det värt den kostnaden för att kunna släppa ansvaret för den delen av hästbeståndet.
För vårat stall som tar emot träningshästar och unghingstar på hingstbete är det naturligtvis den största fasan att det händer någon annans häst någonting.
Tyvärr råder man som sagt inte över allt, och kan heller inte förutse olyckor och sjukdomar.
Jag hoppas verkligen att vi slipper sådant men...
om och när man måste ringa det samtalet för att tala om att någons hjärtevän har avlidit eller är svårt sjuk så vet jag i alla fall att man har gjort allt man kunnat för att förebygga skador, och allt man kunnat för att rädda en sjuk häst. I det känner jag mig trygg, och jag hoppas att våra hästägande kunder känner det också.
Jag är extremt blödig speciellt när det gäller djur, och i morgon kommer Lits djurservice för att hämta den lilla. Känner jag mig själv rätt så kommer jag inte att vilja se på när hon lyfts upp på bilen.
Jag får betala kalaset och sedan gömma mig i Maarits stall.
Tack snälla Maarit för att du är så handlingskraftig och tog tag i allt från bortforsling till försäkringsbiten med vittnen och fotografering. Du är verkligen en klippa! en proffsig sådan..
Liv och död ligger ju nära varandra säger man, och samtidigt som lilla Disa fraktas bort så ska vi ultraljuda fyra avelsston för att se om de fortfarande är dräktiga.
Ronja är betäckt med Döggvi igen så jag hoppas, hoppas verkligen att vi får ett lika vackert stoföl som Disa var.
Vila i frid du lilla fina.
måndag 21 november 2011
Säsongen lider mot sitt slut
Det har varit en intensiv höst här på Valne Gård.
Den har varit fylld av både glädje och sorg, mycket arbete och en liten hundvalp!Stallet har varit smockfullt med hästar som nu sakta men säkert börjar lämna gården för att pröva sina nya kunskaper tillsammans med sina ägare.
Hösten består mestadels av inridningar hos oss. Många små tre och fyra åringar har fått sina första skor, sin första sadel och sin första människa på ryggen.
Förvånansvärt vad de är duktiga och coola. Ingen reagerar nämnvärt på denna behandling, de finner sig snällt men rätt oförståeende i allt det nya.
Unghästarna brukar få mycket tid i förarbete innan ridningen sätts i gång så de är väl förberedda.
Hästägarna är också superduktiga på att ha hästarna väl hanterade och i bra skick för att starta upp arbetet. Om inte de hade gjort ett bra jobb redan sedan fölsben, så hade inte de små godingarna varit så samarbetsvilliga heller...
Det är alltid lika roligt att se dessa småttingar utvecklas från liten raggsocka till ståtlig lydig ridhäst.
Utvecklingen går olika fort och vissa hästar pallar en längre tids inridning och träning, medan vissa klarar kortare intervaller. Viktigt att vara lyhörd så man inte kör över dem och de tappar lusten och glädjen.
I mitten av december är stallet bara fyllt av våra egna hästar så då infaller någon sorts behaglig arbetslunk.Från att ha haft 17 hästar på stall till att bara ha ca 8 stycken - det känns som rena semestern.
Nu vill vi inte ha semester alltför länge för då blir vi lata.. så kom till oss med era hästar igen i januari så vi kan öka tempot igen. Vi gillar högt tempo!
Här är en bild på en lycklig unghästägare som har hämtat hem sin fina vallack Frej. Frej reds in under hösten och enligt rapporter från Joanna så sköter han sig helt exemplariskt i Mattmars skogar.Lycka till i framtiden! Kommer säkert att få följa dessa två på Wångens ovalbana såsmåningom..
 |
| Joanna Sätter och Frej |
torsdag 17 november 2011
Instruktör på kurs
Under allhelgonahelgen ordnade Gneisti en ridkurs för vår kända landslagstränare Olil Amble.
Vi höll till i Wångens stora fina ridhus och Olil bodde här hos oss under helgen.
Kursen var lite trög att fylla, men de som red var helt sålda...
En otroligt pedagogisk men krävande instruktör. Hennes allra största ambition var att eleven verkligen förstod sin instruktion innan den fick gå över till nästa moment.
Hon red alla våra hästar en hel del samtidigt som hon förklarade vad hon gjorde. Superbra!
Jag som delvis satt på två stolar som vanligt, både kursare och Gneisti arrangör hade ju fullt sjå med att försöka sälja de ströplatser som var över.
Det gick ju som smort, så smort att jag själv fick offra mitt ridpass på söndagen...
Ja ja det gör ingenting, jag var inte "göralaus" i alla fall.
Gummi tog chansen och köpte två stycket privatlektioner, blev så jäkla taggad så han köpte en till i bara farten.
Han fick mycket värdefulla tips och framförallt blev han inspirerad och taggad inför sitt eget instruerande. Det var vita hingsten Döggvi som fick äran att vara hans kurshäst. Det gick ju alldeles lysande för de båda. Tror jag ?? Satt på läktaren och skulle verkligen lyssna in vad han fick för heta tips. Ja gissa vad det blev för språk då - isländska så klart och jag vart blåst på gratistipsen.. Tack för det!
Utvärderingen av denna kurs var att samtliga ryttare jag hann prata med krävde att vi skulle boka Olil igen. Jag var inte svårövertalad och inte Olil heller. Hon trivdes jättebra på Wången och hos oss med(?)
så hon kommer mer än gärna tillbaka.
Just nu håller vi på att kolla upp någon lämplig helg i slutet av mars.
Håll ögonen öppna kära vänner för denna gång kommer kursen att fyllas snabbt!
Vill ni läsa mer om Olil Amble och hennes verksamhet på Island så kan ni göra det på http://www.gangmyllan.is/
Vi höll till i Wångens stora fina ridhus och Olil bodde här hos oss under helgen.
Kursen var lite trög att fylla, men de som red var helt sålda...
En otroligt pedagogisk men krävande instruktör. Hennes allra största ambition var att eleven verkligen förstod sin instruktion innan den fick gå över till nästa moment.
Hon red alla våra hästar en hel del samtidigt som hon förklarade vad hon gjorde. Superbra!
Jag som delvis satt på två stolar som vanligt, både kursare och Gneisti arrangör hade ju fullt sjå med att försöka sälja de ströplatser som var över.
Det gick ju som smort, så smort att jag själv fick offra mitt ridpass på söndagen...
Ja ja det gör ingenting, jag var inte "göralaus" i alla fall.
Gummi tog chansen och köpte två stycket privatlektioner, blev så jäkla taggad så han köpte en till i bara farten.
Han fick mycket värdefulla tips och framförallt blev han inspirerad och taggad inför sitt eget instruerande. Det var vita hingsten Döggvi som fick äran att vara hans kurshäst. Det gick ju alldeles lysande för de båda. Tror jag ?? Satt på läktaren och skulle verkligen lyssna in vad han fick för heta tips. Ja gissa vad det blev för språk då - isländska så klart och jag vart blåst på gratistipsen.. Tack för det!
Utvärderingen av denna kurs var att samtliga ryttare jag hann prata med krävde att vi skulle boka Olil igen. Jag var inte svårövertalad och inte Olil heller. Hon trivdes jättebra på Wången och hos oss med(?)
så hon kommer mer än gärna tillbaka.
Just nu håller vi på att kolla upp någon lämplig helg i slutet av mars.
Håll ögonen öppna kära vänner för denna gång kommer kursen att fyllas snabbt!
Vill ni läsa mer om Olil Amble och hennes verksamhet på Island så kan ni göra det på http://www.gangmyllan.is/
 |
| Här är Olil instuvad i ett hästsläp på Nordiska Mästerskapen i Finland 2010. Vi var många i sadelkammaren på det släpet men vad gör man inte för att få skjuts hem från avslutningsfesten.. |
 |
| Något suddig bild på Gummi och Döggvi som instrueras av Olil |
onsdag 16 november 2011
Härliga härliga ridskoleelever !
Sofia som tyvärr slutar hos oss för att flytta till kungliga huvudstaden bjöd oss alla på tårta.
Jättetråkigt att inte få ha Sofia här tycker vi.
Måndagsgruppen som består av fem tjejer, är en av våra grupper som kommit längst i sin ridning.
Duktiga, målmedvetna och framförallt intresserade av att lära och alltid glada.
Ett superhärligt gäng helt enkelt.
Nu blir det en tom plats i den gruppen och det ska nog få vara så framöver.
Tjejerna är så duktiga att de behöver mer utrymme för att rida på lite mer, så fyra mysproppar i den gruppen räcker..
Sofia är välkommen hit när hon vill och vi hoppas att både hon och lilla Siri (Sofias dotter) kommer och hälsar på oss ibland.
Vi önskar dem Lycka Till i Stockholm!
tisdag 8 november 2011
Mysigt med hundvalp
Så har hon då anlänt - Deminas Tina Turner - 8 veckor gammal och söt som en karamell...
Tänk vad man glömmer fort. Det är 9,5 år sedan William kom hem som 8 veckors valp, och jag har inget minne alls att det var så här att ha hundvalp...
Den lilla damen som just nu har sprungit iväg och blivit 9,5 vecka är milt sagt aktiv!
Som tur är sover hon också en hel del mellan attackerna.
Hon fullkomligt studsar mellan skorna i hallen, gardinerna, mattorna samt våra fötter. Allt ska bitas på och dras i. Däremellarn sätter sig den lilla ner och lägger en pöl eller en liten stinkande hög precis där det passar.
Hon vet att sådana saker gör man utomhus men har liksom inte tid att tänka till innan det bara händer..
Utan tvekan är detta 100 % passning hela tiden.
Gummi är i alla fall överförtjust i sin lilla födelsedagspresent. Måste försöka filma något obevakat ögonblick när han kryper på alla fyra över stallgolvet och pratar med den "konstiga" rösten. Kan vara kul för er elever att höra hur det låter för jag vet att det inte låter likadant i ridundervisningen.
Två som inte uppskattar nykomlingen lika mycket är William och huskatten Elvis. De är helt överens om att hon är både dum och onödig. William sätter hårda gränser för vad som är tillåtet och inte. Det är inte tillåtet att vara för nära mig när han är det, och absolut inte tillåtet att vara i närheten om det vankas godsaker.
Det borde finnas en hundföräldraförsäkring som gör att man kan vara hemma med hundvalp åtminstone i ett år. Nu går tyvärr inte det så hon får glatt vara med i stallet på dagarna, och gårdens alla tvåbenta får hjälpas åt att passa Tina.
Det är i alla fall väldigt roligt och otroligt underhållande, men kan ändå ställa mig frågan ibland, -vad i hela helsike har jag gjort??
Tänk vad man glömmer fort. Det är 9,5 år sedan William kom hem som 8 veckors valp, och jag har inget minne alls att det var så här att ha hundvalp...
Den lilla damen som just nu har sprungit iväg och blivit 9,5 vecka är milt sagt aktiv!
Som tur är sover hon också en hel del mellan attackerna.
Hon fullkomligt studsar mellan skorna i hallen, gardinerna, mattorna samt våra fötter. Allt ska bitas på och dras i. Däremellarn sätter sig den lilla ner och lägger en pöl eller en liten stinkande hög precis där det passar.
Hon vet att sådana saker gör man utomhus men har liksom inte tid att tänka till innan det bara händer..
Utan tvekan är detta 100 % passning hela tiden.
Gummi är i alla fall överförtjust i sin lilla födelsedagspresent. Måste försöka filma något obevakat ögonblick när han kryper på alla fyra över stallgolvet och pratar med den "konstiga" rösten. Kan vara kul för er elever att höra hur det låter för jag vet att det inte låter likadant i ridundervisningen.
Två som inte uppskattar nykomlingen lika mycket är William och huskatten Elvis. De är helt överens om att hon är både dum och onödig. William sätter hårda gränser för vad som är tillåtet och inte. Det är inte tillåtet att vara för nära mig när han är det, och absolut inte tillåtet att vara i närheten om det vankas godsaker.
Det borde finnas en hundföräldraförsäkring som gör att man kan vara hemma med hundvalp åtminstone i ett år. Nu går tyvärr inte det så hon får glatt vara med i stallet på dagarna, och gårdens alla tvåbenta får hjälpas åt att passa Tina.
Det är i alla fall väldigt roligt och otroligt underhållande, men kan ändå ställa mig frågan ibland, -vad i hela helsike har jag gjort??
onsdag 2 november 2011
Grattis Gummi - bäst i Världen!
http://www.facebook.com/l.php?u=http%3A%2F%2Fwww.tidningenridsport.se%2FArticle.aspx%3Fm%3D45207%26m1%3D45240%26a%3D1136555&h=UAQEQ2VvOAQFN1sUk7kLyUYsFMN8RuyWyhBtxMFn60teVZg
Fick nöja sig med två silvermedaljer på VM i år men ändå bäst i världen... (Klicka på länken ovan och läs...)
Jag vet att jag är väldigt partisk i detta men jag kan ändå inte låta bli att tycka att Gummi är helt fantastisk vad det gäller ridning och då kanske framför allt passridning.
Nu har det slumpat sig så att det är passhästar som har trillat in framför hans fötter så av den anledningen har det specialiserats på pass.
Jag som betraktar hans ridning på nära håll även till vardags vet att han är grym även i de andra diciplinerna, även om trav och kanske framför allt skritt inte tilhör favoritgångarterna..
De sägs att man får den häst man förtjänar, och det kanske är sant med tanke på hur bra timing det är mellan Sproti och Gummi.
Gummi har ju faktiskt gjort Sproti till den världsstjärna han är idag, naturligtvis har hästen talangen och förutsättningarna. Men eftersom jag känner hästen väldigt väl så är jag den förste att påstå att om den hästen hade hamnat i hårda, okunniga, rädda eller inte rutinerade händer så hade han blivit en skenande vandringspokal! Så cool som han verkar med Gummi på ryggen, så cool är han inte egentligen...
Ett felaktig tygeltag, eller en lätt fis i sadeln så drar han järnet över stock och sten... Med andra ord en osäker liten själ i en stor kropp.
Han är i alla fall stallets egen lille diva, han vet sitt värde och kräver total uppmärksamhet och störst andel av alla godsaker som eventuellt delas ut. Men är man bäst i världen så får man väl det, eller hur?
Stallet har ju en världsstjärna till och det är häftiga Flugar! Vilken guldläge som duktig passryttare att få ha två sådana passhästar att leka med på dagarna.. Den vite hingsten"köket" är ju inte någon dålig passråtta det heller.
Jäklar i min lilla låda vad det ska gå undan i Valneskogarna i vinter!
Själv har jag ju inte riktigt det behovet utan är väldigt nöjd med att få stå vid sidan om och titta. Min snälle, late 4-gångare och jag vi tuffar på i ett helt annat tempo.
Fick nöja sig med två silvermedaljer på VM i år men ändå bäst i världen... (Klicka på länken ovan och läs...)
Jag vet att jag är väldigt partisk i detta men jag kan ändå inte låta bli att tycka att Gummi är helt fantastisk vad det gäller ridning och då kanske framför allt passridning.
Nu har det slumpat sig så att det är passhästar som har trillat in framför hans fötter så av den anledningen har det specialiserats på pass.
Jag som betraktar hans ridning på nära håll även till vardags vet att han är grym även i de andra diciplinerna, även om trav och kanske framför allt skritt inte tilhör favoritgångarterna..
De sägs att man får den häst man förtjänar, och det kanske är sant med tanke på hur bra timing det är mellan Sproti och Gummi.
Gummi har ju faktiskt gjort Sproti till den världsstjärna han är idag, naturligtvis har hästen talangen och förutsättningarna. Men eftersom jag känner hästen väldigt väl så är jag den förste att påstå att om den hästen hade hamnat i hårda, okunniga, rädda eller inte rutinerade händer så hade han blivit en skenande vandringspokal! Så cool som han verkar med Gummi på ryggen, så cool är han inte egentligen...
Ett felaktig tygeltag, eller en lätt fis i sadeln så drar han järnet över stock och sten... Med andra ord en osäker liten själ i en stor kropp.
Han är i alla fall stallets egen lille diva, han vet sitt värde och kräver total uppmärksamhet och störst andel av alla godsaker som eventuellt delas ut. Men är man bäst i världen så får man väl det, eller hur?
Stallet har ju en världsstjärna till och det är häftiga Flugar! Vilken guldläge som duktig passryttare att få ha två sådana passhästar att leka med på dagarna.. Den vite hingsten"köket" är ju inte någon dålig passråtta det heller.
Jäklar i min lilla låda vad det ska gå undan i Valneskogarna i vinter!
fredag 28 oktober 2011
Arbetshästar
Världsmästare och avelshingstar i all ära, men här ska jag presentera gårdens bästa hästar...
Gamle Garpur frá Snallsteinshöfda 22 år (min första islandshäst) samt Thor frá Olafsvik 20 år.
Dessa två gentlemen har varit med på mycket. De har lärt mig att hjälpligt kunna rida 4 gångarter, de har lärt mina barn att rida sedan de var små. Tävlingar, fjällturer, kurser, ridskola, uppfostrare i unghästflocken ja i princip allt man kan använda en häst till.
Deras nuvarande uppgifter är i första hand ridskolan och sedan är det unghästträningen...
Garpur har den otroligt otacksamma uppgiften att vara handhäst med en gjord runt magen, på Garpurs utsida spänns en unghäst fast.
Unghästarnas första turer utanför gården först utan ryttare och sedan även med ryttare går till på detta sätt.
De små rackarna biter , klättrar, hoppar och drar ..men gamle Garpur bara tuffar på och låter dem hållas.
För att få variation så får Thor dra rockarden med en unghäst på släp.
"Gubbarna" är lugna, tålmodiga och skapar trygghet för unghästarna. De gillar sitt arbete och är glada och positiva.
Thor är en rund, trind och godmodig herre. Hans andra namn är "lat" och tredje namnet är "hungrig".
Han gör inte ett knop extra som han inte behöver. Nu behöver detta inte vara en nackdel för han har också haft en stor uppgift genom åren och det är att bota ridrädsla.
Många "rädda tanter" inklusive mig en period har börjat rida Thor, och han har bara gett trygghet tillbaka. Små barn rider honom obehindrat var som helst, det värsta han kan komma på det är att stanna, alternativt gå hem.
En mycket känd instruktör Eyolfur Isolfsson sa en gång att ens första häst ska man behandla väl på ålderns höst, för den har fått stå ut med mycket...
Våra två "gubbar" har det bra, de har lagom mycket arbete och blir ompysslade av gulliga ridskoleelever. God mat och mycket morötter..
De ska få åldras med värdighet här på gården och vara gårdens bästa hästar till den dag de flyttar till hästhimlen, och jag hoppas verkligen att det är länge dit.
Gamle Garpur frá Snallsteinshöfda 22 år (min första islandshäst) samt Thor frá Olafsvik 20 år.
Dessa två gentlemen har varit med på mycket. De har lärt mig att hjälpligt kunna rida 4 gångarter, de har lärt mina barn att rida sedan de var små. Tävlingar, fjällturer, kurser, ridskola, uppfostrare i unghästflocken ja i princip allt man kan använda en häst till.
Deras nuvarande uppgifter är i första hand ridskolan och sedan är det unghästträningen...
Garpur har den otroligt otacksamma uppgiften att vara handhäst med en gjord runt magen, på Garpurs utsida spänns en unghäst fast.
Unghästarnas första turer utanför gården först utan ryttare och sedan även med ryttare går till på detta sätt.
De små rackarna biter , klättrar, hoppar och drar ..men gamle Garpur bara tuffar på och låter dem hållas.
För att få variation så får Thor dra rockarden med en unghäst på släp.
"Gubbarna" är lugna, tålmodiga och skapar trygghet för unghästarna. De gillar sitt arbete och är glada och positiva.
Thor är en rund, trind och godmodig herre. Hans andra namn är "lat" och tredje namnet är "hungrig".
Han gör inte ett knop extra som han inte behöver. Nu behöver detta inte vara en nackdel för han har också haft en stor uppgift genom åren och det är att bota ridrädsla.
Många "rädda tanter" inklusive mig en period har börjat rida Thor, och han har bara gett trygghet tillbaka. Små barn rider honom obehindrat var som helst, det värsta han kan komma på det är att stanna, alternativt gå hem.
En mycket känd instruktör Eyolfur Isolfsson sa en gång att ens första häst ska man behandla väl på ålderns höst, för den har fått stå ut med mycket...
Våra två "gubbar" har det bra, de har lagom mycket arbete och blir ompysslade av gulliga ridskoleelever. God mat och mycket morötter..
De ska få åldras med värdighet här på gården och vara gårdens bästa hästar till den dag de flyttar till hästhimlen, och jag hoppas verkligen att det är länge dit.
 |
| Thor med Emelie på ryggen när hon var liten, istölt på Storsjön |
 |
| På väg med Hrimnir 3 år för dagens arbete |
 |
| Ge mig något att äta, Tack! |
tisdag 25 oktober 2011
Lugn och härlig helg
En fantastiskt lugn och mysig helg har vi haft i Valne.
Gummi har varit ledig, jag har varit ledig och Sara har jobbat i stallet.
Höjden av lyx är att kunna bara släppa alla måsten någon enstaka helg då och då.
Vi har haft goda vänner på middag, njutit av härlig ridning, myst i TV soffan och bara haft det allmänt bra.
Av någon underlig anledning har vädergudarna bestämt att kompensera en dålig sommar, så nu har vi haft toppen väder nästan varje helg.
Klarblå himmel, vindstilla, varmt och soligt...sällsynt!
Det är just i dessa stunder när man verkligen kan relaxa och bara njuta som man inser vad fantastiskt bra man har det och vad vackert vi bor.
I helgen fick vi en inackordering, Erica Herbertsson och Blossi. Erica som går på Dille naturbruksgymnasium med intriktning islandshäst har praktiserat här hos oss. Otroligt duktig tjej!
Vi tar egentligen inte in inackorderingar med när det gäller Erica och Blossi så gör vi gärna ett undantag.
Måste bara lägga ut några bilder från en av ridturerna. Jag är verkligen en usel fotograf så verkligheten var mycket vackrare men man kan ändå ana storheten i denna utsikt.
Gummi har varit ledig, jag har varit ledig och Sara har jobbat i stallet.
Höjden av lyx är att kunna bara släppa alla måsten någon enstaka helg då och då.
Vi har haft goda vänner på middag, njutit av härlig ridning, myst i TV soffan och bara haft det allmänt bra.
Av någon underlig anledning har vädergudarna bestämt att kompensera en dålig sommar, så nu har vi haft toppen väder nästan varje helg.
Klarblå himmel, vindstilla, varmt och soligt...sällsynt!
Det är just i dessa stunder när man verkligen kan relaxa och bara njuta som man inser vad fantastiskt bra man har det och vad vackert vi bor.
I helgen fick vi en inackordering, Erica Herbertsson och Blossi. Erica som går på Dille naturbruksgymnasium med intriktning islandshäst har praktiserat här hos oss. Otroligt duktig tjej!
Vi tar egentligen inte in inackorderingar med när det gäller Erica och Blossi så gör vi gärna ett undantag.
Måste bara lägga ut några bilder från en av ridturerna. Jag är verkligen en usel fotograf så verkligheten var mycket vackrare men man kan ändå ana storheten i denna utsikt.
 |
| En vacker vy och lite av "Kolans" hårsvall.. |
 |
| Oviksfjällen än så länge snöfria |
 |
| Vår nya inackordering och stallhjälp Erica. (Bilden har jag snott från hennes facebook) |
fredag 21 oktober 2011
Ny familjemedlem
Nu har vi (jag) gjort slag i saken och bestämt att vi blir med hundvalp!
I 50 års present fick Gummi en Rottweilervalp av mig.
Det var nog det allra sista han skulle ha gissat på för det har tagit honom nästan en månad att vänja sig vid tanken. Han har velat haft en hund jättelänge men tycker att han reser för mycket. Det blir väl aldrig riktigt rätt läge i så fall, men det kommer säkert att funka jättebra.
Valpkullen som då var bara tre veckor finns i Täby på Deminas kennel.Just denna hundras har aldrig funnits med i min värld när jag har tänkt hund. Jag har varit inne på långhårig schäfer eller Golden retriver, men vis av erfarenhet så pallar jag inte en långhårig hund när vi bor på gård som emellanåt består mestadels av lera.
Gummis syterson har en rottis som Gummi bara älskar, och jag är otroligt förtjust i en rottistik i Gnesta som bor granne med min mamma. Då föll pussselbitarna på plats. En stor rejäl hund som kan hålla objudna gäster borta, inte hårig och kan fungera som en superbra gårdshund. Kanon!
Det roliga är att alla människor har en åsikt om rasen, antingen bra eller dålig. Den förknippas ju ibland med kamphund och aggrisivitet, men om man köper från en bra kennel med stor erfarenhet som avlar på bra material och dessutom lägger ner tid och engagemang i uppfostran så är jag säker på att det är en mycket trevlig hund.
I alla fall så ska vi åka och hämta Deminas Tina Turner nästa måndag. Superspännande!
Mitt hjärtas allt, William som snart fyller 10 år blir alltså storebror. Inte helt säker på att han kommer att älska läget men han vänjer sig... han gillar ju tjejer!
 |
| Deminas Tina Turner 3 veckor Bilden lånad från Kennel Deminas hemsida |
 |
| Storebror William på bröllop |
måndag 10 oktober 2011
Flock på liten yta
 |
Är jag på väg åt fel håll? Ja så här såg det delvis ut när de små unghingstarna skulle hämtas hem från sommarbetet. Fullt så här trångt var det dock inte när småttingarna väl förstod att man kunde fördela sig över hela släpet som faktuskt är byggt för 5 vuxna hästar. Nu har ju våra små troll en viss benägenhet att vilja bilda "grop" när något blir lite läskigt. Ju närmre desto bättre... Resan mellan Kallsta och Valne är heller inte jättelång så trängseln varade inte så länge. Väl framme vällde flocken ut i stora härliga vinterhagen som precis har utrustats med nya stolpar, och träslanor som ska försärka elbanden är på G. Hagen som av förra ägarna kallas "björnhagen" (vill inte tänka på varför...) är på ca 5-6 hektar. Den är kuperad och mixad med öppna ytor och skog. Genom hela hagen rinner en bäck. Den är oerhört spännande för småttingarna så här de första veckorna. Sedan tycker jag mest att de står vid hösilagbalarna och tuggar. Nåja, de får gå och stå vart de vill så länge de inte får för sig att utforska Valne utanför staketet...  |
tisdag 27 september 2011
Tungan rätt i mun..
I morse fick jag möjligheten att vara med när 3-års hingstarna skulle ridas för andra gången i sitt liv.
Jag hade nog förväntat mig åtminstone några hopp och skutt eller något spännande.
Tji fick jag...
Två supersnälla, coola herrar hanterade sin ryttare som om de aldrig gjort annat.
Totalt avslappnade i uppsittning och genom hela ridpasset (som inte varade särskilt länge..)
Anna red båda hästarna i skritt, trav och galopp i bägge varv med longerlina och Gummi i mitten. Det är hästar med stora rörelser och mycket ben så det gällde verkligen för henne att hålla tungan rätt i munnen för att inte störa deras balans eller hänga i tyglarna.
Anna är duktig och så otroligt lugn och följsam, dessutom är jag otroligt imponerad över hennes mod.
Finns inte ett spår av tveksamhet inför uppgiften. (Själv stog jag utanför staketet för säkerhets skull..)
När jag påpekade för henne att hon var modig, så svarade hon bara på sin härliga norrländska:
Jo, men jag har ju inget val.... Bra eller dåligt?? Bra hoppas jag, för jag tror att hon är trygg med hästarna och med Gummi som coach. Det är otroligt mycket förarbete innan uppsittning så hon vet nog var hon har sina fyrbenta elever.
Jag hade nog förväntat mig åtminstone några hopp och skutt eller något spännande.
Tji fick jag...
Två supersnälla, coola herrar hanterade sin ryttare som om de aldrig gjort annat.
Totalt avslappnade i uppsittning och genom hela ridpasset (som inte varade särskilt länge..)
Anna red båda hästarna i skritt, trav och galopp i bägge varv med longerlina och Gummi i mitten. Det är hästar med stora rörelser och mycket ben så det gällde verkligen för henne att hålla tungan rätt i munnen för att inte störa deras balans eller hänga i tyglarna.
Anna är duktig och så otroligt lugn och följsam, dessutom är jag otroligt imponerad över hennes mod.
Finns inte ett spår av tveksamhet inför uppgiften. (Själv stog jag utanför staketet för säkerhets skull..)
När jag påpekade för henne att hon var modig, så svarade hon bara på sin härliga norrländska:
Jo, men jag har ju inget val.... Bra eller dåligt?? Bra hoppas jag, för jag tror att hon är trygg med hästarna och med Gummi som coach. Det är otroligt mycket förarbete innan uppsittning så hon vet nog var hon har sina fyrbenta elever.
Notera att på sista bilden när Anna rider Már från Jemthagen så är longerlinan bortkopplad. !
Där tog mina nerver slut så jag åkte och jobbade i stället..
torsdag 22 september 2011
Glädje och sorg
Idag fyller bästa Gummi 50 år!
En dag att minnas och att hyllas, en milstolpe i livet kan man säga..
Vi har inte planerat något för den stora dagen och det var en medveten handling och också tur i oturen.
Gummis älskade mamma gick bort i lördags natt.
Hon var bara 70 år och världens mysigaste och goaste lilla mamma.
Kristrún som hon hette hade cancer och sjukdomsförloppet var blixtsnabbt.
I slutet av juni var hon på vårt bröllop i Gnesta och var superpigg. Tre veckor senare får vi besked att hon har en cancertumör i njuren.
Den ska behandlas och prognoserna rätt okay.
Ytterligare en månad senare får vi nästa besked om att cancern har spridit sig runt till både lever och lungor, hon fattar då beslutet att inte medicinera, utan att ta vara på sin sista tid på ett bra sätt.
Detta var ett tungt besked som kom mitt i en kurs på Wången då Gummi skulle instruera och leverera på topp. Han skötte det bra men var otroligt trasig.
Sedan har det gått berg och dalbana några veckor, mår bra - mår dåligt, bra värden - dåliga värden.
Gummi åkte till Island och var tillsammans med henne i en vecka.
Nästa hemresa var bokad till i måndags, men hennes kropp gav upp och hon orkade inte hänga i.
En snabb ombokning till planet på söndag eftermiddag men han hann inte dit ändå.
Han fick i alla fall prata med henne på telefonen dagarna innan och kände ändå att han fått säga hej då.
Det känns väldigt märkligt att hon bara inte finns längre, och hela familjen på Island har mist sin viktigaste länk. En familj med enorm sammanhållning och gemenskap.
Så istället för att fira sin födelsedag med champagne, presenter och glada vänner så får han begrava sin mamma i dag istället.
Livet är ibland både tungt och orättvist.
I morgon eftermiddag kommer födelsedagsbarnet hem från Island och då får vi låtsas att det är torsdag och fira så mycket vi bara kan.
Mina tankar går idag till hela familjen på Island och hoppas i alla fall att de får en dag att minnas även om den blir tung.
En dag att minnas och att hyllas, en milstolpe i livet kan man säga..
Vi har inte planerat något för den stora dagen och det var en medveten handling och också tur i oturen.
Gummis älskade mamma gick bort i lördags natt.
Hon var bara 70 år och världens mysigaste och goaste lilla mamma.
Kristrún som hon hette hade cancer och sjukdomsförloppet var blixtsnabbt.
I slutet av juni var hon på vårt bröllop i Gnesta och var superpigg. Tre veckor senare får vi besked att hon har en cancertumör i njuren.
Den ska behandlas och prognoserna rätt okay.
Ytterligare en månad senare får vi nästa besked om att cancern har spridit sig runt till både lever och lungor, hon fattar då beslutet att inte medicinera, utan att ta vara på sin sista tid på ett bra sätt.
Detta var ett tungt besked som kom mitt i en kurs på Wången då Gummi skulle instruera och leverera på topp. Han skötte det bra men var otroligt trasig.
Sedan har det gått berg och dalbana några veckor, mår bra - mår dåligt, bra värden - dåliga värden.
Gummi åkte till Island och var tillsammans med henne i en vecka.
Nästa hemresa var bokad till i måndags, men hennes kropp gav upp och hon orkade inte hänga i.
En snabb ombokning till planet på söndag eftermiddag men han hann inte dit ändå.
Han fick i alla fall prata med henne på telefonen dagarna innan och kände ändå att han fått säga hej då.
Det känns väldigt märkligt att hon bara inte finns längre, och hela familjen på Island har mist sin viktigaste länk. En familj med enorm sammanhållning och gemenskap.
Så istället för att fira sin födelsedag med champagne, presenter och glada vänner så får han begrava sin mamma i dag istället.
Livet är ibland både tungt och orättvist.
I morgon eftermiddag kommer födelsedagsbarnet hem från Island och då får vi låtsas att det är torsdag och fira så mycket vi bara kan.
Mina tankar går idag till hela familjen på Island och hoppas i alla fall att de får en dag att minnas även om den blir tung.
 |
| Gummi och mamma Kristrún på bröllopet i juni. |
torsdag 8 september 2011
Liten blir stor..
Nu är det höst och dax för 3-åringarna att få sina första vuxenpoäng.
I år har vi bara en egen treåring. En skimmelhingst efter Muska frá Keldudal och Hrimbakkur frá Holshúsum.
Hrimnir från Valne Gård. En stor snygging som har visat superflotta gångarter i hagen....tyvärr är det inte alltid lika med flotta gångarter riden. Men den som lever får se.
Vi har en treårig grabb till på inridning som har kamperat ihop med Hrimnir ända sedan fölsben.
Det är Már från Jemthagen efter Hrafndis frá Bakkakoti och Ómur frá Feti, alltså halvbror till Meyla.
Dessa två hingstar har varit helt olika till utseendet, Már långbent och smal, Hrimnir krallig och lite kompakt. Nu ser de nästan likadana ut, visar bara på att hästarna växer och utvecklas i olika stadier.
Det är inte alltid så lätt att få ihop de här första vuxenpoängen, när man aldrig har stått på stall och aldrig behövt uppföra sig mer än korta stunder åt gången.
Plötsligt får man egen box, egen hage, järnskor på fötterna och en jäkla massa snören och rep runt kroppen. Springa runt, runt utan att fatta varför.
Det är i alla fall väldigt roligt att studera småttingarna och deras reaktioner, deras attityd i början och se hur den sakta men säkert förändras.
Det är ju tur att Gummi och Anna har oändligt med tålamod för det behövs verkligen.
Grabbarna ska nu tränas i ca 8-10 veckor, sedan blir det hingstflocken igen och ledigt fram till januari-februari någon gång. Det är då det roliga börjar, att få se dem växa i ridningen och i gångarterna. Så spännande!
I år har vi bara en egen treåring. En skimmelhingst efter Muska frá Keldudal och Hrimbakkur frá Holshúsum.
Hrimnir från Valne Gård. En stor snygging som har visat superflotta gångarter i hagen....tyvärr är det inte alltid lika med flotta gångarter riden. Men den som lever får se.
Vi har en treårig grabb till på inridning som har kamperat ihop med Hrimnir ända sedan fölsben.
Det är Már från Jemthagen efter Hrafndis frá Bakkakoti och Ómur frá Feti, alltså halvbror till Meyla.
Dessa två hingstar har varit helt olika till utseendet, Már långbent och smal, Hrimnir krallig och lite kompakt. Nu ser de nästan likadana ut, visar bara på att hästarna växer och utvecklas i olika stadier.
Det är inte alltid så lätt att få ihop de här första vuxenpoängen, när man aldrig har stått på stall och aldrig behövt uppföra sig mer än korta stunder åt gången.
Plötsligt får man egen box, egen hage, järnskor på fötterna och en jäkla massa snören och rep runt kroppen. Springa runt, runt utan att fatta varför.
Det är i alla fall väldigt roligt att studera småttingarna och deras reaktioner, deras attityd i början och se hur den sakta men säkert förändras.
Det är ju tur att Gummi och Anna har oändligt med tålamod för det behövs verkligen.
 |
| Hrimnir från Valne Gård |
 |
| Már från Jämthagen |
måndag 5 september 2011
Flugar till Jämtland!
 |
| Fotograf: Jenny Mukka |
Flugar frá Holtsmúla kommer till oss i Valne och ska tränas och tävlas av Gummi.
Anna Björnsson som tog en femteplats med Flugar i speedpass på VM i år har beslutat sig för att lägga tävlandet på hyllan åteminstone under en period. I följd av det fick Gummi förfrågan av Ola och Kristina Hellsén som äger Flugar. Nu är alla överens, och Flugar kommer till oss.
Flugar är en helt otroligt snabb passhäst som säkerligen inte är helt enkel... Anna har gjort ett fantastiskt jobb med honom under åren, och de är så otroligt samspelta. Det är en jättestor utmaning att ta över en sådan häst, och samtidigt en otroligt stor ära att få förtroendet.
Sproti som har haft ett knackigt framknä i några månader står nu på lite vila och under en del behandling av vår landslagsveterinär. Hans karriär är absolut inte över alls, men vi vill att han är helt frisk och fräsch innan träningen sätts igång och det får då ta den tid det tar.
Det blir en jättespännande höst för Gummi att få börja träningen med en redan etablerad superstjärna.
Tack Ola och Kristina, och tack Anna!
Vi kommer att ta hand om er ögonsten på allra bästa sätt, och ni är välkomna att hälsa på när ni vill.
torsdag 1 september 2011
Härligaste tejejerna
Jag har förmånen att få vara med i världens härligaste tjejgäng! (Baccelitbrudarna)...
Vi är 10 tjejer i åldrarna 40 - 52 som har hängt ihop i ungefär 20 år. Helt otroligt..
20 år är en lång tid och det är verkligen samma gäng hela tiden, ingen hoppar av och ingen kommer till.
Under alla dessa år har det ju verkligen hänt en hel del med oss alla. Det har varit skilsmässor, barnafödande, bröllop, födelsedagar, sjukdomar, ja i princip allt som hör till ett normalt liv.
Oavsett var man befinner sig i livet så finns alltid tjejerna där som ett stöd. Det är ett socialt nätverk som är helt oslagbart. Vi känner varandra så väl och hjälper och stöttar varandra så fort det behövs.
Framför allt så har vi mycket fester, resor, after works mm.
Vartannat år åker vi på en förlängd weekendresa någonstans i världen. Madde som är banktjej ser noga till att dra av oss 300:- i månaden som går in på något konto i Nordea. När det så blir dax för resa så finns alla pengar till det. Vi har under åren hunnit med Stockholm, London, Paris, Prag, Barcelona, Italien 2 ggr och nu är vi faktiskt på väg till Comosjön i Italien. Ska bli så vansinnigt roligt! Det kommer att bli mycket cava och tilltugg, långa härliga middagar, shopping och massor av skratt. Längtar...
En annan tradition som skapades för tre år sedan var en årlig fest hemma hos oss i Valne. Vårt gästhus blev snabbt omdöpt till "klubbstugan" och där är det alltså möte lördagen efter midsommar varje år.
Vi börjar med lunch vid 12 tiden, knytkalas med ett gigantiskt överflöd av mat och mousserande vin.. sedan brukar vi heja på St Olovs löparna som springer förbi, ryktas att det är bästa sträckan.... Efter det lastar vi fyrhjulingen och släpet med vin, tilltugg, 10 galna brudar och åker till Playa Alsensjön.
Ridning så klart obligatoriskt. Gummi får agera ridledare åt de som vill rida, har alltid gått bra hittills peppar peppar..Kvällen avslutas med grillning.
Till saken hör att dessa brudar är helt härligt galna, det är inte en lugn stund på hela dygnet. Samtalsämnena är inte alltid helt rumsrena och det är högt till tak.
Jag älskar verkligen alla "mina" tjejer och hoppas vi kommer att hålla ihop till vi blir minst 100 år!
Vi är 10 tjejer i åldrarna 40 - 52 som har hängt ihop i ungefär 20 år. Helt otroligt..
20 år är en lång tid och det är verkligen samma gäng hela tiden, ingen hoppar av och ingen kommer till.
Under alla dessa år har det ju verkligen hänt en hel del med oss alla. Det har varit skilsmässor, barnafödande, bröllop, födelsedagar, sjukdomar, ja i princip allt som hör till ett normalt liv.
Oavsett var man befinner sig i livet så finns alltid tjejerna där som ett stöd. Det är ett socialt nätverk som är helt oslagbart. Vi känner varandra så väl och hjälper och stöttar varandra så fort det behövs.
Framför allt så har vi mycket fester, resor, after works mm.
Vartannat år åker vi på en förlängd weekendresa någonstans i världen. Madde som är banktjej ser noga till att dra av oss 300:- i månaden som går in på något konto i Nordea. När det så blir dax för resa så finns alla pengar till det. Vi har under åren hunnit med Stockholm, London, Paris, Prag, Barcelona, Italien 2 ggr och nu är vi faktiskt på väg till Comosjön i Italien. Ska bli så vansinnigt roligt! Det kommer att bli mycket cava och tilltugg, långa härliga middagar, shopping och massor av skratt. Längtar...
En annan tradition som skapades för tre år sedan var en årlig fest hemma hos oss i Valne. Vårt gästhus blev snabbt omdöpt till "klubbstugan" och där är det alltså möte lördagen efter midsommar varje år.
Vi börjar med lunch vid 12 tiden, knytkalas med ett gigantiskt överflöd av mat och mousserande vin.. sedan brukar vi heja på St Olovs löparna som springer förbi, ryktas att det är bästa sträckan.... Efter det lastar vi fyrhjulingen och släpet med vin, tilltugg, 10 galna brudar och åker till Playa Alsensjön.
Ridning så klart obligatoriskt. Gummi får agera ridledare åt de som vill rida, har alltid gått bra hittills peppar peppar..Kvällen avslutas med grillning.
Till saken hör att dessa brudar är helt härligt galna, det är inte en lugn stund på hela dygnet. Samtalsämnena är inte alltid helt rumsrena och det är högt till tak.
Jag älskar verkligen alla "mina" tjejer och hoppas vi kommer att hålla ihop till vi blir minst 100 år!
fredag 26 augusti 2011
Och VM fortsatte
VM känns redan ganska långt borta och jag ska inte orda så mycket om allas resultat för de har legat ute i en månad snart...
Gummi tog ialla fall två silvermedlajer i PP1 och i Passlöp 250 m, vilket var en otrolig prestation med tanke på förutsättningarna!
Guldmedaljen var så klart i planeringen men ibland har man inte marginalerna på sin sida, så är det.
Avelsbedömningen av Meyla slutade helt ok men började med en rejäl sänkning. Lilla rara Meyla tog resan ganska hårt (ensam tjej bland 8 hingstar och 1 vallack...) hon har heller inte någon erfarenhet av resor och så mycket uppståndelse. Hon var pigg och fräsch i kroppen men stängde av mentalt. På lördagens prisutdelning var hon sig själv igen, men det var så dags då.... I vilket fall som helst så vet vi alla som sett henne här på hemmaplan att hon är mer än värd sin fina Wången bedömning. Och att komma trea på VM med 230 mils resa i benen det är banne mig inte fy skam! Fantastisk häst!
Mina landslagsungdomar "snorisarna" skötte sig helt fantastiskt! Två guld, ett silver samt en bronspeng till Linda och Isak bland seniorerna. Hurra för dem - helt underbara!
Detta VM är inte det som går in i min historiebok som ett av de bättre... organisationen var strulig, regnade floder (allt på en leråker) dyrt som sa...n. Vi bodde på ett underbart hotell men hade ca 35 minuters resväg enkel resa till tävlingen vilket blev över 100 mil extra resa.
Härlig stämning i laget och fantastiska prestationer lös upp tillvaron en del. Har ju världens bästa kollegor också, Heimir, Eva och Lisa. Ett superbra team. Men hemlängtan fanns där ändå och fler än en gång frågade jag mig själv vad i hela friden jag höll på med...
Näst sista dagen blev jag trampad av en broddad häst och bröt en tå, på hemvägen fick jag 2 000:- i fortkörningsböter.. Kände inte spontant att jag längtade till nästa VM kan jag lova, men man glömmer snart och då är det bara det roliga kvar i minnet.
Tack till alla härliga ryttare (framförallt mina ungdomar), Heimir, Eva, Lisa, Florian och Sisso
Ett underbart gäng!
Gummi tog ialla fall två silvermedlajer i PP1 och i Passlöp 250 m, vilket var en otrolig prestation med tanke på förutsättningarna!
Guldmedaljen var så klart i planeringen men ibland har man inte marginalerna på sin sida, så är det.
Avelsbedömningen av Meyla slutade helt ok men började med en rejäl sänkning. Lilla rara Meyla tog resan ganska hårt (ensam tjej bland 8 hingstar och 1 vallack...) hon har heller inte någon erfarenhet av resor och så mycket uppståndelse. Hon var pigg och fräsch i kroppen men stängde av mentalt. På lördagens prisutdelning var hon sig själv igen, men det var så dags då.... I vilket fall som helst så vet vi alla som sett henne här på hemmaplan att hon är mer än värd sin fina Wången bedömning. Och att komma trea på VM med 230 mils resa i benen det är banne mig inte fy skam! Fantastisk häst!
Mina landslagsungdomar "snorisarna" skötte sig helt fantastiskt! Två guld, ett silver samt en bronspeng till Linda och Isak bland seniorerna. Hurra för dem - helt underbara!
Detta VM är inte det som går in i min historiebok som ett av de bättre... organisationen var strulig, regnade floder (allt på en leråker) dyrt som sa...n. Vi bodde på ett underbart hotell men hade ca 35 minuters resväg enkel resa till tävlingen vilket blev över 100 mil extra resa.
Härlig stämning i laget och fantastiska prestationer lös upp tillvaron en del. Har ju världens bästa kollegor också, Heimir, Eva och Lisa. Ett superbra team. Men hemlängtan fanns där ändå och fler än en gång frågade jag mig själv vad i hela friden jag höll på med...
Näst sista dagen blev jag trampad av en broddad häst och bröt en tå, på hemvägen fick jag 2 000:- i fortkörningsböter.. Kände inte spontant att jag längtade till nästa VM kan jag lova, men man glömmer snart och då är det bara det roliga kvar i minnet.
Tack till alla härliga ryttare (framförallt mina ungdomar), Heimir, Eva, Lisa, Florian och Sisso
Ett underbart gäng!
 |
| Meylas avelsbedömning där hon höjde exteriören till 8.20 |
 |
| Team Meyla |
 |
| Hela landslaget (Foto: Kristoffer Berg) |
 |
| Så väl värda ett glas champagne på söndagkväll för att fira Sveriges framgångar. |
tisdag 23 augusti 2011
Nu har det varit mycket
Inget bloggande på en hel månad.... inte bra.
Kan bara skylla på att vårt liv har gått i ett alltför högt tempo i sommar och inte förrän nu försöker vi landa någotsånär.
Nationell tävling, bröllop, tjejfest och ett SM lyckades vi knåpa ihop under en månad. Två veckor efter SM var det så dags för avresa mot Österrike. Den perioden var otroligt nervpåfrestande pga att Sprotis tidigare vrickning i ett framknä blev sämre efter SM och han ordineraes behandling och vila... Han reds lite fint de sista fyra dagarna innan avresa och vi var inte ens säkra förrän samma dag att vi kunde åka.
Nåväl way we go..... 10 kg ren och älgkött, tunnbröd, messmör, lingonsylt, vanlig svensk vodka var en del av packningen. 8 lådor landslagskläder, 2 cyklar och en häst....
Första etappen gick till Gnesta. Där fick vi inkvartera häst på Borgs gård - helt fantastisk gård med underbara människor.
Efter mysig grillmiddag med övernattning hos mamma gled vi vidare till Trelleborg. Ombord på färjan som skulle ta oss till Rostock över natten.
Nästa dag åkte vi hela resan ner till St Radegund, 12 timmar med en del stopp för rastning. Det var inte lätt att hitta tävlingsplatsen som var placerad mitt ute på landsbygden, men efer ett antal telefonsamtal några smärre vredesutbrott så var vi framme.
Sproti var pigg och helt superfräsch efter den långa resan. Vi var första svenskar på plats så det var bara att välja boxar.
30 minuters bilfärd till hotellet där vi åt en efterlängtad middag och sedan var det godnatt..
Hela torsdagen gick åta att utforska tävlingsplatsen, fixa alla badges, få någon ordning på lanslagstältet, hagar mm. På kvällen anlände resten av svenska gänget. Alla hästar skutta av lastbilarna och var superfina. Fick beröm av tävlingsveterinärern eftersom hästarna var i sådant bra skick vid ankomst.
En salig röra innan alla hade installerat sig, burit grejor och fått ordning.
Middag och godnatt igen..
På fredags morgon hade Gummi rejält ont i nacke och huvud, det hade startat redan dagen innan men vi tänkte inte så mycket på det. Smörjde med Voltarensalva och stoppade i honom Ipren, iväg till tävlingsplatsen. Vi hade nästan 4 mil dit så det tog en stund att pendla. Full fart hela dagen med att organisera oss på plats, möten mm. Gummi red Sproti en liten vända men han mådde inte bra alls. På eftermiddagen då vi satt i landslagstältet såg vi plötsligt hur halva ansiktet rasade ihop och han hade extremt ont i huvud, nacke och vänster sida. Ett snabbt samtal till Florian som var på hotellet, han ringde ambulans och vi åkte snabbt från tävlingsplatsen för att möta upp ambulansen vid hotellet.
Ordentligt medtagen och ett blodtryck på 220/130 gav en ilfärd till närmsta sjukhus. Massor av prover och undersökningar, sängläge och dropp. Här måste jag få ge ett Stort Tack till Florian, Sisso och Florians pappa som följde med mig till sjukhuset och dels ledde mig runt där och dels tolkade. Det var en förvirrad situation och jag kan verkligen inte tyska.. Att Florians pappa är en person med inflytande i Braunau förstod jag snabbt. Sesam öppna dig... och vips var Gummi flyttad till en bättre avdelning med otrolig service. Läkarna började direkt att prata MR röntgen av skallen och att han skulle vara inlagd på sjukhus minst till och med måndag. Då reste sig Gummi rakt upp och vrålade NEIN!! och så blev det.
Kompromiss med läkarna - permis på dagtid efter cortisonbehandlingen för att kunna rida, men tillbaka till sjukhuset på kvällen. (Tror inte att den dealen funnits där förr...)
Vid det här läget så var de rätt säkra på att det var en ansiktsförlamning orsakad av stress och för mycket air condition i bilen på väg ner, men de ville ändå vara säkra så provtagningarna fortsatte.
Tjurskalle Gummi mådde verkligen inte toppen och såg ut som en maffia gangster i ansiktet, men red och tränade ändå. Dessutom fanns också fortfarande rädslan över Sprotis knäskada. Inte roliga dagar, det kan jag lova!! Fortsättning följer...
Kan bara skylla på att vårt liv har gått i ett alltför högt tempo i sommar och inte förrän nu försöker vi landa någotsånär.
Nationell tävling, bröllop, tjejfest och ett SM lyckades vi knåpa ihop under en månad. Två veckor efter SM var det så dags för avresa mot Österrike. Den perioden var otroligt nervpåfrestande pga att Sprotis tidigare vrickning i ett framknä blev sämre efter SM och han ordineraes behandling och vila... Han reds lite fint de sista fyra dagarna innan avresa och vi var inte ens säkra förrän samma dag att vi kunde åka.
Nåväl way we go..... 10 kg ren och älgkött, tunnbröd, messmör, lingonsylt, vanlig svensk vodka var en del av packningen. 8 lådor landslagskläder, 2 cyklar och en häst....
Efter mysig grillmiddag med övernattning hos mamma gled vi vidare till Trelleborg. Ombord på färjan som skulle ta oss till Rostock över natten.
Sproti var pigg och helt superfräsch efter den långa resan. Vi var första svenskar på plats så det var bara att välja boxar.
30 minuters bilfärd till hotellet där vi åt en efterlängtad middag och sedan var det godnatt..
Hela torsdagen gick åta att utforska tävlingsplatsen, fixa alla badges, få någon ordning på lanslagstältet, hagar mm. På kvällen anlände resten av svenska gänget. Alla hästar skutta av lastbilarna och var superfina. Fick beröm av tävlingsveterinärern eftersom hästarna var i sådant bra skick vid ankomst.
En salig röra innan alla hade installerat sig, burit grejor och fått ordning.
Middag och godnatt igen..
På fredags morgon hade Gummi rejält ont i nacke och huvud, det hade startat redan dagen innan men vi tänkte inte så mycket på det. Smörjde med Voltarensalva och stoppade i honom Ipren, iväg till tävlingsplatsen. Vi hade nästan 4 mil dit så det tog en stund att pendla. Full fart hela dagen med att organisera oss på plats, möten mm. Gummi red Sproti en liten vända men han mådde inte bra alls. På eftermiddagen då vi satt i landslagstältet såg vi plötsligt hur halva ansiktet rasade ihop och han hade extremt ont i huvud, nacke och vänster sida. Ett snabbt samtal till Florian som var på hotellet, han ringde ambulans och vi åkte snabbt från tävlingsplatsen för att möta upp ambulansen vid hotellet.
Ordentligt medtagen och ett blodtryck på 220/130 gav en ilfärd till närmsta sjukhus. Massor av prover och undersökningar, sängläge och dropp. Här måste jag få ge ett Stort Tack till Florian, Sisso och Florians pappa som följde med mig till sjukhuset och dels ledde mig runt där och dels tolkade. Det var en förvirrad situation och jag kan verkligen inte tyska.. Att Florians pappa är en person med inflytande i Braunau förstod jag snabbt. Sesam öppna dig... och vips var Gummi flyttad till en bättre avdelning med otrolig service. Läkarna började direkt att prata MR röntgen av skallen och att han skulle vara inlagd på sjukhus minst till och med måndag. Då reste sig Gummi rakt upp och vrålade NEIN!! och så blev det.
Kompromiss med läkarna - permis på dagtid efter cortisonbehandlingen för att kunna rida, men tillbaka till sjukhuset på kvällen. (Tror inte att den dealen funnits där förr...)
Vid det här läget så var de rätt säkra på att det var en ansiktsförlamning orsakad av stress och för mycket air condition i bilen på väg ner, men de ville ändå vara säkra så provtagningarna fortsatte.
onsdag 20 juli 2011
Bråda tider inför VM avresa..
Vardagen rullar på för fullt hos oss.
Vansinnigt mycket jobb på konditoriet, hemma byggs det kök för fullt och rids några hästar.
Mycket tid har gått åt till uttagningskommité arbetet och det som följer med detta.
Att få alla ryttare att boka hur många matbiljetter de ska ha, groom boeende eller inte, hästens transport med hästbuss eller inte... påskrivna landslagskontrakt osv. det är en hel del skaer som ska falla på plats på väldigt kort tid.
Eva Spegel som är huvudkoordinator i detta jippo lär ju inte ha det helt lätt..
Uppmärksamheten på Jämtlands två VM ryttare har också börjat trappas upp. I går var det filmning och intervju med Mitt-Nytt och idag var det Radio Jämtlands tur att komma till gården.
De närmaste dagarna kommer att gå åt till att ragga ihop all "utrustning" som ska med; kaffebryggare,kaffe, kakor, flaggor, svensk mat till Nationernas afton, cyklar, blädderblock, sjukvårdskit mm. VM blir årets semester för mig men jag vet verkligen inte om jag kan kalla det semester....
http://www.facebook.com/l.php?u=http%3A%2F%2Fsvt.se%2F1.2483395%2Fkrokomsryttare_i_vm&h=JAQCoaIxW
Här är en länk till inslaget i Mitt-Nytt i går kväll.
Vansinnigt mycket jobb på konditoriet, hemma byggs det kök för fullt och rids några hästar.
Mycket tid har gått åt till uttagningskommité arbetet och det som följer med detta.
Att få alla ryttare att boka hur många matbiljetter de ska ha, groom boeende eller inte, hästens transport med hästbuss eller inte... påskrivna landslagskontrakt osv. det är en hel del skaer som ska falla på plats på väldigt kort tid.
Eva Spegel som är huvudkoordinator i detta jippo lär ju inte ha det helt lätt..
Uppmärksamheten på Jämtlands två VM ryttare har också börjat trappas upp. I går var det filmning och intervju med Mitt-Nytt och idag var det Radio Jämtlands tur att komma till gården.
De närmaste dagarna kommer att gå åt till att ragga ihop all "utrustning" som ska med; kaffebryggare,kaffe, kakor, flaggor, svensk mat till Nationernas afton, cyklar, blädderblock, sjukvårdskit mm. VM blir årets semester för mig men jag vet verkligen inte om jag kan kalla det semester....
http://www.facebook.com/l.php?u=http%3A%2F%2Fsvt.se%2F1.2483395%2Fkrokomsryttare_i_vm&h=JAQCoaIxW
Här är en länk till inslaget i Mitt-Nytt i går kväll.
onsdag 13 juli 2011
Uttagning till landslag
Under hela tävlingssäsongen har både jag och Gummi samt tre personer till spanat på kandidater till landslaget.
Detta innebär att vi kollar ekipagen live på tävlingar, följer upp resultat och formkurvor, jämför med övriga länders resultat mm.
Efter de första tävlingarna så känns allting väldigt lätt och soklart, efter alla nationella tävlingar är det betydligt rörigare men ändå halvklart.
SM som väger tyngst i uttagning är finalen för oss, där måste vi sätta allt. Då känns det plötsligt inte alls lätt...
Vi tittar på alla klasser och alla ekipage, diskuterar, vrider och vänder. Ända tills för två år sedan tog man ut laget redan efter töltfinalen på SM, vilket naturligtvis var spännande och roligt. Efter att ha jobbat med den varianten i ett år så kände jag att det är inte rättvist. SM är stressigt, ryttare som tidigare var självklara faller bort och tvärtom. Att pressa fram ett lag med sådan stress bäddar för felbeslut.
Vi gjorde om systemet och nu presenterar vi årets landslag på tisdagen efter SM. Med facit i hand kan jag säga att det är ett måste. Bitar och detaljer måste falla på plats, saker måste ältas och jämföras fram och tillbaka. Många länder har sina mästerskap samtidigt och då hinner vi även se deras resultat. Allt detta för att få det mest rättvisa landslaget.
Ryttarna satsar helhjärtat och det får inte bli fel. Naturligtvis är ingen felfri och jag säger inte att vi kanske alltid har superrätt, men vi tar ut ett lag som vi verkligen har analyserat och det laget kan vi stå för med rak rygg. Det ligger oceaner av tid bakom detta arbeta, det kan jag garantera.
Det känns otroligt skönt att kunna stänga UK pärmen för i år. De sista motiveringarna mailade jag iväg klockan 12 i natt och jag är otroligt stolt över mitt fina ungdomslandslag.
De flesta har jag haft sedan tidigare men jag har även fyra nya ryttare med i år.
Det ska bli jättespännande att följa dessa ekipage fram till nästa års Nordiska mästerskap.
Spännande blir det naturligtvis också att få åka med tre toppekipage till VM, härliga tjejer som kommer att ge allt!
Ungdomslandslaget i sin helhet:
Linda Antonsson VM
Sandra Jonsson VM
Johanna Berg VM
Lovis Enblom, Albin af Klintberg, Felicia Lindblom, Helena Kroghen Adalsteinsdottir, Theresia Kristoffersson; Matilda Rolf, Johanna Wingstrand, Annie Ivarsdottir samt en plats tom som väntar på Julia Lindmarks resultat från Isländska Mästerskapen.
Detta innebär att vi kollar ekipagen live på tävlingar, följer upp resultat och formkurvor, jämför med övriga länders resultat mm.
Efter de första tävlingarna så känns allting väldigt lätt och soklart, efter alla nationella tävlingar är det betydligt rörigare men ändå halvklart.
SM som väger tyngst i uttagning är finalen för oss, där måste vi sätta allt. Då känns det plötsligt inte alls lätt...
Vi tittar på alla klasser och alla ekipage, diskuterar, vrider och vänder. Ända tills för två år sedan tog man ut laget redan efter töltfinalen på SM, vilket naturligtvis var spännande och roligt. Efter att ha jobbat med den varianten i ett år så kände jag att det är inte rättvist. SM är stressigt, ryttare som tidigare var självklara faller bort och tvärtom. Att pressa fram ett lag med sådan stress bäddar för felbeslut.
Vi gjorde om systemet och nu presenterar vi årets landslag på tisdagen efter SM. Med facit i hand kan jag säga att det är ett måste. Bitar och detaljer måste falla på plats, saker måste ältas och jämföras fram och tillbaka. Många länder har sina mästerskap samtidigt och då hinner vi även se deras resultat. Allt detta för att få det mest rättvisa landslaget.
Ryttarna satsar helhjärtat och det får inte bli fel. Naturligtvis är ingen felfri och jag säger inte att vi kanske alltid har superrätt, men vi tar ut ett lag som vi verkligen har analyserat och det laget kan vi stå för med rak rygg. Det ligger oceaner av tid bakom detta arbeta, det kan jag garantera.
Det känns otroligt skönt att kunna stänga UK pärmen för i år. De sista motiveringarna mailade jag iväg klockan 12 i natt och jag är otroligt stolt över mitt fina ungdomslandslag.
De flesta har jag haft sedan tidigare men jag har även fyra nya ryttare med i år.
Det ska bli jättespännande att följa dessa ekipage fram till nästa års Nordiska mästerskap.
Spännande blir det naturligtvis också att få åka med tre toppekipage till VM, härliga tjejer som kommer att ge allt!
Ungdomslandslaget i sin helhet:
Linda Antonsson VM
Sandra Jonsson VM
Johanna Berg VM
Lovis Enblom, Albin af Klintberg, Felicia Lindblom, Helena Kroghen Adalsteinsdottir, Theresia Kristoffersson; Matilda Rolf, Johanna Wingstrand, Annie Ivarsdottir samt en plats tom som väntar på Julia Lindmarks resultat från Isländska Mästerskapen.
Vilket SM!
Årets Svenska Mästerskap var en härlig tillställning.
Bra organiserat, trevligt bemötande, kanonfint väder och sist men inte minst stora framgångar!
Sproti har varit skadad i ett framknä under försommaren (det som inte fick hända...) men fick bra behandling och vila. Därför har han inte tävlats på någon nationell tävling i år, vilket gjorde att SM var premiärtävlingen och dessutom med väldigt lite ridning innan.
Tanken var att testa stilpassen och 250 meter passlöp för att kolla av läget, och se efter om han hade resultaten i kroppen.
Om han inte hade presterat bra på SM så hade han heller inte fått åka till VM. Skulle inte vilja att legenden Sproti skulle behöva visa upp dåliga resultat på grund av för lite träning, då hade vi hellre väntat till nästa VM och försökt kvala till det.
Men.... den fantastiska hästen var för det första överlycklig att få åka med på transporten och dessutom taggad till tusen. Hela vinterns träning fanns kvar i honom och han gjorden den bästa stilpassen någonsin. Vann SM guld på den fantastiska poängen 9.05! Han är bara helt otrolig... nåja ryttaren är inte dålig han heller. De ställde upp i de två första passförsöken och fich en fin tid på 22.37, även om han har sprungit en sekund snabbare på VM 2009 så var det här en bra tid på första tävlingen och med en något mjuk bana. Det blev SM guld igen!
Nu var det färdigridet på Sproti, sparar resten av kraftrna till VM.
Döggvi skötte sig bara fint och vann B-finalen i femgång och gick upp i A-final. Det stora fokuset låg på Sproti hela helgen så det blev inte helt rättvist upplägg för den vita pållen, men han är fortfarande i utveckling och har inga som helst förväntningar på sig ännu.
Vackra Meyla visades på en show där alla avelshästar som ska åka till VM var med. Härlig som alltid och med massor av utstrålning. Ser fram emot att få rida henne i Österrike.
Stort tack till vår landslagsveterinär Florian Lackner som har hjälpt oss med Sprotis ben under sommaren och fortfarande har full koll på läget. Du är guld värd!
![]()
Bra organiserat, trevligt bemötande, kanonfint väder och sist men inte minst stora framgångar!
Sproti har varit skadad i ett framknä under försommaren (det som inte fick hända...) men fick bra behandling och vila. Därför har han inte tävlats på någon nationell tävling i år, vilket gjorde att SM var premiärtävlingen och dessutom med väldigt lite ridning innan.
Tanken var att testa stilpassen och 250 meter passlöp för att kolla av läget, och se efter om han hade resultaten i kroppen.
Om han inte hade presterat bra på SM så hade han heller inte fått åka till VM. Skulle inte vilja att legenden Sproti skulle behöva visa upp dåliga resultat på grund av för lite träning, då hade vi hellre väntat till nästa VM och försökt kvala till det.
Men.... den fantastiska hästen var för det första överlycklig att få åka med på transporten och dessutom taggad till tusen. Hela vinterns träning fanns kvar i honom och han gjorden den bästa stilpassen någonsin. Vann SM guld på den fantastiska poängen 9.05! Han är bara helt otrolig... nåja ryttaren är inte dålig han heller. De ställde upp i de två första passförsöken och fich en fin tid på 22.37, även om han har sprungit en sekund snabbare på VM 2009 så var det här en bra tid på första tävlingen och med en något mjuk bana. Det blev SM guld igen!
Nu var det färdigridet på Sproti, sparar resten av kraftrna till VM.
Döggvi skötte sig bara fint och vann B-finalen i femgång och gick upp i A-final. Det stora fokuset låg på Sproti hela helgen så det blev inte helt rättvist upplägg för den vita pållen, men han är fortfarande i utveckling och har inga som helst förväntningar på sig ännu.
Vackra Meyla visades på en show där alla avelshästar som ska åka till VM var med. Härlig som alltid och med massor av utstrålning. Ser fram emot att få rida henne i Österrike.
Stort tack till vår landslagsveterinär Florian Lackner som har hjälpt oss med Sprotis ben under sommaren och fortfarande har full koll på läget. Du är guld värd!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)